Höstplanering

Det är torsdag och jag hittar med viss möda utrymme för ett längre lunchpass i Trollhättan. Inleder med den lite hemliga oxdragarstigen längs älven och så en bit över fälten mot Vargön till. Platt och rakt. Solen flödar. Jag har inte mycket vatten med men intensiteten kring sexminutersstrecket är inte jättehög så det funkar ändå. Håller det lätt och springer och småfilosoferar över sommaren som sprungit förbi snabbare än Gebreselassie hinner säga 5k.

Tur att det finns planer för sensommaren och hösten också. I slutet av september tänkte jag och ett par glada bekantskaper passa på att springa Hallandsleden under en långhelg. Alltså - springa Hallandsleden som i 'Starta vid norra landskapsgränsen i Lindome och sluta på andra sidan Hallandsås' Hallandsleden. Övernattningar är bokade och fem dagsetapper på mellan 48 och 75 kilometer är utlagda; det känns som om det fattas lite kontinuitet i långpassträningen men annars ska det bli stört roligt.

Lunken bryts när jag passerat Vargön, jag svänger upp mot Halleberg, asfalt men ganska bra motlut. Uppe på platån hittar jag en stig som försvinner in i den frodiga undervegetationen, tanken är att hitta något som leder ner mot Lilleskog, den lilla dalen mellan Halle- och Hunne berg. Det funkar fint, stigen är lite brötig men ner kommer jag. Tillbakavägen genom Nygårds park är beprövad, lättsprungen och fantastiskt fin. Byklevsfallet glittrar i solljuset och solen spelar med lövverk och stigar.

Tillbaka mot kontoret, benen, knoppen och resten av kroppen berikade med ännu ett långpass. Ska bara få in ett par back-to-back-långpass och springa lite mer med ryggsäck så är jag nog redo för äventyr sen. Sweet.

Här är fär övrigt rutten vi springer i september:
https://www.google.se/maps/@56.924233,12.7116075,9z/data=!3m1!4b1!4m2!6m1!1sz5YDWabFrEIg.k-ujeP6mNPxI?hl=sv

Nedför
Halleberg sett nedifrån
Byklevsfallet