Szalkais marathon - Vår träning 2011
Vår träning 2011 | 2011-05-29 10:00 | 17 kommentarer
Trodde inte jag skulle vara så missnöjd, men såhär dagen efter 2011 års Sthlm Marathon känns det både lite tomt och lite tungt.
Det funkade inte alls som jag ville igår. Kan givetvis bortförklara min sämsta maratontid någonsin med att jag hade en inte jättekul hälsenekänning, och att det är svårt att springa ”fullt ut” när det inte funkar.
Mitt steg och min löpning för snabbare fart bygger på att jag kan använda frånskjut och vadernas kraft fullt ut. Nu kom känningen av infästningen mellan hälsena och hälbenet rätt tidigt.
Till en början inte så jätte farligt, men jag hoppas och tror att det var det som gjorde att det dessutom gick och kändes ganska tungt redan efter 2-3km.
- Försökte första biten, men löpningen blev inte harmonisk utan ”kämpande”, när sen senan kändes mer och mer och jag inte riktigt vågade trycka ifrån gav jag upp lite där mellan 15-20km.
Löpare passerade mig hela tiden, och några var vänliga nog att försök få med mig i deras tempo och klunga, men i det läget kände jag bara för att jogga runt med ett steg utan frånskjut.
Även om jag givetvis redan då under loppet var lite ”knäckt” uppvägdes det av allt stöd jag ändå fick runt banan. Känns otroligt att ha support runt verkligen hela banan även om jag var en risktig statist i ”elitfältet”. STORT TACK till alla er som supportade och även supportat här på bloggen.
2.46.24 blev det i slutändan och 87!!! Plats. Inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Nu är läget som det är, och visst är kroppen lite maratonstel så här dagen efter men mest ”lite sned stelhet” och en tyvärr ganska öm och lite svullen häl.
Analysen om varför det gick som det gick, kan jag bara konstatera att jag inte höll mig på rätt sida skadegränsen. Just att ligga rätt är ju en av löpningens stora konster och även tjusningar. Löpning är lätt men ändå svårt! Det är lätt att träna hårt, det svåra är att inte träna för hårt i förhållande till sig själv.
Nu blev det med facit i hand lite för mycket med Varvet på 1.15 och sen ett banpass 3 dagar efter där känslan drev på farten ett snäpp för mycket. Klart att jag inte skulle tryckt på där och klart att jag om jag skulle trycka på med fart inte skulle sprungit på så pass fort på Varvet som jag gjorde.
Men det är historia nu. Får ta några dagar med besvikelse och tomhet för att sen givetvis blicka framåt. Om några dagar hoppas jag revanschlusten finns där igen, för att visa att jag kan lite, lite bättre än såhär.
Vill också passa på att här gratulera alla som fick till en mara igår, och önska lycka till framöver mot nya mål. För det hoppas jag att ni som jag vill blicka framåt mot nya utmaningar och många tuffa, njutbara, kanske ibland lite sega men ändå mentalt och fysiskt givande pass.
Szalkai´s blogg här på marathon.se tar en paus men hoppas vi återses någonstans i löparvärlden.
Bilder från min Facebooksida. Tack till er som ”taggat” bilderna och hoppas på överseende för ”lånet”.
Vår träning 2011 | 2011-05-17 12:29 | Inga kommentarer
Måste tyvärr först refektera det som min löparkollega och bloggarkollega här på marathon rapporterat om.
Regerande OS mästaren på maran Sammy Wanjiru dog 24 år ung i går.
http://beta.marathon.se/bloggar/saintjohn
Tragiskt värre; och får mig osökt att tänka på en löparvän som också gick en alldeles för tidigt död till mötes. Sverige bekanta Benson Masya som vann Stockholm Marathon 1997. Vi träffades några gånger, och jag visste att han bitvis hade det trassligt vid sidan av löpningen.
I augusti ett år ringde han upp mig när han stod på centralen i Stockholm. Han hade ingenstans att bo och ville träna för Lidingöloppet som han tidigare hade vunnit. Jag bodde då i en lite "1.a" ooch kände att jag inte riktigt hade plats för en inneboende löpare under en dryg månad. Jag fixade så att han fick bo med helpenssion på Bosön fram till loppet. Benson lovade betala tillbaks kostnaden för boendet när han vunnit loppet.
