Jag spenderar förmiddagen i Kungsbacka med det uttalade syftet att springa lite löpband. Formtoppning försiggår för fullt och dagens nyckelpass består i huvudsak av en stund i virtuell fjällmiljö. Har man inte tillgång till en massa höjdmetrar i grannskapet är band ett bra komplement för att få till kontinuerlig backlöpning. Jag annekterar löpbandet intill den portabla fläkten och öppnar med en kvarts slätlöpning i 5:00-tempo. Det känns lätt och fint. Blicken glider fram och tillbaka över det halvtomma gymmet och fastnar på väggen där en ljudlös dokumentär om ett tavelfynd på en sydafrikansk konstauktion rullar.

Höjer till 4:30-tempo, som även det känns rappt och oansträngt. Tysta, lätta steg och tavlan är kanske en Rembrandt. Ännu en kvart passerar och löpningen känns fortsatt lätt och tavlan utsätts för allehanda undersökningar och efterforskningar. Jag är framme vid foten av berget och bryter upp lutningen till 15% och sänker farten till åtta minuter per kilometer. Korta korta steg uppför en oändligt lång backe. Det går 15 minuter. Svetten sprutar åt alla håll och tavlan är förmodligen stulen/konfiskerad av nazisterna under kriget.

Jag får lätta på lutningen och öka lite på farten. 13% och 7:30-tempo känns som en ganska rejäl ehuru uthärdlig ansträngning. Efter femton minuter i även den inställningen går jag ner till 11% och upp till 7-tempo. Känns ok i benen men det är svårt att dumpa värme i omgivningen efter mer än en timme på bandet. Den förmodade Rembrandten är sannolikt ett verk inte av mästaren själv utan av hans samtida lärljungar - och i mästarens egen atelje - men de oklara ägarförhållandena gör att den hamnar i ett magasin i väntan på utredning. Svett över hela kontrollpanelen och på bandet. Det klistrar under fötterna och äntligen får jag vrida ner lutningen till mer rimliga nivåer och istället höja löptempot i en sista kvarts nedjogg.

Dryga 800 höjdmeter avverkade på 45 minuter idag - verklighetens zombie hill är bara en vecka bort och det ska bli ruskigt spännande att se vad som går att åstadkomma i den. Det börjar bli dags att återuppliva zombien i mig.