Szalkais marathon - Vinterträning 2010-2011

Ett 29km pass i 4.50 fart blev det i Portugal. I övrigt "fler" än långa pass och tyvärr lite lite fart.

Förhoppningsvis snart dags att byta "kategori" här på bloggen från vinterträning till vårträning. Lite mer barmark nu, än innan jag stack iväg till Portugal. - För nu är jag hemma i vardagen igen, och det med en 160km´s vecka i baggaget.
Positivt med mängden, lite negativt att löpskolningsinstruktioner och test av snabbare löpning inte var helt optimalt för känsliga ljumskar. Kan nog ändå tacka Portugalresan för att det känns lite hoppfullt, för många känner nog igen sig i att det kan vara lite svårt att komma in i en träningsrytm igen när en skada gör träningen plågsam och de roliga passen uteblir. - Då gäller det jobba sig över tröskeln, och på läger är det naturligt lättare att jobba sig över tröskeln igen!

Fem eller elva då? - Jo det är vad det nu knappt är kvar, i antalet veckor, till först SM på 100km och sen till Stockholm Marathon 2011.
Som jag tidigare antytt här på bloggen hade och har jag en liten fundering på 100km. Dock mer tvekan nu, efter några "dåliga veckor". 11 veckor till Sthlm känns mer rimligt att skapa en form, ändå lockar 100km såtillvida att det skulle vara något helt nytt för mig och min kropp. Sådär lite läskigt spännande.
Skulle man palla? Vilken fart? Klarar jag äta och behövs det ätas? Tävla i tjockare skor?
- Ja det är ju lite nya frågor som jag inte behövt tänka tidigare
Kommande två veckor får avgöra. Tror, utan att veta, att jag måste testa något hyfsat långt långpass....
Oavsett 100km har jag nytta långpass till Asics Sthlm Maran!!

Foto och film från Micke Sjöblom. Zebrabild.com

See video
Skriv en kommentar | 4 kommentarer
Distans på skogslinga i Montegordo. Mjukt underlag med bra fäste. Det var ett tag sedan!

Äntligen börjar löpningen flyta på!
Ljumsk skadan börjar ge med sig även om den forfarande är lite småstel och löpningen känns något "orörlig". - Men just nu behöver jag inte vara orolig att halka till på någon isfläck, för jag har flytt Sverige för en vecka i Portugal.
Training Camp Algarve i Montegordo, där Team Stockholm Marathon har lagt sitt vårträningsläger. Skön känsla att efter en lång vinter springa på de fina skogsslingor som finns i omgivningen.
Bifogar även en lite film från morgonjoggen i morse på stranden...helt ok det med!
Återkommer i veckan mer om träningen, men det ser lovande ut gällande rehablöpning och förhoppningsvis även något fartpass!
Skulle inte ha varit lika kul att vara "på läger" om jag inte kunnat springa själv; även om jag inte primärt är på plats för min egen löpning utan mer som ledare inom löpträningen här på lägret!

See video
Skriv en kommentar | 2 kommentarer
Löpning utan andning. Kanske ett tips från Zatopek!

Börjar med det positiva, nämligen att min antiinflammatoriska kur kombinerat med vila gjorde vad den skulle för min fot.
All den ganska intensiva smärta som kom av överbelastning försvann och positivt är att den inte återkommit trots att jag startat upp löpningen.
Det negativa är att magmuskeln/ljumsken som är lite sargad verkar ta tid att läka fullt ut. Problemet är att man använder just dessa muskler i många småsituationer och jag har flera gånger av tex bara en kraftig nysning kännt att det frestat på igen. Får aldrig riktigt "vila". - Bara att gå upp ur sängen har frestat på...och då känner man sig rätt gammal och utbränd: Men det går framåt!
Lyssnade väl inte riktigt på mig själv i igångsättningen, men jag får skylla på jobbet... Efter en lugn kort jogg blev pass två också kort lugn löpning med ändå jobbig. Mer om hur den blev jobbig längre fram, men efter mitt andra pass blev nästa pass ett hopp upp till 30km. Ingen ledare i 3.00 gruppen i "TSM" som ju faktiskt är en del av mitt jobb; gjorde att jag fick en anledning att "offra mig" och fick därmed in 3 mil!! Ska inte påstå att det kändes bra efteråt, men inga nya skavanker ialla fall.
Nu har jag precis avslutat ett till pass i fart lugnt men ändå hög ansträngningsgrad. Hur kan då ett pass i lugn fart bli jobbigt?
Testa att köra en "andningsfartlek". Det var precis vad jog gjorde som pass två i uppstarten och sen nyss avslutat pass. L
ugn uppvärmning, och sen utan att öka farten körde jag en fartlek i andningen. Jag springer i jämn lugn fart men "får"bara andas varannnan 10 sekunders period. Varannan 10 sekunders måste jag hålla andan. Efter ett tag blir det ganska tufft, och andningen på de 10 sekunder jag får andas blir klart kraftigare än vad den lugna löpfarten egentligen kräver.
Inbillar mig att det har viss positiv effekt på konditionen (pulsen höjs faktisk också; så inte bara andningen), och ändå skonsamt i fart för musklerna. - Så vill du bli trött utan att springa fort; håll andan....
Hörde någonstans att legendlöparen "lokomotivet" Zatopek körde detta regelbundet i sin träning, fast då inte i låg fart utan i hög fart.

Nu gäller det att jobba vidare smart och "komma över tröskel igen"!

Skriv en kommentar | 2 kommentarer
Klassisk löparmat. Nej, jag undviker i möjligaste mån tabletter. Varför Voltaren? Gammal vana, så jag är inte sponsrad..
Det trodde jag inte, att jag skulle sätta mig på en testcykel igen

Stiltje i löpningen ger stiltje i bloggen!
Inte riktigt lika kul att skriva när det inte flyter på, men det hör ju tyvärr till löparens vardag att krångla sig ur skadebekymmer.
- Som jag skrev senast fick jag en vinterrelaterad ”skada” när jag halkade ganska kraftigt och drog till både en ljumske och en magmuskel. ”Sträckningarna” har känts, och jag har verkligen insett hur mycket man använder både ljumsken och magen i alla vardagssituationer.
Hur som helst har läkprocessen funkat ok, och nu känns det nästan helt bra. Svag känning kvar ska erkännas, men det är inte det som oroar. Som jag också skrev senast körde jag trots mage och ljumsk-skadan ett TSM pass i en för mig lugn fart. - Med facit i hand inte så bra, utan jag gick i den klassiska löparfällan där man skyddar en skada och därmed överbelastar och drar på sig en annan. Efter passet kände jag svagt i min ena fot, runt hälen och infästningen av hälsenan. Tänkte inte så mycket mer på det då, utan hade vila dagen efter, men sen tog jag en 6km lugn jogg; och pang bara! Efter det passet var det helt plötsligt, och faktiskt oväntat, riktigt dåligt med foten.
Det gjorde och gör mig lite orlig. Senaste tiden har min löpning känts riktigt stabil, och det var säkert 3 år sedan jag hade någon ”riktig skadekänning”. Några mindre bristningar på vägen av oförstånd och för tuffa pass, men sådant jag vet hur lång tid det ungefär behöver för att repa sig.
- Den känning, eller snarare riktigt onda som jag känner nu, känns inte bra. Har opererat just den foten tre gånger och känslan är lite åt det hållet. Så tyvärr blir det till att vila.
Helvilat från löpning nu i en vecka, men en vecka är ju ingenting i det stora hela.
Först skedde det ingen som helst förbättring, utan det var haltande i alla situationer så jag beslutade att ta till en ”Voltarenkur”, 3 dagar med 4 tabletter om dagen. Ibland kan vissa skador/inflammationer behöva lite ”hjälp på vägen” att släppa. Sista dagen idag på kuren, och nu känner jag bara av svagt i foten. Dock är det en lite ”farlig” att avgör hur bra foten är då tabletterna tar bort den verkliga känslan.
Jag räknar med att ta en hel vilodag utan tabletter imorgon för att få en från foten "naturlig" känsla.
- Hoppas, hoppas sen börja jogga igång. Men eftersom jag vet med mig att lite för tidig uppstart kan ge många extradagar eller extraveckor gäller det vara smart och inte lockas ut om det inte känns bra.
Hade det varit andra foten, hade jag nog redan testat, men jag har inte tid och lust att få tillbaks nått gammalt.