Vi körde 4 pass ihop i början av hans vistelse i Sverige, och han var inte riktigt i den form som han haft tidigare, men formen kom snabbt så man såg talangen som gjort att han vunnit halvmaraton-VM på 60.01!!
- Dock funkade inte för mig att köra alla pass med honom och sista veckorna innan Lidingö sågs vi inte på löparbanan. När jag sen på Lidingöloppet passerade Benson efter 5 km insåg jag att han inte hade lyckat hålla igång träningen utan han hade fallit tillbaks i "sitt trasslig liv". Några år senare gick Benson också bort endast 33 år gammal.
Över till något roligare; ialla fall för mig och det bloggen ska ta upp: min träning!
Stumt men bra, ja så har det känts de senaste dagarna. Jag har riktat träningen främst mot lite "fartigare pass" och i det ingick en inspelning till webb-TV programmet Spring.
- Till skillnad från när jag var med och spelade in Sverige Springer brukar jag faktiskt "köra veckans pass" fullt ut vid inspelningarna. Och nu stod det "barfota diagonaler" på programagendan.
Det var riktigt länge sedan jag sprang barfota, men jag hade det faktiskt ganska mycket som ett komplement i min träning på somrarna förr och på träningsläger.
- Härlig känsla; men dagen efter kände jag ju givetvis att det var länge sedan... Passet var dock riktigt bra. Sprang 20 st diagonaler över fotbollsplanen och joggade på kortsidorna. Totalt med joggen 4km på 14 minuter!! Så totalt riktigt bra fart.
Dagen efter barfotalöpningen stod det kort långpass med fartökning på schemat; och med tanke på mina stumma vader och allmänt stela kropp var jag riktigt nöjd med att ha 16.46 på 5 km farthöjning.
Ifjol hade jag 16.52 på motsvarande pass....(klart bättre väder nu...men det räknar jag inte in utan kollar bara tiden...för att få till självförtroendet)
Vad återstår nu då?
Ja, GBG-varvet kommer inte riktigt lägligt i träningsplanen nu till helgen då jag gärna i slutet av veckan velat haft någon kortare snabbdistans; men det blir till att imporvisera lite runt att jag är på Varvet för att sen sista veckan göra "som vanligt" dvs kortintervall i kombination med kolhydrattömning. Mer om det nästa vecka, och säkert också en rapport från Varvet.
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
Vår träning 2011 | 2011-05-08 21:17 | 6 kommentarer
Inget TSM långpass idag heller, utan jag ”var vätskekontroll” och sparande mina ben som var och är lite småstela sedan Kungsholmen Runt 21,1k som jag igår körde med exakt 3 veckor kvar till maran!! Kom ifrån Kungsholmen med en positiv känsla, men om jag ska vara helt ärlig var jag lite tröttare än vad jag ville. Men så brukar det ju vara. Sa innan loppet att jag skulle köra på 1.14; och det blev 1.14.25…
Planen var att springa första 5km lite fortare, med förhoppningsvis en känsla i ben och kropp där 100-km segheten skulle vara borta. - Och faktiskt tyckte jag första 5km gav den känslan. 3.20 per km(passering 5k på runt 16.40) och ganska lätta och pigga ben. Sen skulle jag medvetet gå ner lite i fart, men trots liten fartsänkning blev jag ansamlat ganska mycket tröttare vid 7-8km. Fullföljde dock den ”halvsnabba” farten fram till ”varvningen” som kom efter ca 10km. Runt 33.40 och alltså 17.00 på den ”5:an”. Stannade till kort och drack lite, och hade faktiskt några sekunders fundering kring att ”nöja mig för dagen”.
Bestämde mig dock snabbt för att köra vidare på det jag hade planerat från början, dvs hela 21,1k. Några km i 3.40-fart, sen kändes det positivt igen, och jag kunde sololöpa resterande 10 km mot målet. Bra flyt i lite drygt 3.30 fart, men som sagt inte oberörd i mål utan jag blev trött…
Tar med mig inledningen på loppet; och att benen fick till ett bra pass i slipningen mot Sthlm. Vad kan loppet indikera för tid i Sthlm?? Ja då gäller det plocka fram de positiva tillfällena där jag klarar att från ”pre halvmaran” plocka ner farten någon minut per halva i helmaran… Men det ska ju till lite formgivande träning också dock känns lättare att planera nu när jag tror 100km loppet är ”ur kroppen”.
