Så smögs ABBA-Björn med i maran

En unik bild av Björn Ulvaeus, tagen 23 augusti 1980 på Västerbron i den andra upplagan av Stockholm Marathon. Många fotografer bevakade loppet men att ABBA-stjärnan skulle delta var hemligt och bilden på Västerborn är ett lyckoskott som finns bevarat i Stockholm Marathons arkiv.

Björn Ulvaeus har fyllt 70 men fortsätter att skriva – och att springa.
– Jag har ett litet gym i källaren där jag bland annat springer medan jag lyssnar på böcker eller tittar på filmer. Jag tränar nästan varje dag faktiskt, men det har inte blivit några fler långlopp, berättar Björn Ulvaeus i en intervju med journalisten Klas Ekman.
1980, mitt i ABBA-karriären, lyckades Björn smyga sig med i Stockholm Marathon.

Du springer inte fort, men du går inte heller. När du joggar så rensar du huvudet och kan tänka klart.
Björn Ulvaeus om att jogga (1979)

– Björn Ulvaeus är tillsammans med boxaren Ingemar Johansson det kanske största namnet som har deltagit i loppet, men inte ens jag visste om att han var anmäld till loppet 1980, det kom fram först efteråt att han sprungit, berättar Stockholm Marathons grundare Anders Olsson.

I resultatlistan från 1980 finns han med på placering 1368:
Björn Ulvaeus, Polar, 3.23.54.
En respektabel tid.
– Björn hade satt målet att han ville springa under 3.30 och jag komponerade ett träningsprogram till honom, men det här var ju mitt i ABBAs storhetstid då bandet fortfarande turnerade, så det blev nog lite si och så med att strikt följa schemat, säger Hans Wiktorson som var löptränare i Tureberg men även anställd på Stockholm Marathons kansli.

– Stockholm Marathon hade Nike som huvudsponsor det året, berättar Hans Wiktorson. Det var via dåvarande Sverigechefen chefen Anders Hansson som jag fick frågan om vi i all hemlighet kunde smyga med Björn Ulvaeus i loppet och om jag kunde hjälpa till att göra ett träningsprogram.

En välbevarad hemlighet
Förstå att det inte var lätt att behålla hemligheten. Tre sportjournalister fanns med i tävlingsledningen; Anders Olsson, Jan Ahlström och Peter Melin.
– Men jag sade inte ett knyst till någon, säger Hans Wiktorson. Jag visste ju inte heller om Björn mitt i allt turnerande verkligen skulle ha tid att träna och än mindre om han verkligen skulle komma till start.

Hans Wiktorson minns det som lite halvt kaotiskt vid starten lördagen 23 augusti 1980. Det var bara andra gången som Stockholm Marathon arrangerades. De 2000 deltagarna från första året hade mer än fördubblats. Drygt 4500 löpare skulle in i startfållan på Gärdet. Intresset för nymodigheten med maratonlöpning för massan var enormt. TV, radio och tidningar hängde på och fick folk ut på Stockholms gator.
– Men jag höll mitt löfte och hade fortfarande inte berättat för någon att vi hade en svensk världskändis i startlistan, berättar Hans Wiktorson.
– Det var nästan så att jag hade glömt bort det själv och jag hade mycket annat att tänka på vid starten den där dagen när en kille kommer fram till mig och presenterar sig:
– Hej, jag heter Björn, sade han. Kanske sade han något om träningsprogrammen men det jag minns mest var att jag var lite småstressad över att ha glömt startpistolen på tävlingskansliet, berättar Hans Wiktorson.
Björn Ulvaeus och de andra 4516 löparna på Gärdet fick inget startskott.
– Ja, vad kunde jag göra… jag ställde mig framför eliten och förklarade som det var och att startkommandot var ”lycka till”. Sedan så räknade jag ner, ropade LYCKA TILL – och det funkade!

Talade hängivet om jogging
En mängd fotografer bevakade loppet men det var bara vid ett tillfälle som fotograferna fick skott på Björn Ulvaeus. Startnummer 100 finns i några varianter från Västerbron. På bilderna har Björn pannband, ett mörkt bomullslinne från Nike, ett par tajta korta löparshorts, klocka på armen, svarta bomullsstrumpor och skorna är ett par extremt lätta och sällsynta Nike Eagle. (De vägde endast 149 gram.)
Så såg de ut på 1980-talet – joggarna! För när löpning blev motionsform kallades det först för jogging.
Björn Ulvaeus förklarade i en intervju i slutet på 1970-talet för en holländsk journalist som följde ABBA vad jogging var:
– Du springer inte fort, men du går inte heller. När du joggar så rensar du huvudet och kan tänka klart.
Redan efter succén med Waterloo och vinsten i Eurovision Song Contest 1974 började Björn jogga. Ett sätt att klara det hårda turnélivet.
– Jag brukade springa tio kilometer, börja lugnt för att sedan öka farten.
– Under resorna med ABBA bokade jag alltid en limo på varje ny plats som åkte med mig och visade var jag skulle springa, minns Björn i en intervju 2016 med journalisten Klas Ekman.
Under de mest intensiva ABBA-åren sprang Björn också som mest. I en intervju 1979 med den holländske journalisten Charles Zwarts är Björn entusiastisk:
– Efter ett joggingpass så känner jag mig helt ren, all smuts har rensats ut och svettats ut ur mina porer. Dessutom tror jag att joggingen utvecklar min musikaliska förmåga.

Skrev en hit under joggingpass
En av de största ABBA-hittarna kom också till under ett joggingpass:
Ljudet från det rytmiska löpsteget och ljudet ”tck-a-ch" blev i Björns huvud till "Take a Chance”, tre ord som han sedan byggde hela texten kring i monsterhiten ”Take a Chance on Me”.

”The Winner Takes it All” är en annan av Björn Ulvaeus mest kända Abba-texter. Stikkan Andersson på ABBAs skivbolag Polar lyckades utan Björns vetskap att köpa en grattis-annons i löpartidningen Jogging som publicerade resultatlistan från Stockholm Marathon.
Även om sångtexten handlar om något helt annat så passade titeln perfekt tillsammans med arrangörens budskap att alla som klarar ett maratonlopp är vinnare.

Lycka till-annonsen var nog tänkt för startlistan, men Björn Ulvaeus start hölls hemlig och Stikkan Anderssons Polars annons publicerades först i resultattidningen.
I den holländska tidningen Privé får den holländske journalisten Charles Zwarts följa med Björn på ett löppass.