Ja det var en tråkig utläggning, men det hör tyvärr till. 10 dagar som det förhoppningsvis bara blir, kommer givetvis sätta ner den lokala kapaciteten något, men konditionsmässigt tror jag inte jag tappar så mycket. Väl igång tror jag att jag är ”tillbaks” där jag slutade på 7-10 dagar om det flyter. Lovade mig en gång i tiden att jag inte skulle köra alternativt igen….jag gillar springa och kan jag inte springa ska jag vila!! Klarade inte hålla detta löfte till mig själv utan har faktiskt lagt in två testcykelpass under veckan. Även om 2 pass inte ger så mycket eftersom man är ovan, underhåller det kondisen lite och startsträckan blir lite bättre och framförallt fick ”huvudet sitt” genom att det trots allt är träning!

Skriv en kommentar | 5 kommentarer

Efter 5 riktigt bra veckor träningsmässigt som inledning på 2011, blev sjätte veckan en lite missräkning. Visserligen hade jag planer på att "pulsera" ner träningen under någon vecka nu, då jag av erfarenhet vet att jag i det långa loppet brukar tjäna på att då och då få in en lugnare vecka.
Nu kom dock inte pulseringen riktigt självmant, utan vinterns återkomst gav mig en klassisk halkskada. Halkade till på underliggande is under den "nya snön" som dragit in över Stockholm.
Ena ljumsken och framförallt verkar det som en magmuskel fick sig en bra smäll...
Helvila, och sen körde jag med TSM ändå på söndagen, men "bara" i 5.45 tempo....Sprang med 3.45 gruppen, och samlade ihop 23km.
Kändes ok då, men efter passet var jag om möjligt ännu stelare och "ömmare". Typ "käpp" för att resa mig ur soffan!

Testade liten jogg i Hagaparken idag, men kan konstatera att magen och ljumskarna måste vara med om jag ska kunna hålla ett tempo och en "normal löpning", så det får tyvärr bli lugnt någon dag till.
Det känns dock bättre, så förhoppning är att det "vänt".
- Värme, mjuk stretch ska göra återkomsten snabbare.

Gällande pulseringen som jag ju ändå hade planerat att få, så brukar jag ta bort ett antal pass. Nu i år kör jag ju lite annorlunda med färre men längre pass än tidigare, så tanken var inte direkt att ta bort fler pass men jag skulle växla om och ha bara lugn kvalite och något kortare "bara vara ute och njuta pass".
Så jag får räkna detta som min "nedpulsering" och hoppas kunna pulsera upp igen i slutet av veckan.

För att få lite inspiration i skavanktider, plockade jag fram en gammal film från 1997. Hade ganska stora problem med ryggen på hösten, och sprang Peking marathon i början av oktober.
Precis som nu, fick jag inte ut steget riktigt eftersom ryggen "stoppade". Väl hemma från Peking fick ryggen lite behandlig, kroppen lite vila och helt plötsligt kändes "allt bra igen". Steget flöt i sin "fulla längd", så 8 dagar efter Peking stod jag på startlinjen i Lausanne Marathon och gjorde ett av mina bättre lopp!!
Så det kan ändras fort, om man låter kroppen vila ut ibland!

See video
Skriv en kommentar | 5 kommentarer
PUMA Tech Team Sverige 2011

I helgen var det barmarkslöpning i Helsingborg på skogsslinga underlag. Det var ett tag sedan senast!! Underbart!!
Dock som alltid kraftig vind i Sundets Pärla, så även om det blev fin utomhuslöpning, tog jag och ”löpargänget” tillflykt till inomhushallen på helgens huvudpass.
För egen del blev det en intervallstege med 3000m-2000m-1000m-2x500m, så totalt 7km intervall.
Jag gillar intervallstegar både mentalt och träningsmässigt. Variationen i intervallängden gör att man kan jobba med olika farter och därigenom kan man nå många olika parametrar inom ens egen löpning.
Mentalt är intervallstegen också bra, speciellt när den som nu ”gick nedåt”, kortare och kortare känns lättare att genomföra. Stegarna kan ju även gå ”uppåt”, både uppåt och nedåt i samma pass, och då kan det vara lite tuffare mentalt.
På de längre intervallerna jobbade jag på eller strax under tröskelfarten (ingen mjölksyra) och med långdistansflyt i steget.
Sen ju kortare intervallen blev, desto högre fart, mer tryck i steget och på slutet så pass snabbt att syran började kännas lite. Som helhet blir variationen, för hjärta, lungor, muskler och steg riktigt bra. Fartmässigt blev det från inledande 3.19-fart ner till 2.50 fart som avslutning.
Veckans träningshelhet landade igen på en ansenlig volym på 103km, och jag lyckades för 5:e veckan i rad hålla mig till ”färre men längre pass”; två helvilodagar och bara 1 dubbelpass.
Så det flyter på ok på löpningen nu.

Rubriken varierande farter passar även bra in på olika löpare. Att helgen blev i Helsingborg, berodde på att mitt ”gamla PUMA jobb” hade sin lilla årliga ”Tech Rep Träff”. ”Tech Reps” är ett litet gäng som jag skapade när jag jobbade på PUMA, som gillar löpning och som gillar att vara ute och förmedla varumärkets produkter inom löpning. Svårt att hinna med och vara överallt, och då är det perfekt att ha ett litet Team som kan rycka ut! Jag slutade själv på PUMA i slutet av mars förra året, och håller inte längre i runningdelen på företaget, men det känns naturligt att vara med på just denna utbildningshelg eftersom det var första träffen ”utan mig som ledare”.
Kan konstatera att PUMA´s löparsegmentet ser riktig bra ut igen ur en lättviktsskor synvinkel.
Det var (och är) just lättviktsskor som jag brann/brinner lite för mer för, och på slutet av mitt PUMA jobb var tyvärr fokusen långt ifrån lättvikt. Nu har det svängt igen, och där tror jag PUMA gör rätt.
Bättre jobba med det man är bra på, och med en viss Bolt i aktivas stall vore det konstigt att inte jobba med lätthet och fart. Sen behöver man ju inte vara som Bolt för att ha lättare skor, utan det tror jag alla löpare oavsett nivå skulle ha nytta av. Mer om det någon annan gång här på bloggen, och då givetvis lite mer märkesneutralt!

