K-G’s dagbok ? = Kanske blogg ? = kanske ?

Dagbok - knappast. Snarare nya tankar, nya händelser blandade med historiskt timade saker.

Vad gäller tillbakahistorier garanterar jag inte att de är 100% riktigt återberättade.

2002.02.09. ´ 500 meter skottad stig.

Bor ju festligt på en klipphylla med en tomt som är allt annat än plan. På denna har jag nu 500 meter skottade stigar. Psssst. Har klampat in på grannens mark utan att fråga specifikt, men vet att det är OK. Han bor i nästa dalgång söderut så marken jag utnyttjar är allt annat än brukbar inklämd mellan hus och berg.

Riktning norrut ( Trollhättan ) går en bäckravin och utmed denna nästan enbart nyckelbiotoper. Så jag klagar inte. Raka motsatsen. Härifrån lär de få bära mig.

Tog min Garmin 305 och mätte upp. Ytterbanan blev 215 meter lång. Alla stigar kors och tvärs inemellan gav totalt runt 285 meter. Så totalt 500. Dessa 500 kan utökas riktning bäckravinen. Får jag bara lusten så fixar jag väl det också.

Stigarna jag skottar fram finns alla sommartid. De gjorde jag åren 1997 – 2004. Nästan allt. Det blir lite smånytt + friseringar när lusten faller på. All form av rörelser är bra.

2002.02.07. 6H Karlstad.

Första och sista gången blev det. Borde väl ha klivit av, åtminstone suttit ner och vilat minst 10 minuter varje timme. Nu masade jag i stället runt banan. Det är ju baske mig roligare att vara med än sitta bredvid. Mina knän älskar ju inte precis backigt – värst är nedför, men nu fann jag ut att för mycket i sned vinkel är inget jag skall fortsätta med. På platten och uppför är det helt OK, det vet jag än klarare nu.

Våxnäshallen. En trevlig anläggning i Karlstad. Den är som andra inomhushallar så gott som utanför fönster – de öppnade en infart efter 2 timmar så man fick se en skymt av verkligheten utanför. Det var lite spexigt speciellt en gång när en person stack in sina löparskidors spetsar för att kolla vad som därinne föregick. Han flinade gott. Stämningen inne i hallen var hela tiden väldigt positiv, även hos de som fick problem.

Vi fick se ett nytt 6H-rekord oavsett underlag ( ett riktigt rekord således ) av Jonas Buud – nästan 90K. han höll en snittfart av 4:01/km. Hade han inte behövt kuta runt ett antal löpare genom att använda den kraftiga doseringen på banorna 2-4 så hade han klarat 90K. Han är i världsklass. Kul att han gått över till ultralopp.

Efteråt var det samkväm på Scandic vid Klarälven, där det mest största sannolikhet blir ett utomhus 6H 14:e april då jag är i New York.

2002.02.05. Bäver + svan.

Bor ju på landet tack och lov så understundom dyker djur upp. Mindre vanliga också.

Svanar är ju sommartid vanliga – rätt över älven har de en häckningsplats så på försommaren ser man mängder av nya telningar, därefter simmar de upp och ner mellan Gröndal ( där bor jag ) och Älvabo ( 2 km norrut ).

Nu har vi en enda välmående svan som dyker upp då och då vid promenader utmed älven. Har arrangerat 6H-tävlingar där nere 2 gånger. Nu finns det ju fler sådana på mer urbana ställen.

Bäver? Jo, det också har vi. Hur många? Inte en susning. Har en enda gång sett 2, annars bara enstaka men om det är samma(e) har jag ju ingen aning om. Denna vinter tuggs det på ett antal träd varav ett väldigt stort. Vi lade märke till detta runt nyår och än har det inte fallit. Såvida inte senaste 2 dagarna. Vi skrapar rent så det klart kan konstateras om mer arbete har utförts. Hittills varje gång finns nya spår av avverkning.

I dag har vi minus 8 grader + klarblå himmel, så det blir en promenad där nere. Som vanligt lär nog grannen och jag vara först att spåra. Det har fallit snö senaste dagarna. På mitt balkongräcke har jag nu 42 cm snö på höjden. 12 cm brett + lite plusgrader någon dag + tyngden så jag undrar om det inte fallit ca. 70 cm totalt.

