Äntligen dags för Svenska Löpare

Äntligen så tar Svenska friidrottsförbundet de hundratusentals motionslöparna på allvar. Satsningen som kallas Svenska löpare ska bland få fler att träna löpning i en friidrottsförenings regi.

Premiären för Stockholm Marathon 1979 blev startskottet för en svensk löparboom. Loppet fick snabbt efterföljare som GöteborgsVarvet, Midnattsloppet, Stockholm Halvmarathon och Tjejmilen.
Först nu agerar Svenska Friidrottsförbundet och börjar engagera sig inom löpningen genom att starta projektet Svenska Löpare.

Det här kommer innebära en nivåhöjning vad gäller allt från utbildningar av tränare på alla nivåer, bättre service till löparna och förhoppningsvis bättre arrangerade lopp.

Intresset för löpning fortsätter att öka i Sverige. Såväl antal lopp som antal starter ökade under 2014 jämfört med året innan.
Svenska friidrottsföreningar arrangerade 388 nationellt godkända lopp under 2014, en ökning med hela 68 stycken. I dessa startade 743 479 löpare vilket var 75 880 fler än året innan.
Framförallt är det kvinnorna som tagit position inom löpningen de senaste åren. Lopp som Vår Ruset och Tjejmilen lockar varje år drygt 100 000 kvinnor. Men även bland barn och ungdomar har intresset ökat. Förra året hade de 25 största ungdomsloppen 47 963 deltagare, vilket är en ökning med ungefär 70 procent sedan 2007.

– Det är glädjande med ett fortsatt stort intresse för löpning. Det finns flera saker som bidrar till detta så klart, men enkelheten är något som jag tror är väldigt viktigt. Löpning är friidrott i dess enklaste form. Alla kan springa, alla har en relation till löpningen och man kan göra det var som helst, säger Stefan Olsson, Idrottschef på Svensk Friidrott.
– En annan sak är känslan av att känna sig tränad. När man efter några veckors träning börjar känna att det går lätt ger det en positiv kick som gör att man fortsätter.

Antalet svenska motions- och långlöpare räknas i hundratusental medan utövarna av den traditionella arenafriidrotten endast räknas tusental.
Trots att motions- och långlöpningen i åratal varit mångdubbelt så stor som arenafriidrotten (kast, hopp och löpning på bana upp till 10 000 m) så har Svenska Friidrottsförbundet troget till hundra procent arbetat vidare med arenafriidrotten. Frågan är om något svenskt idrottsförbund någonsin har nonchalerat så många utövare av sin idrott som Svenska Friidrottsförbundet gjort i årtionden när det gäller löparna.

Nu ska det alltså bli en ändring. På initiativ av förbundets generalsekreterare Anders Albertsson blidas intresseorganisationen Svenska Löpare. Denna nya verksamhet stöttas ekonomiskt av de största svenska långloppen; ASICS Stockholm Marathon, Tjejmilen, GöteborgsVarvet, Lidingöloppet och Midnattsloppet

Svenska Löpare syftar till att samla löpningen under en flagg. Svenska Löpare ska bland annat få fler att träna löpning i en friidrottsförenings regi.
– Det är bra att friidrottsförbundet vill göra en satsning på den grengrupp som är absolut störst inom friidrotten. Det här kommer innebära en nivåhöjning vad gäller allt från utbildningar av tränare på alla nivåer, bättre service till löparna och förhoppningsvis bättre arrangerade lopp, säger Anders Olsson från ASICS Stockholm Marathon.

Han vill också lyfta fram att Sverige har fått en bättre elit tack vare det stora intresset för motionslöpning.
Svenska Friidrottsförbundets ledning har de två senaste åren lyssnat på de synpunkter som framförts om att maratonlöpare ska ha samma möjlighet som övriga svenska friidrottare att få tävla i internationella mästerskap som EM och VM.
– Främst bland kvinnliga elitlöpare kan vi se en anmärkningsvärd resultatutveckling på maraton och halvmaraton de senaste åren tack vare att förbundet valt att ge även långlöparna chans att tävla i internationella mästerskap, säger Anders Olsson.

Nu kopplas elitverksamheten inom långlöpningen samman med Svenska Löpare, vilket är mycket positivt för landets bästa löpare på längre distanser,
– Idag verkar det till exempel klart att Sverige nästa år ställer upp i den lagtävling i halvmaraton som avgörs vid EM i Amsterdam. Det blir i så fall första gången under detta årtusende som det inte krävs omfattande lobbyverksamhet för att få förbundet att skicka landsvägslöpare på ett EM eller VM.