Just det varierande farter på olika löpare var det. På bifogad lilla film, syns just varierande farter och därmed syns lite olika steg. Från 3.19 farten ner till under 2.20 fart på de kortare löpningarna för de ”snabba”. Inledningsvis även lite PUMA lättvikt!

See video
Skriv en kommentar | 2 kommentarer
3.15 gruppen påväg mot lite tuffare 27km!

Vecka 4 av året 2011 summerades till 121km fördelat på 7 pass.
- Så jag frångick principen med bara längre pass, då det blev ett lugnt 4km med äldsta dottern som veckans bonuspass.
- Men i övrigt var det långa "ett om dan pass" som gällde under veckan och en hel vilodag. Lite fart via ett bandpass, och en tröskel på inaomhusbanan som jag rapporterade om senast.
Avslutade veckan med Team Stockholm Marathonpass med "3.15 gruppen". Lite högre fart på schemat för gruppen än normalt passade mig bra och dessutom fixade foto-Micke till så att rundan blev 4km för lång.
- Så ett riktigt bra 27km pass för egen del. Snittade 4.47, så inom mitt "normala lugna fart och steg spann". Bygger bra grund och jobbar med energiomsättningen. Stämmer bra in på devisen "tid viktare än fart"!!

Så söndaspasset var klart inom mitt naturligt lugna fartspann, lite utanför mitt naturliga fartspann blev de dock för 3 veckor.
Fick inte med det i rapporten då, men konstaterar att oavsett om man springer snabbare eller långsammare än det naturligt lugna fartspannet tar det bra muskulärt.
- Springer jag riktigt fort, känns det ju lite i benen efteråt, och faktum är att det även känns när man "går utanför" åt det långsammare hållet. Jag sprang med "5.00 gruppen", och farten låg runt 7 minuter per km. Jag kan, utan att på minsta vis vilja "glädja 5.00 gruppen" med mer än min närvaro, konstatera att det var årets muskulärt tuffaste pass!! 7.00 farten fick min kropp att upptäcka löpmuskler jag inte trodde jag hade....
Ger det något träningsmässigt då? Svårt att svara på, tiden för utvisa. Men någon form av styrka var det onekligen, och man behöver ju faktiskt inte jobba med kondition och flås på alla pass!! Mentalt gav det positiv energi, och det är ju också värdefullt i träningshelheten!!

Bilder och film från 3.15 gruppen signerat MX-foto Micke!

See video
Skriv en kommentar | 7 kommentarer
Skådis eller marathonbloggare

Gick upp tidigt, men inte för morgonjogg utan för att komma igång med dagens Tjejmilen program jobb. Håller på och komponerar nya varianter, med input från den feedback jag fått och från lite nya tankar runt upplägget. Hur som helst kommer jag efter ett tag till ett läge där fokusen och energin försvinner, och kommentarerna till passen blir lite för dåligt beskrivande, och då är det läge för paus. Och dagens paus blev på hela 32km, och även om det inte direkt gav lunchkalorier på ”in kontot”, så gav det konstigt nog nya mental energi! Som löpare är det givetvis ett privilegium att ha ett flexibelt jobb, där man styr mycket själv och kan träna sådär mitt på dagen ibland. Det negativa med jobbet är annars när det är så pass flexibelt att man nästan aldrig helt tar ledigt. På flyter ihop, och nära och kära tycker man jobbar jämt. Men det är kul, och jag ska inte klaga, för det blev ju trots allt 32km på pausen.
Passet då? Jo, jag har en aktiv som jag försöker ha ett pass med lite då och då så jag kan se löpningen och inte bara vara ”telefoncoach” och ofta är det just på fredagslunchen jag kör med min ”adept” Lilian Magnusson. Normalt klockar jag lite, och försöker verbalt få till ett bra steg. Faktum är att jag tror alltid det blir en ”liten skärpning” när någon står vid sidan av. Idag stod jag dock inte vid sidan av utan idag agerade jag ”lok”. Startade med 12km jogg ut till Bosön i 4.30-fart, lite snabbt klädbyte, sen 200m banan rullade jag runt 40 varv, som alltså gav 8km på 27,33. (3.26–3.27 fart)
En bra tröskel för egen del. Lilian hakade på två varv i taget och ”rullade runt” 20x400m, med ”ett varvs vila”. På slutet fick hon köra själv, och jag kunde kolla och ropa lite innan det var dags för 12km ”hemtransport”. På hemvägen kändes det att det just var lunchpass. Lite låg, och med lite släpp i steget från snön gled farten upp närmare 5 min per km. Nöjd med passet som helhet, och ny metal energi!!

Övrigt från Bosön, kom en känd skådis som också joggade runt på 200m banan. Hyfsat steg faktiskt, även om det kanske inte var löpträning utan mer uppvärmning. Kom och tänka på en lite kul incident för ganska många år sedan när skådisen var i ropet via en tv-serie som hette Tusenbröder. Det var på den tiden min äldsta dotter var ganska liten och jag gick ibland iväg till ett träningsställe som jag tror då hette Sports Club Odenplan. (idag SATS) Där finns en barnklubb som man kan lämna in barnen på medans man tränar. Bra för att få in pass som man annars inte skulle fått, dåligt för att jag ofta upplevde det som att dottern kom hem med något nytt virus. Hur som helst, denna gång när jag tränat klart skulle jag hämta ut ”mitt barn”, fick jag ett annat….och det var dottern till samma skådespelare som sprang på Bosön idag. Personalen insisterade på att jag var han…och inte jag!
Så nån likhet fanns på den tiden. Kanske ovårdat skägg?
– Så det slog mig idag när han joggade runt, att jag kanske skulle kunna hyra in honom som min ”stand in” på TSM passen när jag inte själv kan komma och vara ledare, eller ännu bättre kanske täcka in två grupper på samma pass!?
Nog om det, viss avlägsen likhet kanske finns, men han har inte min vevande högerarm i löpningen! Och jag har inte hans skådespelarstatus..

Oj, nu svävade jag iväg, det ska ju vara en träningsblogg!
Vad var dagens tips då?! Jo att man faktisk kan köra tillsammans och ha nytta av varandra trots att man inte är på samma nivå för tillfället. Lilian fick en bra rygg på sina 400m intervaller, och kunde ”koppla av mentalt” och fokusera på flyt och steg istället för att dra. Jag fick den lilla press som jag behövde för att hålla en jämn fin fart som är bra på ”tröskellöpning” och även en push att inte tappa tempo när jag började bli trött!!

Skriv en kommentar | 4 kommentarer
3 timmar och 39,5km!!

