Tillbaka till Tjörn

Förra året såhär års var jag på ostkusten och förberedde mig på Ö till Ö, så det blev inget Tjörn Triathlon för min del. Dock är det en riktigt kul tävling jag inte gärna missar så i år anmälde vi oss tidigt, både Hustrun och jag. Loppet passar visserligen ganska illa in i min tävlingsprofil såhär på sensommaren - efter ett otal långa och löjligt långa lopp blir en halviron nån slags sprintdistans och även om jag försökt brutalinjicera fartinslag i min träning i det senaste är det svårt att få det att klicka ordentligt i en kropp som börjar ropa så smått efter säsongsvila.

Excuses, excuses, säger ni kära läsare, och det gör ni såklart rätt i. För fredagsuppladdningen är finfin i goda vänners lag i en vackert belägen stuga mitt på ön och på startlinjen på lördagmorgonen är det ogörligt att inte tända till åtminstone lite grand; det är solsken, svenska flaggor, ett vackert stycke västkustsk skärgård ligger framför oss och massor med medtävlare väntar på strandkanten. Bara att köra så det ryker! Jag brukar inleda med ganska trevande simning, har svårt att trängas och slåss i mitten och därframme utan håller mig gärna på sidan för att sedan avancera när testosteronet klingat av hos de flesta. Idag bestämmer jag mig emellertid för att trycka på bra från start och inte skämmas för att jag tar position. Sagt och gjort, jag startar i de främre leden, springer på ut och kommer iväg bra i min startvåg med masterherrar, lite till vänster om huvudfåran men ändå långt fram.

Det blir lite krigande på väg ut ur viken men när vi rundat den första holmen och sätter kurs mot första bojen har jag redan hyggligt fri simning. Förbereder mig på att slåss igen kring bojen där vi ska vända nästan 180 grader. Fältet dras som väntat ihop där men märkligt nog är det helt tomt närmast bojen; jag rundar tajt och snyggt och tar sikte norrut. Det blåser lite men mest medvind och i en riktning som inte drar upp någon särskild sjö bland skären - tyvärr tänker jag för jag vet att jag är som bäst när det gungar och jäklas i vattnet. Men jag har bra tryck och jag upptäcker plötsligt att jag bara ser gula badmössor omkring mig - det är seniorklassen som startade två minuter före mig. Koncentrerar mig på att sträcka ut armtagen, sikta på nästa boj. Fältet är enormt spritt i sidled och det är svårt att navigera efter framförvarande simmare eftersom nästan ingen simmar särdeles rakt. Dessutom är det svårt att se var nästa boj är eftersom det är ganska långt mellan dem - här och var får jag chansa lite och det känns som det går hem för jag håller intensiteten jämn och farten uppe.

När vi svänger in mot stranden efter ungefär halva simningen kommer lite skumma vågor som måste reflekterats mot någon ö och jag hoppas på att förhållandena ska stöka till sig lite - det blir dock inte mycket med det utan vi närmar oss uppgångsplatsen med hög fart. Jag ser inte så bra eftersom jag fått glasögonen snett och har fått in vatten i ena ögat men efter lite förvirring inser jag att det inte finns någon uppstigningsramp utan att det är stegar vi ska uppför. Med det momentet avklarat kan jag sätta fart mot T1 och jag växlar till cykel precis under halvtimmen vilket är en fantastiskt bra tid - fjärde i M35 visar det sig.

Cykelbanan utgörs av två varv på en drygt fyra mil lång runda runt Tjörn, men först ska vi snurra upp och visa oss för publiken vid akvarellmuseet. Det är bra tryck i tävlingscentrum och kul att komma ut på vägarna. Medvind till en början och jag ligger på bra i tempoposition. Vägen österut utgörs av blandade småvägar förbi Kållekärr och Kyrksund, det är skogar och fält och små backknixar och riktigt härlig cykelåkning. Jag kör om ett par cyklar till en början men passeras snart av desto fler ekipage; med en så bra simtid finns inte så många svaga cyklister framför mig och själv har jag ju ingen fartträning att luta mig på utan försöker låtsas som om 35-40 km/h är helt normala hastigheter.