Kungsholmen loppet här enligt Garmin:
http://connect.garmin.com/activity/84055792
Vår träning 2011 | 2011-05-01 17:58 | 10 kommentarer
Ja, som en svikare kände jag mig lite idag när Team Stockholm Marathon gänget stack ut på sitt söndagslångpass. Men jag kände samtidigt att jag var tvungen att svika om det ska bli nån fart för egen del i Asics Stockholm Marathon
Efter ett 100 km lopp, 8 dagar senare ett TSM-31km pass och sen ytterligare 3 dagar senare ett ”PT-30km pass” var det inte långpass mina ben behövde. 161km i långpasstempo på 11 dagar har inte direkt gett några fartiga ben…
Så istället för TSM långpasset åkte jag ut till Lidingö för att i shorts, linne och spikes jaga farten inne på Bosöns 200 meters bana. Ville har det bekvämt, och 8-9 grader ute och lite snålblåst skulle inte kunna locka fram farten och känslan lika bra som vindstilla och 20 grader inne.
- En släng till av svikarekänslan fick jag när på uppvärmningen ute på Lidingö mötte ”TSM-3.15 gruppen”…
Men väl inne på Bosön blev det fokus på det jag svek för; att jobba fram känsla och fart igen.
Nya spikes med barfotakänsla kunde inte annat än att inspirera, och passet som ska förpassa segheten blev 1x3km i flytfart, 5x100m progressivt till 95 % av maxfart (med 100 m joggvila) och sen 3 st avslutande 400m löpningar som inte direkt var progressiva, lite stumnande ben...
Så lösningen på segheten skulle enligt min teori bestå av; tröskel-snabbhet-syra i samma pass. Återstår att se om det funkar, och en uppdatering kring det kommer här på ”veckobloggen”!
27 dagar kvar.
Vår träning 2011 | 2011-04-25 22:09 | 2 kommentarer
Tunga 100 km ben!
- Men träningen är igång igen, även om det inte var helt frivilliga pass utan mer ”plikten” som tvingade fram både fart och långt.
Startade dock upp löpningen med några ”frivilliga” korta jogg pass (2-6km) på mycket styltiga ben och allmänt muskulärt öm kropp.
Men redan på torsdagen blev det fart. Med tanke på känslan i benan hade jag aldrig kört fart så tidigt om det inte hade varit för inspelning av ”Spring!” (webb-tv programmet).
Inga fejkade pass här utan verkligt!! Så trots problem att komma igång ens med uppvärmning i ok fart blev det 10 x 100 m på bana. Överraskande bra att farten fanns kvar, och faktiskt ”bara” ett tapp på 1 sek jämfört med innan 100 km loppet.
Jag brukar just ha 100-ingar som en ”måttstock” på när jag kan återgå till normal träning efter maran (100 km var ju första nu, så här har jag ingen referens).
- När jag obehindrat kan springa en avslappnad 100 m löpning på samma tid som innan loppet; då är jag redo att köra igång med ”normal träning” igen. Det brukar ta mellan en vecka upp till 3 veckor när jag varit riktigt sliten. Nu var ju inte riktigt ”framme vid tiden”, så 100-ingarna gav inte beskedet att jag kunde köra igång igen efter 5 dagar… men redan 8 dagar efter loppet blev det långpass igen ändå. Ingen ledare för TSM-3.00 gruppen, så jag fick göra mitt jobb. Ska inte påstå att det kändes lätt, eller bra utan det var stelt, ömt och kantigt men inbillar mig att benen borde stärkas?? om jag inte sätter någon seghet. - Och peppar peppar ta i trä… inga krämpor än, men lovar ta det lite lugnt nu nån dag i alla fall innan jag testar av med nån 100 m igen för att sen kunna starta upp sista veckornas slipning mot Asics Stockholm Marathon som nu faktiskt inte är så långt bort.
Hade gärna sett att det var några veckor mer att träna på; men datumet 28 maj lär stå fast!!
Så det är det jag får jobba utifrån nu.