Det går ju inte annat än att inleda en marathonblogg med att gratulera och beundras av Isabellah Anderssons fantastiska lopp i Dubai som gav världstiden 2.23.41. Där hade man inte hängt med!!
Isabella kör ju "alltid" sina långpass över 3 timmar, ock kommer "så långt som det blir", och kanske var det därifrån jag fick inspiration till dagens egna långpass.
Det blev 3 timmar!! och enligt GPS´n 39,5km.
Inledde passet själv, men sen var det 27,5km med "TSM-3.00-gruppen" och sen transportjogg hemmåt. Måste erkänna att jag inte kört så många 3 timmarspass i min karriär, men det kändes faktiskt ok.
Underbart vinterväder, shysst sällskap och bra ben trots att det var 20x400m intervall igår på Bosön.
Vecka 3 summerades därmed till hela 123km över 6 pass, så jag håller 2011 ambitionen med "färre" men längre pass!!
- Dock bröt jag ju långpassplanen, men den bröts redan för någon vecka sedan. Hade ju en plan att öka upp 5 min per vecka, men halkan, koppen och humöret gjorde att ökningen bara kom på några pass, sen har det varit lite dåligt med ökning, men nu tog jag "igen det" med marginal.
Återstår att se hur benen känns imorgon..

Skriv en kommentar | 3 kommentarer

Man börjar bli gammal. Trots ”tidig” hemgång och inte alltför högt tempo på Idrottsgalans efterfest gick det segt idag. Tunga steg och trött kropp trots en hel löpvilodag dagen efter galan.
- Tänkta 20x400 i lugnt tempo på bandet i fick ställas in i utbyte mot distanslöpning. Kände direkt att kroppen inte riktigt var med. Dock hade jag ett bra pass just innan galan med 12km tröskellöpning i 3.30 fart + lite spurt (41.30/12k). Mitt band är tufft kalibrerat, så jag vet att 12k på bandet motsvarar vad jag kan göra ute ”på riktigt”.
Jag ger alltså mitt 12k pass och faktiskt även Idrottsgalan ok.
Inte mycket löpning på galan, men producenten Åkeson är ialla fall löpare och även chefredaktör på Runners World.
- Måste vara svårt att få till att en gala blir sevärd då det onekligen tar rätt lång tid med alla röstningar och tal som ska genomföras. Hur som helst när jag är inne på Runners World måste jag säga att nämnda chefredaktör fått upp tidningen några snäpp genom bra intervjuer och lite fylligare reportage. Senast jag kollade igenom tidningen fastande jag dock lite på en kolumn som tog upp minnen från Stockholm Marathon 1999. Jag sprang själv och kom ihåg loppet rätt bra, men kunde inte riktigt i mitt minne hitta det som beskrevs i kolumnen:
”När starten gick galopperade vi iväg i ett fasligt tempo….det var en snabb öppning som direkt reducerade tätgruppen till två Tanzanier och undertecknad. Tre kilometer flög vi förbi på 9.10 sådär…”
Jag minns rätt bra de flesta Stockholm Marathon jag sprungit, och jag minns även 1999 års lopp.
- Inte för att jag själv sprang riktigt bra, mer för att jag var så imponerad av Alfred Shemweta som skulle försöka kvala till VM. Tiden han skulle göra i Stockholm var under 2.15. Jag själv hade ingen ”kvalpress” eftersom jag via ett 2.13 lopp i London tidigare på året fått klartecken för VM.
Direkt tog Alfred täten tillsammans med en ganska stor svensk klunga med lite norskt inslag och några till. Afrikanerna öppnade riktigt lugnt och kom inte upp till fronten förrän efter runt 5km. Hur som helst så gjorde verkligen Alfred loppet, och skötte farten till sig själv perfekt med hård men jämn fart redan från start.
Första 3km är lättlöpta för täten som slipper trängas, eftersom det går svagt utför eller plant, så vi passerade 3km på ganska precis 9.20. Ute på böljande Djurgården sjönk farten något, men Alfred lät inte farten sjunka för mycket utan trummade på hela loppet och vann på imponerande 2.14.52. VM kval och seger i ett lopp som han gjorde helt själv.
Vet inte riktigt var kolumnisten fick sin och ”Tanzaniernas” öppning ifrån…
Själv då. Jo, jag jobbade igenom loppet bra, men hade inte riktigt hittat tillbaks till Londonformen och blev lite besviken 5:a och SM-silver på 2.17.20.
- En tid och ett lopp jag idag med lite perspektiv givetvis skulle vara riktigt nöjd med. Men det var Alfreds lopp fullt ut!
Det blev ett långt sidospår, men bifogar en litet klipp som ger nostalgiska minnen från Stockholm Marathon.
Bilder från TV 4, och röster från A Lennart Julin och Åke Strömmer.

Min träning nu då, jo rapport från vecka 2 blev att ”träningsomläggningen 2011 håller än”.
- 105km på 6 pass, och ett inomhuspass med 800 meters intervaller i ”3.08 fart”.

See video
Skriv en kommentar | 7 kommentarer
Två att dela farthållningen med och två att snacka lite med. Medeldistans Axel och Dr Carlborg
Lite längdhopparstretch!

Intentionen om längre men kanske lite färre träningspass höll första veckan 2011!!
På fem pass fick jag ihop 101km, att jämföra med de 149km jag hade första veckan 2010.
De nästan 15 milen då var dock fördelade på 12 träningspass. Snitt per pass då 12km. Snitt nu 20km!!
Det var visserligen en lite extrem vecka då i jämförelse med 2010 i övrigt, men jag kan nog säga att mina fem pass vecka ett 2011 var också lite extremt för mig. Vet faktiskt inte senast jag hade 2 hela vilodagar på en vecka utan att vara sjuk eller skadad…. Av gammal vana, och för att det helt enkelt är skönt ”att komma ut” har det nästan alltid inneburit minst 6 träningsdagar varje vecka. Även om tiden ibland har varit knapp, har jag alltid kommit ut på någon kort och lugn terapirunda. Kanske är det avsaknaden av just dessa terapirundor som gjort att jag kommit in i en liten mental svacka. Mer trolig beror nog svackan på att det just nu är lite för mycket ”sitta framför datorn” jobb. Men som alltid går det upp och ner.

Hur som helst innehöll faktiskt årets första vecka riktigt bra pass, och efter ett uppehåll sedan slutet på oktober drog jag igång inomhus igen. Två pass blev det, ett i Sätrahallen och ett ute på Bosön. Bra både för den social biten att kunna snacka lite strunt och för den fysiska eftersom det blev bra fart. Jag hoppas kunna hålla igång ett inomhuspass nu under vintern, för jag tror det är ett bra komplement ”för steget” till halkan ute och till all bandlöpning.

Återkommer när jag är lite mer på topp…för det brukar vända fort!

Skriv en kommentar | 7 kommentarer
Dagboken. Mina heliga pärmar, som kanske kommer se lite annorlunda ut 2011?

Nysnö i morse IGEN. Det tar liksom aldrig slut. Det är en tuff vinter för löparen.
- Slirade runt 6km, men sen tog jag tillflykt till källarbandet och genomförde ett tröskelpass på 8km; 27.45. Hade hoppas det skulle gå "lätt", för jag klarade ju faktiskt att hålla den farten i 42,2km i Sthlm förra året!
- Lite mental kamp mot bandet, men slutligen fick jag ihop det och det var starten på nya årets nya längre fartpass.