Det funkar ändå ganska bra på första varvet - den långa raka Rönnängsvägen tillbaka västerut, rakt in i motvinden, äter visserligen en del kraft men jag äter och dricker bra och tycker jag håller ihop det hyfsat - men efter varvningen börjar jag känna mig lite trött i ländryggen. Så här länge har jag inte suttit i tempoposition på hela säsongen och det straffar sig nu. Jag byter taktik och ställer mig rak upp i en del backar för att få genomblödning i ryggmuskulaturen och det gör att tröttheten åtminstone inte förrvärras, men farten sjunker och ytterligare cyklar passerar. Andra motvindsräden ner mot Rönnäng blir en pina, här måste jag krypa ihop hela tiden för att vara en så liten måltavla som möjligt för den tilltagande västvinden; ingen nåd ges vare sig uppför eller nedför. Mitt klena psyke oroas lite av de långa karavaner av cyklar som drar förbi mig här men finner tröst i att eventuell drafting bevakas föredömligt av ovanligt aktiva MC-domare. Ser mycket bra ut.

Äntligen passerar jag Lekanders bärodlingar och får snart svänga höger ut ur vinden. En bit vacker kantvindskörning upp mot Skärhamn och så in mot T2. Löpning äntligen - om jag nu inte varit så trött redan. Ändå är det skönt att få räta ut sig och börja springa. Löpbanan börjar med en brant backknäppa och försvinner in bland sjöbodarna i nordvästra Skärhamn. Här finns en vätskestation med sportdryck, vatten och salta fiskar. Jag tar en mugg sportdryck och kör på - det är segt men jag vet att om jag borrar på nu kommer det att släppa lite inom tio minuter. Så är det alltid vid transition cykel-löpning för min del vare sig jag tränat flitiga brickpass eller inte. Jag kan vänja mig vid obehaget men i övrigt finner jag det svårt att påverka den specifika prestationen vid transitioner på annat sätt än att generellt bli bättre på att springa. Följaktligen har jag på senare tid nästan helt fasat ut alla brickpass - det är förvisso ett bra sätt att få in mycket kvalitet men i övrigt ger det inte så mycket.

Löprundan fortsätter i en ögla tillbaka runt hamnen förbi transitionsområdet och vidare söderut och ut till målpasseringen vid akvarellmuseet. Tre kilometer har gått och det första halvvarvet är avverkat - härifrån är det tre varv kvar på banan. Mer sportdryck och så upp i backarna söder om badet. Jag trippar på lugnt uppför och försöker göra bra fart nedför, ganska sliten men än så länge funkar det. Innan vi sluter öglan och springer tillbaka upp till norra hamnen ska vi avverka ett par backar och två 180-graderssvängar. Det har börjat småregna vilket mest är skönt, för jag är varm och en liten aning dehydrerad. Jag orkar inte hålla femtempo på andra varvet utan åker långsamt nedåt i fart. Stämningen är bra längs banan med mycket folk som hejar och det håller mig uppe - annars är det lätt att glida in i negativa tankar för jag blir passerad av många triathleter på andra och tredje varvet.

Jobbar medvetet med att pilla i mig vätska vid varje halvvarv och jag har även två geler som jag drar i mig vid sju och fjorton kilometer. Även om de inte hjälper så mycket är de bra mentala milstolpar att hänga upp sig på. På sista varvet har solen kommit fram igen och även om jag tappat lite i fart har jag inte tappat så mycket som genomsnittstriathleten och kan plocka tillbaka ett par placeringar. Sista gången uppför knäppan vid transitionsområdet och jag passerar flera som går. Tre kilometer kvar och nu är det bara en fråga om att bita ihop. Försöker höja tempot lite och även om det inte är mycket som svarar i kroppen så går det åtminstone att springa lite fortare. En sista mugg cola och ett par salta fiskar till och sedan börjar slutforceringen. Högtalarna vid målområdet hörs nästan runt hela varvet och jag släpper loss det där lilla sista när jag för sista gången springer genom Skärhamns centrum.

Höger upp mot akvarellmuseet och highfive med publiken. Anders springer med och peppar upp mot upploppet. Runt den sista knixen och så in i mål, det blir som väntat ingen kanontid - 4:52 är faktiskt långsammare än min debuttid på Tjörn 2009 - men då var simningen rejält kortad så det är inte så rättframt att jämföra. Intressant är dock att kolla placeringarna som i år var 4 / 15 / 24 av 37 på simning / cykel / löpning i min klass. 2009 var placeringarna 10 / 10 / 2 av 16, så jag tror bestämt att jag måste prioritera löpträningen igen. Jag är inte vare sig nöjd eller missnöjd med resultatet som sådant - man får det man tränar för - men jag är nöjd med att jag har fått tömma mig ordentligt och är ordentligt trött när jag gått i mål. Ligger och tittar på himlen en lång stund i målområdet, får filt och dricka och jag kan ligga och samla mig ett tag innan jag orkar återvända till de levande.

Trött löpare, foto Patricia Brogén.