Vår träning 2011 | 2011-04-19 12:30 | 6 kommentarer
På benen igen!! 100 km Ultra-SM avklarat även om det var knappt…
Kan säga att det var en tuff upplevelse, och med facit i hand trodde jag det skulle varit lite lättare att hålla farten och stilen in i mål.
Var ju lite osäker om jag verkligen skulle köra 100 km SM med tanke på att årets träning inte riktigt gått enligt plan. Men sen tänkte jag att med den grund jag har av alla års träning borde jag fixa 100 km!!
En bra dag för Ultralopp tror jag faktiskt att det var. Lite blåsigt, men en temperatur som varken var kall eller varm måste var helt ok.
Starten gick och planen var att springa så lugnt som möjligt utan att för den skull bromsa.
– Efter 3.47 på första km la jag dock in en liten broms men flöt vidare och passerade första ”7,14km- varvet” på 28.28 (3.59 min/km). Tog första drickan som blev sportdryck. Ut på andravarvet tog jag ett planerat stopp. Eftersom jag hade några timmar framför mig, hade jag redan från början bestämt att jag skulle stanna vid toaletten innan jag egentligen behövde. Stoppet tog utan stress runt 1,5 minuter, och det gjorde att andravarvet gick på 29.55 (snitt 4.12, men ”löpfarten” var runt 4.00).
Sen flöt varven på ganska bra.
3: e; 28.51
4: e; 29.08
5: e; 28.58
6: e; 29.11 och totalttid då på 2.54.35 och alltså 42,8km avverkade (Runt 2.52.10 på maran). Fram till maran tyckte jag att det gick riktigt bra. Började visserligen känns lite i benen, men det som oroade var att jag inte riktigt var sugen på sportdryck längre och att jag inte förmådde mig att ta mina energigel. Fick ingen bra känsla när jag försökte trycka i en gel.
Så jag gick runt på mestadels vatten. Tänkte att kroppen nog har resurser att fixa resten av loppet på fettdepåerna och vatten….men där hade jag fel!!
7: e varvet och passering halvvägs (50km) gick på 29.24 resp. 3.23.59.
Riktigt nöjd med passertiden och tänkte då att nu kan jag dra ner farten och gå ”upp på” 30-30,5 minuters varv och ändå komma in på runt 7 timmar. Men ut på 8:e varvet fick jag för första gången i ett långlopp stanna och kissa…
Jag borde ha vätskebrist och inte behöva få ut vätskan mer än genom svetten, men det verkade rinna igenom… Så 8:e varvet gick på 30.42 och passering 57,1km på 3h54min vilket ger snitt på 4.06. Fortfarande ok, med tanke på att varvet hade en kisspaus, så var löpfarten fortfarande bra.
Men sen ut på 9:e varvet började energin ta slut. Teorin att bara springa på fettet funkade inte och redan här strax efter 6 mil, och alltså med knappt en mara kvar….började jag bitvis få in lite ”stjärnor” i synfältet. Sänkte farten ett snäpp till och hade 33.20 på 9:e varvet (4.40 tempo), och först här började jag testa lite annat än vatten; banan i kombination med vatten. Funkade oväntat bra med magen, men gav inte direkt någon ”kick”, men det var något att se fram mot.
Såpass trött nu att ”mitt oväntade support-team” på plats fick börja ge mig bak rapporter.
Jag ville nu veta hur sakta jag egentligen kunde springa utan att bli upphunnen.
Teamet var snälla, så det gav lite mod. Prepp, pepp och mer banan. 10:e varvet på 35 minuter blankt och nu alltså bara 4 varv kvar(4.54 tempo). Försökte tänka att det bara just var 4 varv kvar. Men hjärna ville inte riktigt räkna varv längre utan översatte snabbt till 28 km. 28 km är långt när man ser stjärnor….
Så ut på 11:e varvet hjälpte ”teamet” till så att banankontrollen utökades till godiskontroll. Inget alls fokus längre på att inte ta något längre stopp vid kontrollen, utan nu längtade jag just till ”stoppet”. Stoppet kombinerades nu även med kortare gångavsnitt inlagt. Trodde jag faktiskt aldrig att jag konkret skulle behöva gå. Gånginslagen blev längre och längre, men uppmuntran från medtävlare och framförallt support teamet gjorde att jag tvingade mig till att fortsatt ha löpbitar.