Sammanfattningen av mina km 2010 fick ni i förra blogginlägget, nu kompletterat med farterna som jag fick en fråga runt i bloggkommentarerna;

26% från vanliga distansrundor. (Fart; 4.20-4.30)
24% av km kom från långpass. (4.00-4.30)
20% från morgonjogg. (4.30-4.40)
17% från uppvärmnings och nedvarvningsdistans. (4.20-4.40)
13% från olika former av kvalité. (Tröskel, 3.25-3.30, SD 3.12-3.20 Långint 3.05-3.10,Kortint 2.50-2.55)

Precis som jag skrivit i en kommentar såg fördelningen annorlunda ut när jag hade mina "bästa år". Det kvalitativa inslaget var klart högre.
- Sen har jag i summeringen ovan räknat alla långpass-km under just långpass, men jag hade även runt 15 långpass under året med farthöjning inlagt på 2-11km. Dessa farthöjningar skulle givetvis även kunna räknas in under kvalitéparametern. Så procentsiffrorna ljuger något, men säger mig ändå en hel del.
Det var helt enkelt lite för stor andel lugn fart för att prestera 2.25 tider, och det jag framförallt saknade var pass som gav många kvalitativa km. Kvaliten bestod ofta av 4-6km, och det är lite för klent för att ge utväxling till en marakapacitet ner åt 2.25.
Om jag nu ska jobba mot 2.24 i år....behöver jag lägga in lite fler "längre" pass under grundträningen med farter strax under marafarten, dvs längre tröskelpass, fler snabbdistanser och långintervaller som går lite "lugnare" men trummar på med fler upprepningar. Istället för 5 x 1km som det ofta blev, behöver jag 8-10 x 1km men i något lägre fart. Fler 4x3km, 3x5km....
Hur ska jag då få till detta, för fler km på de kvalitativa passen kommer ta längre tid och säkert även kräva en viss uppdaterad mental inställning.
Jag tror inte återhämtningen kommer kräva så mycket längre tid, eftersom farten kommer vara något lägre. Det svåra blir att skapa den extratid de lite längre passen kommer att ta.
För min del har det oftast varit lättare att få in två kort pass om dagen än ett längre pass. 8km lugnt på morgonen eller lunchen och 8km på kvällen och alltså en "bra" 16km dag.
- Det är här jag tror jag behöver ändra om lite. Skippa några av dom bekväma korta distanspassen eller morgonjoggarna till förmån för färre men lite "längre pass". Det tuffa i det, är ju att det är "skönt" mentalt och fysiskt att ta den där 8km rundan.
- Men om jag skulle lägga de 40 minuter ett av passen totalt tar på något annat, skulle jag kunna frigöra lite tid till att tex komma isäng tidigare; och komma upp ett snäpp tidigare och få till ett längre pass innan jobbardagen börjar.
Det är en ambition, men sen om jag kan klara det, det vet jag inte? Sen är ju den stora frågan till vilken nytta?? Jag springer ju mina korta distanspass för att det är en livsstil som ger en avkopplande löpning. Jag kommer ju ändå aldrig att sätta personbästa igen, på de distanser jag sprang när jag var hyfsad en gång i tiden.
Nyttan skulle väl vara att testa ett för mig lite nytt upplägg, som jag skulle kunna utvärdera och ta in i min träningskunskap; även om det bara baseras på min person.
Vidare skulle kanske längre pass i förlängningen kunna innebära personbästa, på nya distanser.... Jag får många frågor runt om jag inte "ska göra en ultra", och visst funderar jag på det. Jag vet inte alls hur jag skulle reagera på vidare löpning efter 42km. Det skulle vara kul att se, eller skulle det verkligen vara kul?
När jag sprang New York, kan jag säga att det kändes riktigt avlägset att fortsätta efter 42km....och utifrån den person jag är känns det som att, om jag ska springa en ultra, vill jag inte bara göra en upplevelselöpning utan även försöka springa "fort".
- det okända skrämmer lite, men starten 06.00 i morse var ju bra, oavsett om det var för en 2.24 maran eller för en ultradebut.
16km på ETT pass som var klart 07.30, innehållande lugn uppvärmningsdistans, lite rörlighet, och sen på bandet 5x100m, 1x8km tröskel, 1,5km lugn nedjogg!!
Fixar jag att komma "ut 15 minuter tidigare", kan ju tröskeln faktiskt bli 12km, och passet totalt 20k!!!
Vi får se hur det går, och vad det blir.

Skriv en kommentar | 8 kommentarer
Stockholm Marathon bilden jag vill komma ihåg från löparåret 2010
Sverige Springer, här med Andreas och Kajsa var kul och lärorikt att göra

Året 2010 är snart slut, och det är dags att summera både det bra och det dåliga.
Om jag börjar med den klassiska löparsummeringen blir den i kilometer, och gällande km kan jag konstatera att jag för första gången på många år inte sänkte mitt "livs löparsnitt". Sedan jag började springa 1983, har jag snittat ganska precis 16km om dagen. 28 år med 16km om dagen i snitt...så viss grund har man.
Senaste åren har jag sakta sänkt snittet, men nu med slutsummering kan jag konstatera att jag iår får över 16km i snitt om dagen. Exakta siffrar återstår, då jag har några pass kvar, och jag kanske superspurtar km mässigt de två sists dagarna för att spräcka 6000km vallen.... - Nej jag ska inte vara som förr och klämma in km bara för att få en fin slutsumma. Nu kommer jag landa på precis under 6000km.
Så km var alltså positivt. Km är ett brett och ganska otydligt mått på löparåret, och lite mer uppdelat kan jag konstatera att uppdelningen sett ut ungefär enligt:
26% från vanliga distansrundor.
24% av km kom från långpass.
20% från morgonjogg.
17% från uppvärmnings och nedvarvningsdistans.
13% från olika former av kvalité.
Mer analys runt fördelningen av "min löpning" kommer i framåtblicken senare mot 2011. Kan väl direkt säga att jag borde rikta om den lite beroende på vart min "löparfokus ska ligga"..

Tävlingsmässigt sprang jag 7-8 lopp och supernöjd med Stockholm Marathon. 2.26.51 där och 5:a på SM var lite överraskande även för mig själv. Trodde inte "gubben" kunde springa såpass igen.
- Så Sthlm är väl egentligen det ända lopp jag tar med mig som positivt i summeringen 2010. Ett 3000m lopp i Gälve mitt på sommaren kanske inte hade en tid att skyta över, men känslan i 9.10-loppet var positiv, så det får jag nog också lägga in på + sidan.
Övriga "lopp" tar jag inte med mig...även om det kanske är lite för negativt att lägga in ett 2.28 lopp i New York som minus, men marginalerna är och ska vara tuffa att få godkänt!

Övrigt som rör löparlivet kan jag konstatera att jag inte hade något större problem med skador. En bristning i ena vaden var egentligen det som var, och den gav sig fort tack vare smart och snabb "behandling". Gällande sjukdomar måste året ses som positivt även om det avslutades oväntat negativt. Som småbarnsförälder var jag faktisk var ganska lite sjuk. Några tunga sjukdagar hade jag, men ändå positiv att jag haft ett hyfsat immunförsvar sett över hela året. Det som ändå överskuggar är blodproppen jag fick efter New York Marathon. Trodde inte direkt jag var i risk gruppen, men låg puls, högt HB och lite slitna ben i kombination med stillasittande flygresa innebar att jag nog gick in under högriskarna!

