I maj 2013 fick Björn Eriksen ett sms från sin fru Jessica, som på sätt och vis skulle förändra hans liv. Hon skrev ”Borde du inte komma igång med lite träning”.

– Jag hade i princip ingen startsträcka, utan antog utmaningen direkt. Anmälde mig redan samma dag till Midnattsloppet och började träna.
Björn Eriksen som är 40 år har ett stillasittande jobb som affärsutvecklare på Microsoft. När han fick sms:et hade han inte tränat på flera år – trots gymkortet som låg och skavde i fickan. Men nu var det alltså dags. Tidigare misstag att gå ut för hårt vid löpträning gjorde att han bestämde sig för att börja lugnt. Han sprang och gick, sprang och gick till en början.

– En annan grej jag gjorde annorlunda den här gången jämfört med tidigare var att jag gjorde en plan. Jag hade fasta dagar jag skulle springa på och försökte verkligen följa det. Dessutom ökade jag distansen försiktigt för att inte slita för mycket på kroppen – och jag har haft tur och hållit mig skadefri.

Björn Eriksen sprang Midnattsloppet på 56 minuter. Sen följde Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet 15 km i september innan det tog stopp.

– Av någon anledning sprang jag inte alls under november och december. Men så fick jag en start i ASICS Stockholm Marathon i julklapp – det blev en spark i baken. Jag började springa tre till fyra gånger i veckan.

Precis som dryga halvåret tidigare var Björn noga med sitt program, han planerade in två till tre fasta dagar i veckan och ett långpass på söndagarna. Han körde intervaller med jobbarkompisarna och sprang en gång i veckan tillsammans med de löpcoacher som Microsoft anlitat.

– Jag var helt oskolad som löpare, så det var en höjdare att springa med coach och få lära sig löpteknik. Nu tänker jag på ett annat sätt när jag springer. Jag reste mycket under den här tiden och tog såklart med löparskorna, de har varit i Central Park i New York, på Golden Gate-bron i San Francisco och Tower Bridge i London. Det blev en kul och peppande del av i träningen

Hur gick ASICS Stockholm Marathon?
– Över förväntan. Min målsättning var att springa på 4.30, men jag tog mig i mål på 4.12. De första två milen sprang jag nästan och skrattade, men sen ute på Djurgården blev det rätt tungt. Och från Norr Mälarstrand andra varvet började jag varva gång med löpning, sen när jag insåg att jag kunde komma in på under 4.15 drog jag på igen. Känslan att springa in på Stockholm Stadion var helt enorm. Jag har suttit där så många gånger och hejat fram min svärfar och hans fru – och alla andra hjältar, men tänkt att det var omöjligt för mig att göra samma sak. Nu sprang jag in där själv ändå. Jag var så rörd att det enda jag kunde göra var att leta efter min familj bland publiken. Det var mäktigt.

Efter ASICS Stockholm Marathon tog Björn nästan två löparfria veckor, sedan drog träningen igång igen. Den här gången med Stockholm Ultra Marathon, 50 km, i början av augusti i sikte.

– Det var verkligen ett helt annorlunda lopp, med en helt annan, betydligt lugnare mentalitet. Jag hade inga tidsmål, sprang de första 27 i ett sträck, men sen stannade jag och träffade min fru och barnen varje varv. Jag tog mig runt på 5.56.

I år har jag fortsatt och springa på ett helt annat sätt än förra året. Men den första januari börjar träningen på allvar inför Stockholm Marathon. Jag ska springa fyra gånger i veckan – och jag siktar på att ta mig i mål på under fyra timmar.

På bara drygt ett år har du gått från stillasittande till att springa Ultra Marathon. Hur har löpningen påverkat ditt liv?
Jag har en reumatisk sjukdom och har till och från värk i mina leder. Det var en stor anledning till att jag alltid trott att löpning inte varit något för mig. Men sedan jag börjat springa mår jag bättre än någonsin! Sedan har jag också blivit otroligt mycket piggare.

Björns bästa ”förberedelse-tips”:
1. Jag lät mina långpass starta samma tid på dagen som ASICS Stockholm Marathon, åt samma frukost vid samma tid – allt för att se hur kroppen skulle reagera, hur länge energin skulle räcka och så vidare. Det funkade för mig.
2. Jag sprang, vid olika tillfällen, alla delar av banan. När det väl var dags för maran kände jag till alla sträckor och visste precis vad som väntade runt hörnet.
3. Jag testade sportdrycken som serverades på maran, och även annat som jag själv hade med mig – allt för att veta exakt hur magen klarade olika saker.