Det blir ny startmotor på bilen i dag så den skall hämtas.

2002.02.04. Bilen pajade.

Mitt liv är händelserikt. Händer inte tillräckligt så hjälper jag till. Nu tycker ju givetvis jag annorlunda som vanligt. Har inte förstått fördelar med att ha en ny bil. Har 2 SAAB:ar – 1988 9000 Turbo och 1998 9-3 Diesel. Kört dieseln senaste åren utan problem. Upp och ned genom Europa ett antal gånger. Men nu under senare tid har det hänt några saker. Vattenkylaren läcker så den lär jag väl få byta. Tätningsmedlet håller OK, så jag har ej behövt fylla på glykol. 18:e december hade den glykol för -20, i dag visar den att den klarar – 8. Blir det kallare så blir det ju inte is utan en sörja vilket inte är detsamma att topplocket ryker.

Senaste dagarna har startmotorn varit lite ovänlig, men med lite lirkningar så har den startat. I går e.m. fick jag dock lämna den på en bensinstation i Lilla Edet. Den vägrade starta. Låg en Volvo-verkstad i närheten, men de kunde ej heller få igång den. De hade ingen startmotor för en SAAB, så sent i går blev den hämtad till en annan verkstad på orten. Själv tog jag bussen hem = 10 km norrut på 45:an.

De skall ringa mig senare i dag. Har de problem så ”lånar” jag grannen och vi bogserar den till en verkstad där jag vet att jag får hjälp. Där står min 2:a SAAB. Den behöver byta ett antal små ting så att den går jämnare. Denna 2:a bil har stått stilla väl mycket så det som har med ”tändning” och jämn framförsel av bensin hänger sig då och då.

Vad vore livet utan problem. Andefattigt.

2002.02.03. Mer och mer snö.

Tillhör ju dem som älskar snö. Fortfarande trots att jag p.g.a. mina trasiga knän ej vågar åka varken skidor eller långfärdsskridskor. Jag kan åka på båda sätten och jag skulle kunna njuta av det otroligt, men jag är rädd att ramla. Det är problematiskt nog att falla utan extra attiraljer på fötterna. Men jag promenerar massor, pulsar försiktigt och skottar, krattar och sopar snö.

På räcket utanför fönstret kom i natt ytterligare ca. 15 cm. OBS! På ett räcke. Totalhöjden nu är nästan 50 cm. Tror jag får åka in till staden och köpa längre stövlar. En granne till mig hänger gärna med ut och trampar upp ett antal stigar runt om. Vi är 44 personer i området + ca. 20 3 km norrut. Där finns ingen som ”plogar” stigar. Landskapet är enastående vackert och jag är glad att jag ej åkte till Florida vilket jag hade en tanke om.

Kan förstå att en del människor retar upp sig på snön, men inte att de klagar på snöröjning, tåg- bussförseningar, trottoarer med snö och is. Herre min je, det är vinter, härlig sådan. Varför inte se det positiva i detta. De flesta som klagar kräver också än mer salt och sand. Skyll er själva tänker jag. Utan denna skit som sprids så hade det varit än mer snö, men på ett behagligare och säkrare sätt. ( Att det p.g.a. att den enorma trafik som nu är möjliggjord tack vare lyxlöner så kan jag acceptera saltning av de stora vägarna. Det finns ju människor som ej kan köra bil på vinterväglag. )

2010.02.02. Efterdyningar.

Lite annorlunda blev detta lopp vad gäller efterdyningar. Varför? Tja, man får väl gissa som vanligt. Det har ju varit OK tidigare så det är förhoppningsvis så även nu.

Mina träningsförberedelser var vad gäller själva löpningen som vanligt noll. Nu hade jag ju haft en incident med mitt sämsta knä så jag satte mig i en roddmaskin den 20:e december. Mycket lugnt – 1+2+3= 6 minuter 1:a dagen. Sedan har det ökat på för att sista tiden legat på runt timmen på 3-4 försök. Sista veckan blev det mindre. Ovanpå detta har det varit en hel del snöskottning + promenader i djup snö.