I övrigt var det kul, om lite tufft ibland att få göra Sverige Springer. Kul med faktiskt ganska positiv respons.
- Positiv respons och energi också genom TSM. Superkul se alla som vill träna löpning.

Löparboomen fortsätter, och det gör ju att jag inte kan sluta... och just nu känns allt dock bra löpmässigt, lite sliten av livet i övrigt, men 2011 kan ju bli bättre!!

God nytt löpar-år till alla i förskott.
//Szalkai

Skriv en kommentar | 16 kommentarer
Julklappen från sent 90-tal. Räddade min löpning.
Julinspiration från Hagaparken i Stockholm
Vintervädret hindrar inte löparen. Här sen liten men stark 3.00 grupp i TSM efter genomförda 20km i snöyra

Jag vet inte än vad tomten kommer med på julafton, men i slutet av nittiotalet toppades min önskelista av ett specialskydd till mina känsliga fötter.
- Som alltid löpning i fokus, och jag hade stora problem med mina slemsäckar på hälarna och hälsenan i sig. Precis som nu var det en kall vinter, och det var riktigt dåligt ställt med mina fötter, så dåligt att jag var tvungen att skära av hela hälkappan på skorna.
Utan hälkappa på skon slapp slemsäckarna kring hälen helt tryck, vilket möjliggjorde fortsatt löpning. Dock tappade givetvis skon dels skydd mot kylan, dels grepp kring foten. Detta löstes med min ”önskejulklapp”, en specialsydd raggsocka med både värmeskydd och fasthållning av skon på foten. Via en avklippt raggsocka, som värmeförstärktes och försågs med knappar där jag kunde spänna två resårband under foten hölls skon fast och gav extra värme. Resårbanden var utbytbara så det gjorde inget att dessa slets upp på en vecka, för det var ju ganska billigt att klippa till en ny liten stump.
Så klarade jag mig löpandes igenom hela vintern utan uppehåll trots dåliga slemsäckar.
Fyra paket med mina specialskydd kom tomten med, och än idag funkar skydden utmärkt som värmeförstärkning, även om jag numera slipper skära bort hälkappan på mina skor och därmed behöver jag inte utnyttja att sätta fast ”spännbanden” under foten.

Just att hålla värmen är aktuellt på alla håll nu i juletid. Igår kväll blev det en runda i Hagaparken i 18 minusgrader!! Kan säga att det bet lite i kinderna. I morse blev det en inledning i Haga igen men sen tog jag tillflykt till löpbandet i källaren. Väl på bandet kunde jag inte hålla mig från att köra lite fart. Tidigare än planerat, men psyket ville köra något annat än distans; så det blev 20x400m med 20 sekunder vila. Av och på, av och på bandet, och ett skönt men ändå tufft avbrott från lite enformig löpbandsdistans. Så nu är man igång på riktigt med fart igen!!

Imorgon är det julklappsöppning, men innan man startar heldagen med mat, mat, godis, godis och klappar blir det givetvis ett pass.
Julaftonspassen är klassiska, och jag tittade faktiskt tillbaks i mina träningsdagböcker idag och kan konstatera att jag de senaste tjugo julaftonsdagarna kört 18 långpass, 1 kvalitépass och bara haft en julaftons vilodag.
Av tradition klaras långpasset av innan frukost. Ska bli kul att inleda dagen imorgon traditionsenligt och siktar in mig på att klippa 2 timmar och 10 minuter innan det är God Jul.

Hoppas ni också kommer ut på ett fint julpass, och jag passar på att önska alla som följer bloggen just en riktigt GOD JUL

Skriv en kommentar | 5 kommentarer
Trots några lager lyckades hunden få lite blodvittring
Softshell jackan gjord skäl för namnet. "Mjukskydd"!!
Ser att jag behöver köra armstyrka!

Planen var att öka upp långpasset till dryga 2 timmar. Tvekade om jag skulle köra ute i modd, löpband eller en kombination med start ute och avslut på bandet. Efter koll på termometern som visade lite drygt minus 3 blev beslutet lugnt utepass. Tänkte att det skulle vara lite kallare = bättre grepp ute i parken.
Med tanke på att det skulle vara lugn fart, klädde jag på mig hyfsat och valde Softshell jackan framför tunnare lärrviktsjackan. Bra val med tanke på hur passet blev....
Stack ut i Hagaparken och det flöt på hyfsat, även om snön givetvis gav lite släpp.
Efter dryga timmen mötte jag några av rätt många lördagsflanerare, och tänkte inte så mycket på det, utan var "inne i min värld". Men plötsligt ser jag i ögonvrån en stor rytande hund som hoppar rakt mot mig utan förvarning. Det kändes som hunden siktade bra mot strupen, men jag han få upp en arm precis innan tyngden av hundens säkert 30-40kg slog om kul mig i rätt bra kraft ut i en snödriva. Ibland är det tur med mjuk snö....Husse verkade lika förvånad och skärrad, men lyckades kämpande få loss hunden. Lite chockad reste jag mig och konstaterade att softshell jackan och de två skalplaggen under gjort sin insats för dagen. Hyfsat hål och lite ont i armen...
- Jag är aldrig hundrädd, och har faktiskt inte blivit attackerad sedan tidigt 90-tal trots att jag springer dagligen och och även har sprungit i "löshundarnas lander" på träningsläger.
Brukar säga att just hundrädslan drar till sig arga hundar, men nu vet jag inte. Kanske var det att jag går på Fragminsprutor och hunden kände att jag hade lättflytande blod.....Hur som helst blev det då tyvärr inte ökning på långpasset, då jag tappade lite kraft och fokus!!
Attacken för 20 år sedan kom på grekiska ön Ios, och till hundens försvar då var att han troligen aldrig sett någon morgonjogga på den ön i början av 90 talet!!
Till hundens försvar idag, vet jag inte. I grunden gillar jag hundar, och det var givetvis ägaren som borde haft bättre koll.

Nog om det, blir till att ta 2.10 långpasset direkt nästa vecka!

Skriv en kommentar | 19 kommentarer

Ja, jag fyllde 40 tidigare i år.
Börjar bli gammal, men det var nu inte jag som fick en present, utan det var jag som var en present!!
Har fått lite frågor tidigare och att "vara en present" innehållande personlig träning för ett pass, ett upplägg eller flera pass.
Eftersom livet är rätt fullt ändå har jag iprincip alltid tacka nej till erbjudandna; men igår var ett undantag.
Undantaget gav mig första fartpasset på länge, då det visade sig att "objektet" för presenten faktiskt hade en riktigt bra grundtalang i löpning. Med tanke på att det var snökaos ute, blev det ett"40-års" lunchpass på Bosön med klassiska fart/grundpasset 20x200m med progressivt ökande fart och ökande vila. Så från 10 sekunders vila och runt 50 sek per 200m gick vi uppåt i vilan till 40 sekunder på slutet och fart ner åt 3.00 per km. Passet ger mig en rätt bra indikation "vilken löpartyp" som person är, och här låg det helt klart åt det snabbare hållet. Så nu får jag fullfölja presenten med ett litet schemaupplägg mot Stockholm Marathon.
För egen del kändes det helt ok, trots att det var högre fart än på länge. Kanske en liten puff att jag ska börja lägga in nått lite mer kvalitativt igen förutom koordinationsloppen.

