... klockan närmar sig 11.00. Jag lämnar in mina överdragskläder och får ett leende med ett lycka till tillbaka som kvitto. Lite nervös om sanningen ska fram. Varför tänker jag. Är det distansen? Ska jag under en viss tid? Nej inte idag pga den långvariga förkylningen. Ska ju ta det lugnt... Klockan nu 11.15 Dax att dra sig till startfållan. Det börjar regna lite grann. Bra musik. Engagerad speaker. Stämningen värms upp så regnet dunstar innan det når marken...PANG... Klockan är 12.00
... Hör en röst ropa i kurvan vid Kungsträdgården. Det är Helén. Jag skiner upp. Kan kosta på mig en gest...
Det bär vidare. Blir omsprungen av en man klädd i stinskläder. Galet! Härligt!
Jag hör speaker vid målet inne på Stadion. Jag ökar på. Tar ut steget. Känslan när jag springer igenom portalen till Stadion är överväldigande. Det var jag inte beredd på. Blir tårögd. Vet inte varför. Det är fullt med folk på läktaren. Löpare väller in. Jag lägger mig längst ut till höger och spurtar in. Massor med kraft kvar. Jag får spontana applåder för min galna spurt och säkert en hel del kommentarer att den där har då inte tagit ut sig.. Snittpuls 100:)
Nej det har den där inte gjort. Det här var ett annorlunda marathonlopp, Med låg puls men en stämning bortom hög.
Vid målgång får man ett leende och ett grattis. Leds mot Östermalms IP, omsvept av aluminiumfilt och med vattenflaska i hand. Väl framme en påse med återhämtningsprodukter och en finisher tröja. Vi bjus alla på alkoholfri öl och korv. Överallt glada löpare, haltande löpare, trötta löpare, stolta löpare.
Detta minnet består. Alla ska vara nöja. Tror inte man kan bli marathon löpare, tror man vid målgången inser att man är marathonlöpare..
PS Tiden?.... 4,49:)