Jag har även idag träningsvärk i benen. Det brukar jag ej få. Mest i vaderna men även ovansidan av låren. Senaste gången jag rörde på mig var ju 8F i Monaco i november. 532K. Noll träningsvärk. Bör kanske inte vila så mycket. Vi får se på lördag, då är det en supersprint i Karlstad. 6H.

Undrar hur en del mår i sina magar. Det var hemskans vad det spyddes. Min teori där är att allt fler stoppar i sig på tok för mycket energiprodukter i form av pulver de löser upp i vatten + annat energirikt. Det har noll med riktig mat att göra. Kan det verkligen vara bra för en normal människa?

Luften innehöll allt för lite syre så det blev tufft att andas på ett bra sätt. Ökade jag farten till jogg så svettades jag på nolltid. Yr blev jag. Hostade slem kom som ett brev på posten. I dag har det nästan försvunnit helt.

OK. Man är ju människa och ej en robot så lite ”smällar” får man ta.

2010.02.01. 24H nr.1 år tvåtusentio.

I fredags flög jag till Helsinki med 4 Varbergare ( en del av gänget kring Georg Hällstorp ) utan problem. Nog snöade det, men ej farligt. Övernattning på hotell där flera andra också bodde. Stötte redan på flygplatsen på 2 norrmän, varav den ene Per Audun Heskestad som vann 24H i Trollhättan 2009. NU skulle han bli ”bara” 2:a.

I god tid var vi sedan på plats – Espoo Arena. Denna är en fantastisk skapelse. Där finns en fotbollsplan högst upp – en 390 meter lång löparbana, 6 innebandyplaner – 2 gym och en MTB( Mountain Bike )-bana. Jättestora panoramafönster – restaurang också. Så allt var kanon utom luften.

115 löpare förbrukar en hel del luft, så det var svårt att hitta syre till kroppen. Ventilation var det ej tillräckligt av. Så det ”tjostades” en hel del över detta. Även jag. Hade dessutom svårt att få ned mat till magen. Min mage var som vanligt kanon, men maten ville ej passera halsen. Jag fick spykänslor. Ibland tryckte jag bara ned något så snabbt jag kunde. Kom det bara ner till magen var det lugnt. Detta med luften kan ha varit en anledning till att ovanligt många spydde. Maten som serverades var sparsam och smakade ej speciellt gott. Tror jag drog i mig 50 köttbullar ( tyvärr kalla )- Pastan var totalt sönderkokt ( om det nu var pasta ), köttfärssåsen var så gott som okrydddad. Nu blev det lite minus, men säg vad som är perfekt.

Espoo arena är säkerligen världens för tillfället bästa – totalt sett.

Hur gick det då? Hade avsikten att klara 100K, men la ner det efter 12 timmar. Då hade jag 62K så det var OK. Trött var jag ej heller, men likafullt gick jag och la mig. 4 gånger om. Detta att jag ej fick luft utan kände mig yr från och till fick mig att lugna ner mig. Övriga svenskar hade väl ej heller något bra dygn, förutom Sandra Silversjö, som kom 4:a i damklassen. Det skulle i så fall vara ex. 106kg Stefan Manning – nu ”bara” 93, som kom 108K. Han sken som en sol innan han somnade på en stol.

Japanskan som vann är häftig. Nu satte hon nytt världsrekord inomhus för kvinnor. Hon hade en ½-timme kvar när det var klart. Hon somnade sött och missade prisutdelningen. Runt 3 dök hon dock upp stödd på Seppo Leinonen ( en ikon inom ultran ). Hon smilade och pratade på. Herrsegrare blev norrmannen Gjermund Sörstad på 227K. Så totalsegrare blev japanskan. Kanonroligt.

2010.01.24. UR (Utbildningsradion.)

Tillhör ju dem som lägger sig sent så för att det skall bli jämt går jag upp tidigt !!!! – eller ligger och drar mig. Som på Söndagsmorgnar. Klockan 6 går ett entimmesprogram med country i repris. Calle Oldby spelar nästan aldrig smörcountry – för då spyr jag. Dagens program var helt OK. Mycket Mark Knopfler ( Dire Straits ).