Fick lite frågor runt styrkan efter förra inlägget. Jag tycker styrka är lite "svårt". Vad behöver man egentligen som långlöpare?
Någon citerade Kjell-Erik Ståhl, mad att löpning är bästa styrkan; och jag instämmer nog delvis där. Isabellah Andersson hade en föreläsning för TSM innan hon lämnade för vinterträningen i Kenya, och även där fanns inget ingen extra styrka. Löpningen var den styrketräning som behövdes, och Isabellahs man/tränare menade på att hon byggt upp en allmän styrka i unga år genom naturligt fysiskt arbete och den grundstyrkan bibehölls genom löpningen.

Jag själv har exprimenterat lite genom åren med olika styrkeupplägg, lätta vikter, tunga vikter, maskiner, och "bara kroppsvikt".
Har inte kunnat hitta något samband mellan resultat och styrkan, däremot kan jag garanterat konstatera att den löpstyrka jaf fått via löpskolning i olika former främjar mina resultat i löpningen.
Sen kan jag konstatera för egen del, att om jag inte kör lite extra mage/rygg utöver det som löpningen ger, blir jag väldigt "trött" i magen och ryggen när jag springer långt. Av det drar jag slutsatsen att jag behöver mage/rygg. Vidare har jag rätt känsliga hälsenor, och regelbundna tåhävningar, både excentriskt och koncentriskt verka hjälpa ialla fall mina senor.
- Så min egna styrka består numera (när jag inte fuskar som nu efter NYCM), och även vissa år av dom som gick bäst, mage/rygg, enkla armhävningar, tåhävningar, och sen då löpstyrka via hopp/löpskolning.
När det gäller andra som jag hjälp med träningen, kan jag konstatera att det finns en fördel med att lägga på specifika styrkeövningar om man vet eller ser på steget att löparen har någon muskelgrupp som verkar svagare. Här tror jag delvis att det i vissa fall kan vara gynnsamt att köra "stång/maskin" och resultatet kan helt klart bli ett starkare steg.
När det gäller den skadeförebyggande effekten via styrkan, tror jag den stämmer in på många; dock inte alla. Men genom att köra en allmänt upplagd styrka i kombination med rörlighet och lite fotbalans, tror i alla fall jag att många löpare skulle klara sig från vissa överbelastningskador.

Skriv en kommentar | 7 kommentarer
Styrka med stång. Nuförtiden räcker det med lätta övningar och kroppvikt för att vara helt förstörd...

Riktigt kantig idag. Muskelvärk från axlar ner till vaderna. Märks direkt när man fuskat lite med styrkan. Har inte kört ett styrkepass sedan innan New York, så en månads styrkevila lite drygt.
- Igår var det inspelning av den minisyrkan som finns med i marathonträningsprogrammen här på marathon.se. Trots att jag inte alls körde speciellt många övningar och repetitioner gav det kroppen en omgång.... Det är vid sådana här tillfällen man känner vad styrka faktiskt ger. Det behöver inte vara mycket för att stärka upp hållningen i löpningen och på längre sikt hålla överbelastningskador borta. Så där ska jag skärpa mig och från nu lägger jag på styrkan en gång i veckan. Regelbundenhet är a och o för att det ska ge något.
Så sammanfattat består träningen nu av;
1. Distans
2. Distans + 5x100m
3. Distans + styrka. Arm fram/bak, Axlar/rygg, Mage/rygg, Höftböjare, Rumpa, Fram och baksida lår, vader och vrister, sen är det klart!
4. Långpass i lugn fart; siktar på 2h och 5 min denna veckan!

så nu jobbar vi vidare!!

Skriv en kommentar | 6 kommentarer
TSM redo att ge sig av ut på ett av lite drygt 20 långpass fram mot Asics Stockholm Marathon 2011
Föreläsning kring min träningsfilosofi

Idag blev det inga två timmar, men väl igår "sprängde" jag två timmarsvallen för första gången sedan New York Marathon.
Såg passet som min "långpass avstamp" mot nästa år.
- Siktar på att i snitt öka med 5 minuter per vecka upp till 3 timmar totalt om 12 veckor. Fram tills jag nått 3 timmar blir det troligen bara "lugna långpass", men sen kommer jag att alternera mellan lugnt och långt och lite kortare och fort.
Just igår gick det inte fort, och det hade varit svårt att få till någon högre fart, då Stockholmsmodden gjorde att mycket av kraften som skulle få löpningen framåt gick bakåt. Svor lite inombords där det var som moddigast, men tänkte snabbt på att det är mycket bättre att kunna träna oavsett om träningen blir lite seg än att inte kunna träna alls!! Bra att alltid ha med sig när det inte går så lätt. Skulle man verkligen vilja avstå??
- Pulsmässigt innebär 4.30 farten som jag höll runt 4.15 fart på "fast underlag", så faktiskt ett bra pass.

Kändes idag att det dels var längre än på länge igår, dels att det lite spända och halkande löpsteget gett lite småstela ben. Därför fick jag nöja mig med att föreläsa på TSM, och inte hänga med ut på vinterrundan idag. Tror det hade varit lite för tufft med ett långt pass idag igen.
Kontinuitet över längre period, viktigare än att just nu lägga in långa pass två dagar i rad, även om jag var sugen på att haka. Omöjligt att inte inspireras av att se hela gänget ge sig av i vintervädret.

Bilder som vanligt från Micke; mx-foto.se

Skriv en kommentar | 3 kommentarer
Spikes och hotpack!

En vecka sedan senaste blogginlägget är lite klent för att vara blogg. Skärpning lovas!
Har haft en liten ”down” träningsmässigt, därför inte så mycket i träningsväg att rapportera om. Några distanspass i snön och kylan, utan känsla.
”Downen” släppte med ett bra 15,7km pass med TSM i söndag. Guidade 3.00 gruppen, så tempot med ett snitt på 4.45 var precis lagom i snön. (bifogar en lite video signerad fotomicke)
- Så lite uppåt igen, och så pass uppåt att jag idag plockade fram spiksen!!
Tänkte jag skulle följa mina egna råd och komplettera lugna distansen med lite regelbundna koordinationslopp (1-2ggr/vecka). Tror stenhårt på att om jag kompletterar den lugna distansen med några korta, snabba och lätta lopp kommer uppstarten till ”riktig” träning gå ganska smärtfritt lite längre fram när min ”aktiva höstvila” är över.
– För att få till lite känsla och bra teknik på koordinationerna stoppade jag ner spikskorna i midjeväskan. Kompletterade med två hotpack värmda i mikron, så att skorna var varma och fina trots en distrunda först i minus 7 grader. Fick till en ganska skön känsla på koordinationerna, då spiksen fick till ett bra grepp mot den packade snön; och spiksen tvingar även upp steget. Armarna svängde nog dock som vanligt, där hjälper inte spiksen. 5x100 med jogg tillbaks som vila blev det!
Hotpacken då? Jo det ska ingå i varje löpares utrustning. En ska ligga i frysen redo som Coldpack, och några ska finnas tillgängliga att värma. Universal att kunna lägga på skavanker antingen som värme eller som kyla, beroende på vilket löparskavank man har att göra med….
Sen funkar de ju också till att hålla skorna varma!! Varma skor när man ska springa lite snabbare, borgar för att man slipper bekymmer med av kyla trilskande slemsäckar och i värsta fall hälsporretendenser. Så om du byter skor på passen i vinterkylan, se till att ha med varma skor!

