Eeeemil

Emil har ännu inte bedarrat när jag kommer ut på min förefrukostjogg på onsdagmorgonen. Det sliter och drar i mig och det är nästan som att springa på stället när jag pressar mig ut mot hamnen på grusslingan. Mäktiga vågor rullar in i vår lilla vik och skumbollar flyger genom luften tillsammans med alla inblåsta måsfåglar. Så får jag svänga skarpt vänster och har plötsligt vinden i ryggen istället. Det går vågor i vattenpölarna här ute - då vet man att det blåser.

Jag kör fyra varv i något slags liggande backträningsform - med motvind halva varvet och helt galen medvind andra halvan och det känns som ett helt ok sätt att varva igång kroppen på. Därefter lämnar jag slingan och springer upp mot brevlådorna, backen upp mot Ringvägen är helt perfekt för sprintbackar, en av de små förändringar som Mackan ordinerat. Mackan är min nyanlitade löpcoach, jag kände helt enkelt att jag behövde ett par friska och sakkunniga ögon som kunde kolla igenom min träning och peka på vad som kunde och borde göras bättre och som kan leda till ett bättre resultat på Rom marathon framme i mars - så nu har jag en distanstränare där ute som följer mina steg. Det känns lite fint.

Det blir ett litet antal upprepningar i knappt 100 meter av full fart uppför backen, vilket ska ge såväl koordination i förhöjt tempo som löpstyrka. Serien är kort och känns väldigt effektiv, för min del handlar det idag mycket om att löptekniken ska poleras en del - det känns.