Klockan 7 är det UR. Senaste månaden har det varit helmysiga program med förståndshandikappade. OK, när de diskuterade alkohol var det lika dumt och idiotiskt som när man hör normalbegåvad ungdom diskutera detta ämne. Höj myndighetsåldern till 25. Låt barnen vara barn när de så är.

Idag låtsades de vara normala och leva som normala. En stor del av tiden gick ut på att de skulle utsätta sina skötare för ett antal dagsregler som de själva var tvingade att följa. Så nu gjorde de dagsprogram för de normala med bestämda mattider + förutbestämd mat + fasta punkter under dagen + läggdags 22:00 – var för sig. Det lät som om förlovade ej fick sova ihop?

Som mat bestämde de sig för blodpudding, varvid skötarna protesterade. Förståeligt i och för sig. De ville ha fisksoppa. Icke Var det regler, så skulle de följas.

En annan del av timmen tänkte de sig in i vad de ville vara. Ganska enstämmigt var att de önskade vara någon med makt – bada i pengar – och göra vad de ville, därför att de då skulle vara ”straffria”.

2010.01.23. Förkortningar + nya ord.

OK, OK. Sker det inga förändringar så är det lika med stagnation = tillbakagång. Det har bestämts uppifrån. Nu är jag inte där – hoppas jag, men hänger inte alltid med på vad och hur det skrivs på olika Forum.

Förr hade det kallats snobberi, men idag är beskedet från de, som ändrar stup i ett – GILLA LÄGET. Ursäkta mina stora bokstäver. Bara det är att göra bort sig numera.

Är intresserad av ditten och datten, men lägger av ämne efter ämne som debatteras på Forum jag besöker. Jag förstår alldeles för lite av de ord och förkortningar som vissa grupper använder. Att slå i olika uppslagsböcker eller söka på Internet efter förklaringar blir bara tråkigare och tråkigare.

Är allt annat än datakunnig, men känner till att det finns ”ctrl c” och ”ctrl v”. Skriver man ut hela ordet eller orden så kan man trycka ”ctrl c” och sedan använda ”ctrl v” nästa gång det behövs. En enda gång behöver man skriva ut ”det hela” som skribenten så gärna vill upprepa – i förkortad form från start. Snobberi.

Kan inte dessa ”snobbar” sätta ihop en ordlista för oss bakåtsträvare som föredrar klara enkla ord. På svenska dessutom. Tack.

2010.01.22. Fokusera mera?

Tycker och har länge så tyckt att det fokuseras på tok för mycket, för ofta och definitivt på för många ting. Kan detta verkligen vara bra för oss människor. Sedan påstås det ju att kraven är så mycket större i dag än vad det var förr. Vadå större? Överallt läser man ju hur mycket enklare allt är nuförtiden. Det är bara att köpa en ny uppfinning och så kan man sätta sig i soffan och titta TV.

Ett område där det verkligen skall fokuseras på ditten och datten är i motionsidrotter + deras avarter. Att ni orkar? Varit i USA en hel del och där på 80-talet så kom jag i kontakt med ordet fokusering. ”What’s Your focus?” haglade ( ironi ) runt mig. Speciellt när jag sprang. På den tiden sprang jag bättre än hyfsat. Sub 20 minuter på 5K.

Mitt svar: ”No, I am not focusing on anything.” De skakade på huvudet och tipsade mig om hur bra det var att fokusera. Jag tvivlade redan då. Det gick några år och sedan kom jag på ett bra svar: ”Givetvis fokuserar jag. Jag är väl inte dum. Ja, ja, vad fokuserar du på? Att vara totalt ofokuserad.” Då blev det tyst.

Elitidrottare lär jag aldrig mer bli, så varför ta i. Är så nöjd med vad jag klarar av. Mest tack vare att jag totalt struntar i att vara fokuserad. Om man skall fokusera på något så är det väl att vara avslappnad. Det lär jag vara. Tar det mesta med en klackspark. Inga krav på mig. Tokskönt.