Det var en kamp in. 11:e varvet på 36.37, 12:e varvet på 38.44 (nästan 5.30 snitt) och sen katastrofvarvet 13:e på 44.26…..(6.13 tempo..).
- Ut på sista 7km; alltså från 93!! till 100km kunde jag utöka löpningen ett snäpp igen då jag tror godiset och bananen började göra lite verkan. Inte lika mycket stjärninslag; men i gengäld om möjligt lite mer utlakad kropp och stumma ben.
Oerhörd lättnad och befrielse att nå målet efter 100 km på 7.44.26. (Sista varvet på 41.30)
Ingen direkt glädje utan just befrielse, just eftersom kroppen var så pass slut.
Konstigt nog efter ett tag ändå en riktigt skön känsla av att ha klarat av sträckan och övervunnit trötthet och energibrist.
Men lite distans till loppet och upplevelsen har jag givetvis en del reflektioner, men det tar vi i ett annat inlägg där även en rapport om återhämtningen kommer.
Det oväntade ”teamet” som hjälpe mig på plats ska dock ha sin del av SM-guldet och att jag kom i mål i mitt längsta lopp någonsin.
- Tack Micke, Magnus och Mervi för att ni tog bilen upp vid 04.00 på morgonen bara för att oväntat supporta mig längs 100 km-banan!!
Bilder och film från ”Teamet”!
Filmen illustrerar 100 km stelhet!!
www.zebrabild.com
Vår träning 2011 | 2011-04-13 17:41 | 12 kommentarer
ja, då har jag bestämt mig för att testa springa långt!!
100 km på lördag uppdelat i 14 varv. Får nog tänka just var och beta av ett, efter ett.
Vet inte om jag ska se det som en tävling, snare en test och utmaning. Har alltid bestämt hävdat att längsta "tävlingsdistansen" är maran; som ju är en av de mest prestigefyllda loppen på tex OS och där konkurrensen är stentuff. Ultran har jag mer sätt som en "upplevelse utmaning", men jag kanske ändrar mig efter lördag.
Hur som helst försöker jag få till en uppladdning som inför en mara, med sista fartpasset igår som en del i totala kost och träningsladdningen.
- Sen väl på lördag kan dock upplägget inte bli samma, utan det blir något nytt att klura ut hur ett upplägg ska se ut.
Skräcken är att jag inte fixar det, eftersom det verkar vara ganska många som har koll nu...men jag gör ju det för mig själv och kroppen får styra.
Jag hade gärna varit i bättre uthållighetsform med bra långpass, men tänker samtidigt på alla som klarar maran på lite träning; då borde ju min kropp fixa 100km. Men det vet jag ju inget om än....
Mycket frågor kvar; Skor? Fart? Mat under loppet? Dricka? Ska man ta pauser? Stretcha under loppet?
Till dom som tycker jag borde bara köra maran; kan jag lugna att jag verkligen efter lördag ska försöka fokusera efter lite vila på att jobba upp maraformen de sista 5-6 veckorna!!
Återkommer från Tibro!! förhoppningsvis efter 100 km i ett svep!
Vår träning 2011 | 2011-04-07 18:56 | Inga kommentarer
Full fart här med Tjejmilen program som nu snart är klara (bara 55 minuters kvar) och inspelningar av Spring och därtill givetvis löpträning.
För även om jag varit dålig på blogg uppdateringen har jag tränat och det får bli en lite sammanfattande bloggning idag.
Sviterna efter 43km-passet som jag senast skrev om inskränkte sig till bicepsvärken och jag kunde köra på ett hyfsat band pass 3 dagar efter långpasset, och sen dristade jag mig till ett tänkt tufft kombinationsträning med ganska tuffa intervaller följt av långpass dagen efter.
- Planen var riktigt långt igen på långpasset, men kan konstatera att kombinationen var för tuff. Intervallerna som var 20x400 på bana gick bra och med bra flyt. Progressivt från 75 ner till avslutning på 67 och ett snitt närmare 67 än 75. Även progressivt ökande vila från inledning på knappa 30 sekunder upp till 1 minuts vila på slutet.
Ett pass att rekommendera, men för att kunna köra långpasset bra dagen efter kan jag konstatera att man behöver vara stark...
