Jag är vaken.
Det är tidig morgon och jag är vaken.
Jag är vaken och det är tidig morgon och jag befinner mig i en röd liten stuga i skogen en mil från Trollhättan.
Arbetsdag.

Hoppar i kläderna, får en kopp kaffe i magen och resten av frukosten åker ned i ryggsäcken. Jag kysser hustrun godmorgon och går ut genom dörren, solen har masat sig över horisonten men så mycket mer är det inte. Dimslöjor ligger över de öppna fälten och Öresjön ligger blank. Jag viker in på Munkebos motionsspår och springer i lugnt tempo österut. Spåren ligger som ett nystan av olika längd och sträcker sig geonom de böljande skogsmarkerna ner mot Götaälvdalen. Ett efter ett svänger de kortare spåren av åt höger och till slut är det bara min grön/vita sträckning kvar.

Jag tvekar lite om vägen, här någonstans ska jag lämna de trygga motionsspåren och leta mig ned mot älven. Hittar rätt ut på en grusväg som vindlar nedåt och blir plötsligt stående öga mot öga med en råbock. Vi tittar på varandra en stund innan han studsar in i skogen, skällande på mig för att jag så flagrant stör morgonfriden.

Efter lite letande kommer jag ned till älven som jag korsar på den idylliskt utplacerade hängbron. Solen flödar men det är inte särdeles varmt så här tidigt. Jag är lite småseg i kroppen efter ett långt cykelpass under gårdagen och benen är ännu inte invanda vid löpning igen efter skadeuppehållet. Men härifrån är det bara en halvmil av mestadels slät och ganska fin löpning norrut längs vattnet innan jag är framme på jobbet. I sinom tid ska det nog bli bra det här.