2010.01.21. Att sova.

Sova är väl inga problem. 8 timmar natten rätt och slätt. Punkt slut. Det vet ju varenda människa att sova länge och utan avbrott är ett måste för att kunna överleva. Den psykiska och fysiska kraften i människokroppen kräver detta.

Så hur gör jag. Givetvis totalt fel. 5-6 timmar oregelbunden är väl ganska så normalt för mig. När jag sover så inte ens då är det speciellt lugnt. När jag var liten fick min mamma komma in och vända på mig på nätterna. Jag hade uppfattningen att huvudet skulle vara där man normalt har huvudet, så mamma var nervös för att jag skulle kväva mig.

Nu sov jag inte speciellt lugnt. Alla sängkläder låg huller om buller på morgonen såvida de nu var kvar på sängen och inte på golvet. Min 2 år yngre bror däremot sov så lugnt så på morgnarna slapp han bädda sin säng. Jag fick först försöka hitta mina attiraljer.

Nu med mina lite sönderslagna knän så har jag ju funnit ut att det är bara bra att vakna då och då. Sover jag för länge i ett sträck blir det liksom problem att komma ur sängen. Knäna vill inte vara med på vad jag vill de skall göra.

Som väl är har jag inga problem att somna om. Jag lägger mig ner och tänker på hur skönt det är att bara ligga och dra sig. Försöker således ej att sova utan snarare motsatsen. Avslappning kallas det. Dagdrömmeri tar jag till ibland när jag har bråttom att somna.

2010.01.20. Du gör fel. Lyssna på mig.

Var och sam i förrgår. Sam och sam, jag tog mig fram och var nöjd på mitt sätt. Det går alltid att hitta något positivt i det man gör – bara viljan finns. Vem vet, kanske fick jag någon att flina. Det bjöd jag på i så fall. Ytterligare ett plus.

Instruktörer. Har ni tänkt på hur instruktörer numera beter sig i allt större omfattning. De försöker med nästan alla medel få sina elever att utföra det de vill förmedla på ett perfekt sätt. Låter bra och förståeligt. Men hur många ”lyder” eller mer kan klara av att följa alla goda råd? Inte många. De flesta gör så gott de kan och försöker känna sig nöjda. Nästan bra. De skall vara förbaskat nöjda att de över huvud taget tagit sig i kraken och gått på kursen.

När kursen väl är slut – tack och lov, så kommer vardagen tillbaks. De flesta lägger tyvärr ner det de lärt sig – på tok för krångligt för att inte tala om alla nya krångliga ord de skall lära sig - några fortsätter att hitta det perfekta i all evighet och känner sig frustrerade. Några, borde vara de flesta är nöjda med vad de lärt sig och hoppas att varje gång de gör just vad de lärt sig att slippa se instruktören som givetvis i all välmening vill rätta dig på alla fel du fortfarande gör – plus några till.

Tror tyvärr att all ”perfekt” information vi får gör att ett antal läsare får tveksamheter till att börja. Sedan hjälper det inte med alla som skriver att var nöjd med det du klarar av. Man får tanken att ”Jag är inte bra nog.” Det är ju precis det vi som gör något är. Vi är allt annat än perfekta, men vi försöker så gott vi kan.

2010.01.19. Simning?

I går öppnade simbassängen på Älvhögsborg på nytt efter att nytt reningsverk installerats. Tänkte att simma kunde vara ganska bra motion. Det gällde bara att undvika för mycket bröstsim då det inte är ett speciellt vänligt sätt att förflytta sig på om man har dåliga knän.

Om jag kan simma? Jag kan ta mig fram i vattnet. Om det går fort. Absolut inte, dessutom är jag ganska kass på alla simsätt. Har försökt lite halvhjärtat då och då lära mig simma, men det har bara blivit halvhjärtat. På 80-talet simmade jag en hel del med kompisar. En tusing blev det nog ca. 25 – 35 gånger per år. Jag kom aldrig under 20 minuter, så fort gick det inte. Halvhyfsat kan man väl säga.

