Nya rön för att lägga upp taktik i lopp

Med matematiska modeller och beräkningar visar David Sundström i sin avhandling Numerical optimization of pacing strategies in locomotive endurance sports hur man bäst diponerar krafterna i uthållighetsidrotter.

På torsdagen doktorerade David Sundström vid Mittuniversitet med sin avhandling anpassad farthållning i uthållighetsidrott. Efter fem års forskning har David räknat fram bästa sättet att disponera krafterna i främst cykel- och skidlopp.
Doktor Sundström har även teorier om hur en löpare ska lägga upp sitt lopp för att springa så snabbt som möjligt. Han presenterar dem exklusivt för Marathon:se:

David Sundström har i sin forskning matematiskt beräknat olika strategier för optimal farthållning på längdskidor och cykel. I en studie har han visat att tidsvinsten under ett specifikt skidlopp var 6,5 procent med en anpassad farthållning jämfört med ett jämnt fördelat arbete.

Studierna i avhandlingen har resulterat i farthållningsstrategier som på ett teoretiskt sätt klargör orsak till det som tidigare varit hypoteser. Somliga resultat åskådliggör inverkan av faktorer som tidigare inte studerats inom forskning på farthållningsstrategier, exempelvis: kurvor, kolhydrattömning, vindpåverkan med mera.

David Sundström som själv springer både orientering och långlopp tror dock att för löpning är det en jämnt fördelad intensitet som gäller:

– I både längdskidor och cykling är luftmotståndet en viktig faktor att räkna med eftersom farten i dessa sporten är högre generellt. Dubblar man farten fyrdubblas luftmotståndet vid högre hastigheter. Detta medför att konstant hastighet minimerar luftmotståndets påverkan. Vid löpning rör man sig däremot med lägre hastighet och luftmotståndet har mindre påverkan. Därför är det troligtvis bättre att vid löpning hålla jämn intensitet (genom exempelvis jämn puls) för att optimera prestationen. Vid flack löpning utan vindpåverkan kan detta likställas med jämn fart.

Doktorns råd för löpare
David har några konkreta tips för att springa optimalt i ett långlopp.
• Starta med hög fart i ett par hundra meter för att snabbt få igång de aeroba processerna.
• Sänk sedan farten successivt till den tänkta genomsnittsfarten.
• Efter ca 1-2 km kan du använda dig av pulsen för att hålla konstant intensitet över backar och i vind men se till att hålla den tänkta genomsnittsfarten över längre partier. Pulsen kommer också öka något från 2 km till mål i ett väldisponerat lopp.
• Ta hjälp och lägg dig i rygg på löparen framför för att minska luftmotståndet. Blåser det motvind kan det handla om att vid samma belastning springa flera sekunder snabbare per kilometer.
• Se till att öka ansträngningen succesivt mot de sista 1-2 kilometrarna av loppet. Här är det ingen idé att spara någon energi. Det ska göra ont.

David Sundström har lagt fram sin doktorsavhandling vid Mittuniversitetet Campus Östersund.
Modellerna som presenteras i avhandlingen går att använda för generella studier på farthållningsstrategier inom längdskidåkning och skidor.
– Modellerna kan också kopplas till olika typer av sportelektronik för att ge stöd till idrottsutövare. Tänkbara användningsområden inom en snar framtid är att optimera farthållningen för ett lopp eller en träning för att minimera tiden eller maximera träningseffekten, säger David Sundström.