Deja vu

Brorson tar studenten i Katrineholm och festen är i Valla. Hade inte räknat med det men inser plötsligt att kidsen kan åka med farmor och farfar till Valla och jag kan få in ett löppass på den nya fina cykelågångbanan längs riksvägen. Sagt och gjort. Värmen gungar, det är inte fullt tretti grader varmt och regnet som sköljde ner över de nyutsprungna studenterna har inte svalkat nämnvärt. Jag lämnar tösorna i farmor och farfars trygga omsorg och sticker österut.

Den smala asfaltssträngen är nylagd och böljar upp och ner med landskapet. Trycket i benen är gott, bara lite långsammare än 4:30-fart ska det visa sig. En bit till vänster susar biltrafiken men jag är helt ensam på mitt spår, möter inte en enda cykel på hela vägen. Lite synd men det är inte direkt rusningstrafik just nu.

Genom Valla får jag chansen att defilera uppför Skogsvägen, min barndoms gata, och så uppför Sturevägsbacken som när det begav sig kändes som ett veritabelt berg att passera för att ta sig ner mot Valla centrum. Idag är det mer av ett fartgupp - men från krönet väntar ändå en fin nedjogg i medlut de sista femhundra metrarna. Tolv och en halv kilometer fin transportlöpning avverkat med några minuter tillgodo på timmen. En dusch och en påse torra kläder senare väntar en najs buffé med allehanda godsaker - brorsan med fru är synnerligen kompetenta vad gäller att duka fram tilltugg.