Stel, trött och kantig men det är vackert väder ute och jag vet att jag mår bra av en lätt lunchrunda. Jag följer kajen och får svala vindar och glittrande solreflexer i ansiktet.

Tankeloopar som legat låsta framför datorn hela förmiddagen bänds obönhörligen upp och såväl kroppen som sinnet känns en liten gnutta lättare för varje steg. Som att vinden och rörelsen gnuggar bort ett grått lager spindelväv som snärjt mig hela dagen.

Jag tänker ofta på hur få skador jag ändå drabbats av (peppar peppar å allt det där) och vilken lisa det är att ha en kropp som nästan alltid tål ett löppass.
Dagens pass tillägnas alla de som sliter i det tysta med prehab och rehab därute.

Foto från Krokängsparken på Hisingen - en av ett ouppräkneligt antal gröna små oaser jag aldrig skulle ha en aning om att de existerade om jag inte hade löpningen