Ömhet i underbenets framsida

Framsidan av underbenet är en av löparens svaga punkter. Hur många är det inte som har haft ömhet på framsidan. Sjukgymnasten Maria Gabriels rycker ut och hjälper den som börjar få ont.

De tre vanligaste orsakerna till besvär på framsidan av underbenet är :

  • Benhinneinflammation
  • Stressfraktur i underbenet

Kroniskt kompartmentsyndrom.

Överbelastningsskador i framsidan av underbenet hör till de vanligaste skadorna hos löpare.
Problemen kan, liksom de flesta andra smärttillstånd bero på en mängd olika faktorer, men ofta ser man hos personer som klagar på smärta någonstans i underbenstrakten en överpronation när de springer eller går, det vill säga att foten vinklas inåt i löpsteget.

Andra saker som påverkar den biomekaniska belastningen och som kan leda till smärta är kobenthet, hjulbenthet och att det ena benet av någon orsak (till exempel att ryggen är lite krokig).
Även svaga, stela muskler och obalans i styrka mellan böj och sträckmuskulatur i nedre extremiteten är stora riskfaktorer för att utveckla problem.
Det kan också handla om att man ökat träningsdosen och intensiteten för fort, att man sprungit mycket på asfalt eller hala underlag samt att man springer i skor som är för dåligt dämpade eller inte tillräckligt stabila.

Viktigt att komma ihåg är att det oftast är en kombination av ovanstående faktorer som gör att man får problem . En hög träningsdos är oftast bara en utlösande faktor och det ligger oftast något annat bakom besvären .


Benhinneinflammation


Benhinneinflammationer smärtar oftast på insidan av underbenet och på nedre halvan av underbenet . Ibland är det också lite svullet och när man känner på området så känns det ofta lite knottrigt.

Det gör oftast ont både under och efter träningen . Smärtan beror på att fascian som fäster in mot benhinnan är irriterad och inflammerad. Oftast får idrottare med benhinneinflammation besvär med bägge benen .
Det är mycket vanligt att de individer som har besvär med detta överpronerar och att deras underben är utåtroterade samt att de har strama och ibland svaga underbensmuskler.
Problemen kan också sitta högre upp och det är inte ovanligt att man ser att dessa idrottare också har en svag och stram muskulatur kring bäcken , höfter och baksida lår.
Har du drabbats av detta minst sagt irriterande problem så finns det en del saker du kan ta i tu med :

  • Kolla över utrustningen:
    - Är dina skor för gamla?
    - Är de anpassade till just din löpstil och dina behov?
    - Behöver du iläggssulor?
  • Kolla över den senaste tidens träning:
    - Har du gjort några drastiska förändringar?
  • Kolla pillerskåpet:
    - Har du några antiinflammatoriska tabletter? Om inte, skaffa .
  • Kolla över din fysiska status:
    Det kan räcka med att stretcha underbensmuskulaturen, muskulaturen på baksida lår och rumpmuskulaturen varje dag, äta antiinflammatoriska piller i några dagar och springa i vatten eller cykla några av veckans träningspass samt springa de pass man springer på mjukare underlag tills besvären lägger sig .

Det allra bästa är förstås om man tar kontakt med någon idrottsmedicinsk kunnig person som kan analysera ditt löpsteg och dina rörelser samt undersöka eventuella obalanser i kroppen både styrkemässigt och rörlighetsmässigt. Utifrån detta kan du få ge råd och hjälp med stretching och träning av stela svaga delar i kroppen. Detta är en bra present till dig själv och hjälpa dig att förebygga senare problem med benhinnorna men också andra typer av skador.


Stressfraktur


Ungefär hälften av alla stressfrakturer inom idrotten är stressfrakturer i underbenet.
En stressfraktur uppstår på grund av att benet blir så att säga utmattat av för tung belastning och stressfrakturer uppstår oftast i samband med ökad träningsdos, antingen i intensitet eller mängd, eller både och. Detta i kombination med dåligt dämpade skor och löpning på hårt underlag är förmodligen de största direkta orsakerna till att idrottare drabbas av stressfrakturer.
Att träna hårt och / eller äta för lite gör att det kvinnliga könshormonet östrogen minskar drastiskt och benmassan minskar.
Hårt tränande kvinnor med tunt skelett har därför en ökad risk att drabbas, och då speciellt kvinnor som tränar hårt och samtidigt äter för lite i förhållande till vad de gör av med.
Benlängdsskillnad och överpronation kan också vara bidragande orsaker till att drabbas.
Vid stressfrakturer förekommer det att man har en tilltagande smärta som senare övergår i vilovärk , men oftast så kommer idrottare ihåg ett speciellt tillfälle då det plötsligt , oftast under ett längre träningspass , smärtade till ordentligt . Ofta kan personen i fråga också peka ut exakt var smärtan sitter, till skillnad mot benhinneinflammationen då smärtan är lite mera diffus och utspridd. Smärtan vid en stressfraktur sitter oftast vid en enda punkt ( där frakturen är ) och den försvinner i vila men kommer tillbaka så fort idrottaren börjar springa igen. Att hoppa på ett ben gör oftast riktigt ont. Ibland kan det vara lite svullet över området där frakturen sitter .
Under de första veckorna så brukar en stressfraktur inte synas på en vanlig röntgen , men efter två, tre veckor så har det hunnit bildas en liten benförhårdnad runt frakturen ( kroppen försöker själv reparera skadan).
Därför bör man röntga med en speciell metod där man använder sig av isotoper som en kamera kan registrera – denna metod kallas scintigrafi och man kan med hjälp av detta diagnostisera en stressfraktur redan efter ett dygn .
Har man drabbats av en stressfraktur får man inte belasta benet förrän skadan är läkt. Det brukar ta fyra till åtta veckor beroende på var frakturen sitter .
Men det går ju att hålla i gång ändå ; spring i vatten , cykla , styrketräna utan att belasta det skadade benet och simma exempelvis.


Kroniskt kompartmentsyndrom


Ordet kompartmentsyndrom kommer av engelskans compartment och syftar på de fyra loger som musklerna i underbenet ligger packade i. Runt varje loge ligger en fascia som är ganska dåligt töjbar.
När idrottare ökar sin träningsdos , framförallt när man tränar mycket spänst och löpning så ökar blodvolymen och vätskehalten i muskeln och därmed också dess volym. Detta leder till ökat tryck i muskellogen och nedsatt cirkulation.
Idrottaren känner detta som en gradvis ökande krampliknande smärta , oftast på övre delen av framsida underben , under belastning. När idrottaren vilar, sänks trycket och smärtan försvinner.
Ibland domnar den drabbade muskulaturen av och det gör oftast ont när man försöker stretcha muskelgruppen. Musklerna är spända och ömma .
För att bli kvitt ett kompartment syndrom kan man börja med aktiv vila , det vill säga avlastning av det drabbade området , samt vara noga med att stretcha alla muskler kring underbenen – även lårens muskler.
Här är det vila som gäller och man kan även kasta ett öga på sin utrustning – återigen är det väldämpade skor och mjukt underlag som gäller när man efter vilan gradvis kan börja återuppta löpträningen. Om besvären blir kroniska kan man också operera och klyva fascian som omger musklerna .
Det är en relativt smärtfri operation och man är oftast i gång igen efter ungefär sex veckor .