Tvivlet

Sådär ett par veckor innan start hopar sig alltid tvivlen; känslan av att ha tränat för lite, på fel sätt och med fel fokus. Och den här gången har jag ju verkligen tagit mig vatten över huvudet - Transgrancanarias dryga tolv mil långa bana erbjuder 7800 ackumulerade höjdmeter vilket verkligen är smått hisnande, det innebär att snittlutningen över hela sträckan är 13%. För att stå rimligt väl inne i loppet hade jag vid det här laget planerat att ha några riktigt feta mängdveckor i bagaget, med klassiska marafartspass för att bygga hårdhet, långa långpass i terräng för att härda upp fotleder och stödjande muskulatur, samt backpass med stavar i branta motlut för att öva på att gå upp och springa ner med bra effektivitet. 


Kollar jag träningsdagboken ser det ganska ynkligt ut. Fartträningen har jag nästan helt rationaliserat bort, ett eller annat långpass har jag loggat men antalet pass över eller ens kring tretimmarsstrecket är förfärande lågt. Några back-to-backpass har jag dock fått in, och den en totala löpmängden ligger på ett veckosnitt om bara lite mer än fem mil. Det är en helt ok mängd i vissa sammanhang, särskilt om man betänker att jag även tränar för triathlon. Men för genomförande av en kuperad ultra på tolv mil är det väldigt skakigt. 


Ingen större idé att sura för mycket, jag har gjort några bra mängdveckor ändå och ett antal riktigt anständiga träningspass. Springer jag återhållet, disciplinerat och ser till att äta och dricka bra kan jag ta mig igenom på ren rutin. Söndagens långpass blir en vintrig exposé av Göteborgs och Mölndals alla långvatten. Jag startar i Kållered och springer Bohusleden norrut förbi Rävekärrs långevatten, sedan Södra och Norra Långevattnet innan jag rundar Delsjöarna och lufsar in till Skatås motionscentrum via Östra och Västra Långevattnet. Tre mil och 750 höjdmeter räcker för att jag ska känna mig ordenligt påverkad idag - men jag vet också att det är en fartfråga, idag springer jag uppför i princip alla backar, på Gran Canaria blir det strikt och endast promenad uppför. Räknar lite fram och tillbaka på stigningshastighet och kan jag hålla en konsekvent klätterhastighet om 8-9 m/ minut räcker det långt. 


Vet inte om det finns så mycket topp att fila fram men jag ska iallafall dra ner på mängden den här veckan och försöka köra två lite intensivare backpass och ett mer tävlingslikt. Vi får se, snart dags att börja packa. Om inte annat blir det skönt med semester och lite rimligt klimat - en vecka utan isskorv och rödfrusna knogar ska bli riktigt skönt.