Några kilometers sällskap genom Iran

Kristina Palén springer ensam genom Iran. Men en dag förra veckan fick fick hon sällskap av en löparklubb.

Svetten rinner bakom ryggen, jackan slickar sig fast. Termometern har slagit i botten.
Kristina Paltén berättar om värme i dubbel bemärkelse i sin senaste uppdatering på sin löpning genom Iran. Hög temperatur och stor gästvänlighet.

De ger mig en stor portion ris med aubergine och friterad potatis. Mamman äter lite, Gabriel ingenting. Först senare förstår jag att de förmodligen inte har mer, de prioriterade gästen.

– Jag bor hos hamburgerhaksägare, hos röda halvmånen, hos människor med fina hus och pengar och hos bönder, berättar Kristina Paltén i sin blogg här på Marathon.se.
– Alla ger mig det finaste glaset, den största portionen. Det värmer och gör fruktansvärt ont. Värme finns överallt.

Kristina springer ensam genom Iran, men en dag i förra veckan fick hon sällskap av en löparklubb.
– De med mig i 35 kilometer i sina kinesiska kopior till löparskor. Vi småpratar på engelska-farsi-kroppsspråk så gott det går.

Kristina bor hos hamburgerhaksägare, hos röda halvmånen, hos människor med fina hus och pengar och hos bönder. Hon berättar om en kväll hemma hos Gabriel, en löpare som drömmer om London och Stockholm.
Där har människor det bra. Dit kan han inte åka, dels för att han inte får visum, dels för att han måste försörja mamma.
– Huset består av tegelsten, jag duschar i något som liknar en jordkällare. Gabriel bor med sin 80-åriga mamma, sin syster och systerns man. De ger mig en stor portion ris med aubergine och friterad potatis. Mamman äter lite, Gabriel ingenting. Han säger att han är mätt på frukt från löpningen och den kraftiga frukosten på vetemjöl och vatten han åt i morse. Först senare förstår jag att de förmodligen inte har mer, de prioriterade gästen.

Se bilderna och läs bloggen!