Battery low

De senaste månaderna har varit sådär för mig löpmässigt. 
Tidvis har jag tränat mycket och känt mig trött. Andra veckor har jag fått ihop mindre träning men ändå känt mig seg. 
Jag har suttit inne mer än jag brukar, eftersom studierna krävt det. Samtidigt har jag haft problem med fötterna och hälsenorna, vilket gjort att jag även spenderat mer tid än vanligt i gymmet. I en perfekt värld skulle jag kunna undvika det stället helt och ändå hålla mig hel och fräsch. Det blivit färre timmar löpning, men egentligen inte alls så få timmar träning som det känts ibland. Jag har sprungit en del men framförallt åkt mer skidor än på många år vilket gör att jag ändå tycker att formen är okej. 

Även om jag tränat okej så har detta gjort att jag känt mig mer stressad än normalt vilket gjort att jag sovit lite sämre än vanligt. Vissa veckor har varit bra och ibland har det känts sämre i hälsenorna, vilket har varit extremt frustrerande. Jag tvingades ställa in ett 24h-lopp i Finland i slutet av februari och har kikat på substitut senare i vår. Var jag tävlar nästa gång är inte dock inte helt bestämt. 

Ungefär i takt med att dagarna blivit längre och vårvintern kommit så har det dock börjat kännas mycket bättre. Kroppen känns piggare än tidigare och jag springer för närvarande oftast helt utan någon smärta. 

Det kändes därför lite ironiskt under kvällens löppass när alla mina elektroniska prylar dog en efter en samtidigt som jag hade ett riktigt bra pass. Normalt så springer jag med klocka på. Då har jag möjlighet att se hastighet, tid och distans om jag så känner för. Ikväll hade jag planerat att lyssna på en vetenskapspod som jag sett fra emot. Mina laddningsrutiner är dock relativt dåliga vilket gör att jag ofta brukar börja ladda pulsklockan ungefär samtidigt som jag byter till träningskallingar. Mobiltelefonen hade troligen bara ca 10 % batteri när jag drog iväg. Pannlampan och de trådlösa hörlurarna kan inte ha haft mycket mer. Klockan dog i samma stund som jag försökte starta ett träningspass. De trådlösa hörlurarna började gnälla med "battery low" ungefär samtidigt som jag kom ut på skoterspåret som går längs älven. 
Den första som gav upp var dock mobilen som jag lyssnade på poden igenom. Det gjorde inget. Skönt att springa i tystnad på ett skoterspår i mörkret. 

Ungefär i samband med att jag fick överge mina planer på vetenskapspod så började också pannlampan att indikera på lågt batteri genom ett regelbundet blinkande ungefär varannan minut. Säkert skulle det funka någon timme om jag drog ner ljusstyrkan till minimun. Det gjorde det inte. 

Kvällens pass blev därför ca 15 km på skoterspår runt Lycksele varav ca 7 blev att springa i helt mörker. Ögonen vänjer sig dock ganska bra så i slutändan blev det ändå riktigt nice. 

Sammantaget: Bästa passet och bästa känslan på länge. 

0 % kvar

 

Jag har hört att bilder är bra. Den här är ifrån Finsterau i Tyskland. Där var det också sol. Jag ska skriva något kort om varför jag var där i nästa inlägg. 

Det här är också i Tyskland. Här kommer jag att springa i höst. Mer om det senare.