Min vänstra klöv

Det har blivit lite lugnare träning efter loppet i Finland. Inte på något sätt ett resultat av motivationsbrist. Istället pga av att jag till viss del velat låta foten läka ihop innan jag drar igång någon slags hårdkörning igen. Från Tjurruset veckan innan fick jag med mig en ömmande bakre trampdyna och från 100 km i Finland smärta i utsidan av foten. Ungefär i trakten av benutskottet man har på fotens utsida. Lite ont kan jag leva med, men man vill inte riskera att förvärra någonting. När det var som värst kände jag att kroppen kompenserade löpsteget för att undvika onödigt onda i foten. En tydlig varningsklocka om att man kanske borde ta det lite lugnare.

De senaste dagarna har det dock vänt ordentligt och jag har kunnat springa obehindrat utan någon egentlig smärta. En lösning var att byta till ett par andra skor. En lite bredare modell som inte trycker lika mycket vid mellanfoten samt med lite mer dämpning. Idag fick jag ihop drygt 26 km utan några problem varken under eller efter passet. Det känns onekligen bra. Vid sammanställning av veckans träning så konstaterades att jag fått ihop 99,8 km löpning samt två andra lugna pass i inomhusmiljö. Dagens löpsällskap gjorde tydligt klart att jag inte nått tresiffrigt denna veckan. Att jag stoppade klockan några hundra meter från lägenheten spelade ingen roll. Dessa metrar räknas inte.

Knappt 10 mil är annars helt okej. Några färre än jag har ambition att snitta, men just nu är det viktigare att hålla ihop och trappa upp i lagom takt. Helst upp mot 15 mil och kanske någon hårdare vecka än så i vinter också.

Kallkällbacken
Mina grymma Peregrine får vila några veckor.