Pinsamma arrangörsmissar - eller bara otur?

Två Lidingödamer gick i söndags på promenad.
– Men, oj vad de skräpar ner överallt, plastband i både träd och på lyktstolpar.
– Så här kan det inte se ut, sade damerna, började resolut och systematiskt plocka ner alla plastbanden!
Någon timme senare utbröt kaoset i Lidingö Ultra. Utan snitslar och med förvirrade vägvakter som också undrade vart de skulle visa löparna var loppet förstört för många.
Efteråt blev det förstås en riktig snackis, men det finns andra lopp och arrangörer som haft otur!

Broöppning i Strängnäs
Den kanske både dråpligaste men farligaste arrangörsmissen inträffade 1999 i halvmaratonloppet Strängnäs Två Broar.
När löparna efter tre kilometer kom till Tosteröbron, började bommarna fällas, varningsklockorna ringde, och de röda stoppljusen blinkade för broöppning.
Ledaren Bjarne Thysell, Ärla IF, hann precis under bommen och de närmaste förföljarna Johnny Petrén och Ulf Olsson, Hässelby, kröp under bommen.
Fyran i loppet, Peter Koskenkorva, som bor i Strängnäs förstod direkt vad det var frågan om:
- Jag trodde ju inte att det var sant när man hörde klockorna för broöppning, men jag såg att jag nog ändå skulle hinna över och kröp också under bommen, sprang fram på körbanan som hade börjat svänga.
- Det blev riktigt otäckt. Jag fick lägga på en jättespurt och lyckades precis komma fram och kunde hoppa den där metern för att komma över till andra sidan. Två sekunder till och jag hade hamnat i vattnet.
Kvar vid bommarna blev Marie Söderström Lundberg stående. Sedan kom successivt det övriga fältet - som helt enkelt fick vänta tills dess att bron stängts och bommarna fällts upp innan man kunde fortsätta.

Rött ljus i Visby
I VårRuset är det inte tävling, men det blev ändå en dråplig situation i loppet när det fortfarande arrangerades i Visby. Direkt efter starten ligger sjukhuset med en landningsplatta för ambulanshelikoptern intill vägen.
När helikoptern kommer så tänds röda stoppljus - och det var precis det som hände efter starten i loppet 2005. Alla tjejer stannade, helikoptern kom och landade, ljusen släcktes och loppet kunde fortsätta.

Felvisad VM-vinnare
Även i stora sammanhang händer det att arrangörer har otur. Det finns inga officiella tider från damernas maratonlopp som avgjordes i Göteborg 1995. När portugisiskan Manuela Machado kom in på nya Ullevi så visades hon direkt i mål istället för in på det planerade extravarvet inne på arenan. Machado behövde bara springa 41 795 meter för att bli världsmästare på maratondistansen som annars alltid är 42195 meter.

Otursförföljd USA-resa
Ännu värre är det nog ändå att springa längre än 42195 meter i ett maratonlopp. Men 2012 förföljdes Fredrikshofslöparna Niklas Sydow och Brian Nielsen av otur. Först kom stormen Sandy och blåste bort New York City Marathon. Men de två laddade elitlöparna hittade ett mindre lopp norr om New York. Brian och Niklas hade bra fart och tätkänning, 1.17 halvvägs, men visades sedan fel av en vägvakt. Efter en extrarunda på sex kilometer kom de båda i mål efter drygt tre timmar.

Startgruppen som sprang fel på Lidingö
Att två löpare springer fel är nog egentligen inte så ovanligt. Men att en hel startgrupp tar fel väg händer knappast aldrig, men jo, det hände i Lidingöloppet 2008. Lidingöloppets bana är så etablerad att den bara snitslas sparsamt och direkt efter starten hade första löparen i tartgupp 7 för sig att man skulle springa rakt fram istället för att svänga höger. Täten hängde på och det var först när man kommit en kilometer som man insåg misstaget. Hela fältet fick vända och de ivriga löparna i täten hamnade sist i fältet.

Har du också råkat ut för en arrangörsmiss av det i efterhand dråpliga laget, så berätta gärna i kommentarsfältet här nedan.