Jag vek ner mig redan efter 31km, men var nöjd ändå att jag fick ihop såpass. Inte kul att "tänka varje steg" för att komma framåt.
Konstigt vad ett intervallpass kan göra, nu höll jag 10km avsnitten på 44.15-43.50-43.30 men ansträngningsgraden var klart tuffare än på 43:an trots alltså mer än 10km längre. Hoppas dock på en bra effekt i efterhand av kombinationen!!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
Vår träning 2011 | 2011-03-29 21:27 | 4 kommentarer
Efter ett 43 km pass borde det vara benen som skulle vara stumma, men jag kan konstatera att det var armarnas bicepsmuskler som tog mest stryk!
Efter lite halvknackig träning de senaste månaderna bestämde jag mig för att köra riktigt långt i lite högre än lugn fart. Hade 40km som målbild, och bra fart från start och 10 km avsnittet gick enligt GPS-klockan på 40.40-39.40-40.10-39.25 vilket gav precis 4.00-tempo. Sänkte farten och 3km ”nedjogg” och därmed 43km på 2.53.30.
Faktiskt mitt längsta långpass någonsin, trots 28 år som löpare…..
Tidsmässigt har jag kör flera 2.50-3.00 timmars pass, men då har jag tagit det i lugnare tempo och sällan nått över 40km.
Nöjd med passet då känslan var bra, och positivt efteråt att benen faktiskt var helt ok, men fick helt klart ett besked att ”allmänstyrka” inte är överskattat!! I alla fall inte för mig själv med min löpteknik. Jag har inte riktigt levt upp till mina egna råd med bra totalträning, och såhär två dagar efter passet känner jag att jag behöver lite mer/bättre bålstyrka och faktiskt även lite arm. Har varit riktigt dålig på överkropp efter New York Maran i höstas, men nu blir det till att skärpa upp den biten.
Dock känns 57km till som utopi, mer realistiskt 42km lite snabbare i slutet av maj.
Får fortsätta fundera runt 100km kontra 42km!
Vår träning 2011 | 2011-03-22 16:17 | 2 kommentarer
Nu har jag bestämt att det ska vara vår, så kategorin i "min veckblogg" går från vinter till vår träning.
- Känner att jag inte riktigt lever upp till begreppet "blogg" när uppdateringsfrekvens inte är tillräckligt hög. Men inbland infinner sig inte riktigt skrivslusten och det hänger ju oftast ihop med att träningen (i en träningsblogg) inte riktigt flyter på som man vill.
Efter Portugal lägret kom en lite "dipp" träningsmässigt, och även om jag tränat på hyfsat känns det just nu som jag "tränar för kråkorna just nu". Kroppen vill inte tillgodogöra sig den träning jag gjort de senaste dagarna. Sliten efter varje pass även om det inte varit hårt. Så nu ska jag ta det lugnt några dagar med bara lätta och korta pass, dvs frångå mitt upplägg på färre men längre pass. Hoppas sen att jag kan känna att kroppen är med igen.
28 år med löpning och ett snitt på 16km om dagen; så är det ju ingen nyhet att det går upp och ner träningsmässigt både i resultat och i känsla. Jag har genom åren löst träningssvackorna genom två vägar, dels genom att som nu växla ner till lätt kort träning dels genom att "träna mig ur". Nästan aldrig helvila...
En kort utvärdering om vad som egtligen varit bäst, är det nog faktiskt att just växla ner.
Vet inte riktigt varför det är så segt just nu, men har en liten känsla att tekniken i löpningen inte stämmer 100%. Fortfarande lite stel/spänd i ljumske och mage, och det lilla kan göra att rytmen och flytet i löpningen uteblir och därmed "sliter" all löpning lite mer än den borde.
Nog med med jämmer och klagan. Några lugna dagar, sen vänder det!
RSS
Presentation
Vår träning 2011| 29 maj | Rekordlångsamt (17) |
| 25 maj | Positivt men... (10) |
| 17 maj | Stumt men bra |
| 8 maj | Positivt trött (6) |
| 1 maj | Svikare (10) |
| 25 apr | 1 sekunds tapp (2) |
| 19 apr | 100 km SM guld (6) |
| 13 apr | Räknar ner igen (12) |
| 7 apr | Kombinationspass |
| 29 mar | Biceps värk (4) |
- 1 av 7
- ››