See video
Skriv en kommentar | 6 kommentarer

Riktigt bitande kyla ute. Sprang i Hagaparken i morse, och det kändes lite i kinderna...Tror det nog var över 15 minus i alla fall..
I går kväll tog jag dock tillfykt till mitt kära löpband.
Lite småtips i bifogad video, och jag lovar komma med mer konkreta löpbandstips i text här på marathon.se eller i bloggen!

Hur som helst flyter det på hyfsat, stelheten verkar övergående och tror snart att jag ska börja infoga lite lugna bekväma fartpass insprängt i min träning lite då och då!

See video
Skriv en kommentar | 12 kommentarer
Lite "egoinspiration" till löpbandsgruvan!

Nya blogg-kategorin "vinterträning 2010-2011" stämmer in rätt bra just nu. För det är verkligen vinter redan i Stockholm. Just nu har dock vädret för egen del inte spelat så stor roll, utan det har allmänt varit inspirerande att komma ut på (eller in på bandet) träning oavsett.
- Kanske lite för inspirerande, för uppstarten efter "propp-uppehåll" kanske har blivit lite väl tuff. Jobbade ihop 50km från fredag till söndag, inkl lite mer än lugn fart via att jag på TSM-passet körde lite fartlek i snömodden med 3 timmarsgruppen.
I morse när jag skulle ut på morgonpass, kände jag att kroppen inte riktigt hängt med så det fick faktiskt bli morgonvila. Skönare känsla ändå att vara sliten av träning, än att inte vars sliten av träning. Konstigt men ett faktum!!
Planen är att fortsätta rulla på med distans. Uppstarten är avklarad och jag vet att kroppen rätt snabbt anpassar sig igen och att den massiva stelhet jag har idag kommer vara bort om några dagar.

Med tanke på vinterns intåg, där det just nu känns som det skulle kunna bli en lång vinter, kändes det som läge att även uppdatera lite inspiration till mitt "löpbandstillhåll". Ska bara ändra datum på affischen som syns på bilden till 28 maj!!
Återkommer här med lite löpbandstips längre fram!

Skriv en kommentar | 5 kommentarer
Alla mina Stockholm Marathon

Trots snö känns det oerhört kul och skönt att vara igång med löpningen igen. Efter en lite knackig inledning med TSM passet i söndags, har träningen och benet funkat bättre för varje dag. Ser fram mot ett härligt snöpass ikväll.
I måndags blev det 5km på 24 minuter.
I tisdags blev det 5km på 22 minuter.
Igår onsdag var första passet jag knappt kände av benet alls och det gav 5km på 21 minuter jämt trots lite moddigt underlag.
Känns som 4.10 fart är ok, så ikväll blir det inte snabbare utan längre istället. Passar bra med tanke på att det nog blir snöpulsning...
Visst kan man som löpare bli lite "knäckt" på vintern, men just nu är jag bara så nöjd med att kunna sprina att underlaget inte gör något. Ljust och fint och lite knarr under skorna, det inspirerar.

Nu är det också ett halvår kvar till Asics Stockholm Marathon 2011, och "mina" träningsprogram mot loppet startar i nästa vecka. Kanske inte perfekt start med tanke på väder, men de första veckorna ska ändå "bara kicka igång" och behöver absolut inte gå fort oavsett nivå. Så ni som inte har nån plan, häng på mig och så kör vi mot 28 maj med start nästa vecka.
- Så nu har jag skrivet det. En ny träningscykel startar igen, mot förhoppningsvis mitt 16:e fullföljda Sthlm.
Målet är tufft, nämligen att förbättra mitt snitt....vilket innebär att jag inte får bryta, inte kan springa långsammare än 2.24.33 och inte komma sämre än 9.a...Känns lugnt att sikta mot detta nu, blir kanske lite värre i maj....

Avslutat med en puff för träningsprogrammen. Vi startar på måndag!

See video
Skriv en kommentar | 10 kommentarer
Ledarna i TSM gör sig redo. Första passet efter blodpropp blev med 4.30 gruppen. Upp och nedjogg i 6.40 fart.

Igår var jag inkallad som ”marathon-expert” på Sportspegeln för att uttala mig om Mustafa Mohameds chanser på marathon. Lite osäkert om jag verkligen är rätt person att uttala mig om detta, men jag var inkallad på gamla meriter som senaste svensk i maratonloppet på OS och som senaste manliga segrare i Stockholm Marathon. När jag hörde de presentationsmeriterna blir man lite nostalgisk, det var drygt 14 respektive snart 10 år sedan….. Tiden går och man blir onekligen äldre.
Vet dock inte om min blodpropp var ett tecken på just åldern, eller om det var tecken på något annat. Hjälper inte att spekulera, för det är som det är.
Ett halvår med en Fragminspruta om dagen, är den ordinering som gäller, men det som jag tar till mig mesta är att det är bra att röra sig!! Löpning måste ju vara en bra definition på rörelse!!

Det känns också bra mentalt att faktiskt springa igen.
Helvila uppehållet blev precis en vecka, då jag startade upp där jag ”slutade” med Team Stockholm Marathons söndagsträning. Innan blodpropp var det 3.00 gruppen, nu fick jag vara med 4.30 gruppen; men bara på uppvärmning och nedjogg. Backlöpningen hängde jag inte med på, utan fick inspireras av alla andra som jobbade i backen. 62 löpare var det i 4.30 gruppen; en imponerande syn och dessutom höll sig ett gäng andra tidsgrupper i Lilljansskogs området och man kan nog säga att TSM tog över skogen!
Även om det känns bra mentalt att jogga lite igen kan jag inte påstå att det kändes riktigt bra fysiskt. Lite ont i benet, och till följd av det inte helt i harmoni. Som alltid när man har lite ont är frågan om man ska springa? Många större löparskador uppkommer av mindre, just för att löpningen blir snedbelastande. Men jag har bestämt att jobba på från nu, försöka få in ett joggpass om dagen, och hoppas på att det är det som behövs för att benet ska kännas bra igen.

Musses chanser då? Jo, även om vinkeln gärna skulle vara att ”det kanske var för sent”, tror jag inte det är för sent. Jag tror absolut att Musse kommer springa riktigt bra på maran, och mina meriter som ”senaste” vinnare i Sthlm och OS deltagare snabbt kommer försvinna bort. Jag tror Musse har en kropp och ett steg som passar för maran, och all den grund han har byggt upp under åren kan han använda nu. Dessutom tror jag att även om träningsvolymen kommer öka, kan marathonträningen fysiskt faktiskt vara skonsammare på många vis än ”hinderträning”. Blir kul och spännande att se Musses ”andra” marathondebut, som förhoppningsvis kommer under våren 2011.

TV-framträdandet; http://svtplay.se/v/2241765/friidrott/szalkai__musse_borde_bytt_till_mar...

Skriv en kommentar | 7 kommentarer