Prag halvmarathon

Efter en remarkabelt snabb återhämtning från början av veckans störtförkylning känner jag mig ändå ok nog att springa; jag har inga ambitioner om maxfart men lite sightseeinglöpning och att uppleva loppet ska fungera fint, tänker jag. Vi har en kort och stilla promenad från casa J genom Letenské sady och över floden till startområdet vid Rudolfinum. Incheckningen av överdrag är ruggigt snyggt ordnad och baserad på slutsiffrorna på nummerlappen - listigt! Hustrun och jag önskar varann lycka till och sedan går vi till våra respektive startfållor. Jag begränsar uppvärmningen till lite hopp på stället nästan längst bak i grupp B. Det är kallt och mulet men vindstilla och uppehåll, jag kör i trekvartstajts och långärmat med linne uppepå. Vantar också.

Starten går och två fyllda kvarter av löpare väller iväg, alla tolvtusen på en gång. För mig tar det trettio sekunder innan jag når startlinjen och jag kan börja springa. Banan är föredömligt bred, rakt söderut längs floden. Ändå passerar vi genom de trånga gatorna precis intill Karlsbron, det är bitvis en hel del ojämn kullersten och spårvagnsspår. Första kilometern på 4:42. Inte min normala halvmarafart men förbluffande lätt känns det, visst är jag lite snorig och tät i andningsvägarna men det verkar ju funka att springa åtminstone.

Jag håller min plats i fältet, kullerstenen byts mot mer asfalt och efter ett par kilometer viker vi åt vänster och lämnar floden. In i ett industriområde där vi möter ledargänget, Tadese och grabbarna. Runt ett par kvarter och så tillbaka mot floden. Inspirerande att möta alla löpare som kommer stormande bakom. Efter sex kilometer kommer en svag uppförsmota till den första bron över Vlatava. Banan smalnar av lite men det blir aldrig trångt - och väl uppe på bron är det två filer brett igen.

På den sjunde kilometern springer vi på en lång lång raksträcka förbi Staropramens bryggeri, det doftar gott av mäsk och jag ser att jag passerar tredjedelen på 33:20 rätt exakt. Då skulle jag gå för 1:40 blankt med konstant fart då. Borde funka. Så möter vi löpare igen, gör en 180-graderssväng runt en stolpe och springer tillbaka en god bit längs samma raka. Jag blir lite förvirrad av att vi har mötande löpare på fel sida om oss innan jag kommer ihåg att vi ska springa under bron vi kom över, längs med floden igen. Ordningen återställd och nu bär det av norrut längs Vlatava.

Över floden på Most legií och så upp genom de gamla centrala delarna mot startochmålområdet igen, halva loppet passeras på upploppsrakan men precis framför men målbågen svänger vi vänster över floden igen. Halva loppet på rätt exakt 50 minuter, farten sitter där den sitter utan någon stor anspänning. Vi fortsätter nordost på den västra flodbanken, under backarna upp till Letenské sady - som vi inte springer får springa uppför - står ms J och hejar och det piggar såklart upp.

Bansträckningen blir lite tråkigare norröver, men floden har vi hela tiden med oss, publiken trotsar tappert kylan och hejar på bra, och med jämna mellanrum får vi stöd av diverse liveband. Efter femton kilometer känns det fortfarande rimligt ok i kroppen, vi springer åter över floden och vänder tillbaka söderut igen. Jag har ökat tempot en aning och gör några kilometer i trakterna kring 4:25-4:30. Med en halvannan kilometer kvar hör och ser vi målområdet men viker ut på Čechův most för en sista vända på andra sidan floden. Nu börjar jag känna mig lite småtrött men konstaterar att jag har marginal till det provisoriskt uppsatta 1:40-målet, och unnar mig att sänka farten sista biten in. Njuter av publikens jubel och går i mål på 1.39.22. Eller 1.38.51 i nettotid då.

Helt ok med resultatet och känslan i kroppen. Jag får en värmefilt vid målgången och fått sedan snabbt ut mina saker och får på mig torrt och varmt. Finns det nån risk att förvärra förkylningen så är det genom att låta bli att äta och bli ordentligt nedkyld efteråt. Så det låter jag bli.