Så nu skulle jag ”simma” en timme tänkte jag. 1.800 meter borde jag väl klara tänkte jag. Icke. 1.500 meter blev det. Simsätten var crawl/bröstsim/ryggförflyttning/bröstsim per 100 meter. Bassängen är 25 meter lång. 25 m på rygg tog tid måste jag medge, men bara 1.500 meter?????

När jag springer ( sprang ) råkar jag ytterst sällan ut för kramp. Men i en simbassäng drabbar det mig väl ofta, så jag fick. 1. Inte sparka ifrån i vändningarna. 2. Sänka det redan usla tempot. Det blev 1.500 meter på timmen jag började med. Skall tillbaks 2-3 ggr/vecka.

Träningsvärk? Lite i nacken då även jag simmar ”fru Svan” understundom. Använder ej glasögon då jag ej har problem med kloret i bassängen, men jag simmar ju inte rakt så det gällde att kolla att man var på rätt väg då och då.

2010.01.18. Virus.

Det var enklare förr det är kristallklart. Medger att det utvecklats en otrolig mängd nya ting, varav en liten andel är bra för människan. Det mesta är helt onödigt och hjälper tilll att stressa oss. Det är ju inte tanken med alla ”uppfinningar” men resultatet har så blivit.

En fantastisk uppfinning är datatekniken. Men även där är 99% av alla mjukvaror totalt onödiga för att inte tala om alla uppdateringar. Det blir ju bara blurrigare och blurrigare. Enkelhet har blivit av ondo???????? Läser man olika Forum så kommer man ju på att en del får spader så fort det talas om virus. Jag har hittills inte brytt mig. Något virus har jag aldrig märkt av.

Den här gången var det så att marathon.se som jag använder som server fick skit i systemet genom någon annonsör. ( Hur få är det som vet vad en server är? Jag tror jag vet, längre går jag inte. De är garanterat någon mellanhand – de också. ) Alltnog bestämde jag mig för att minimera användandet av Internet. Bloggandet lade jag ner. Nu börjar jag om.

Frågor? 1. Sprids virus enbart om man laddar ner något som innehåller viruset? 2. Kan datorn indirekt påverkas även om den är avstängd? = Nästa gång man startar så rasar det in virus därför att man öppnar någon sida som innehåller viruset. 3. Om någon får virus pajar deras system, så att skiten de fått ej kan spridas? Har nog fler undringar.

2010.01.11. Men likafullt så…

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.

Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Grattis!!! ifall du var en av dessa som upplevde den stora lyckan att växa upp som barn ……

2010.01.05. Brutalultra.

Har de senaste dagarna försiktigt pulsat runt i snön runt huset och utmed älven. Vi, liksom det mesta av Sverige har ju ett underbart vitt landskap att betitta och besöka. Så jag har traskat runt i stövlar. Funderar på att låna s.k. fiskestövlar, för snödjupet är väl högt bitvis.

Har ju haft en brutalmara här för många år sedan. Rune Larsson ( pers 2:18 ) vann på 3:45. Bästa maran i mitt liv sa han. Varför? Inte ett plant steg. Start och mål vid huset där jag bor. 11 stycken vågade komma, varav 4 danskar. 2 av dessa startade sedan Aalborg Brutalmarathon som går på Långfredagen. Den banan har 2 brutala backar, men är ”väl lätt”. Banrekord sub 3h.

Funderade på en 2008, men tappade lusten av väl kända orsaker. Så varför inte en i morgon. Trettondagen är ju fridag. Hade det varit 80-90 talet så hade jag nog ringt runt till långskubbargänget och sagt – jag har en idé. Svaret hade blivit: Vi kommer.

2 fel. Nu är det 2010 och gänget är splittrat + att jag själv inte skulle klara det ( inte skulle våga riskera mina knän ). På 80-talet bodde jag på andra sidan älven i backig terräng. Där hade jag också kunnat anordna något liknande. Nu säger ju facit att jag ej hade sådana idéer då, så det blev ju inte av. Då heller. Fast jag var allt ute och gjorde stigar där också, så hade jag ”bara” ………….

Ibland måste ett antal parabler hänga ihop. Kanske någon annan runt i Sverige har plats + gäng att anordna något liknande.

2010.01.03. Personlig statistik.

Nu var jag en gång en som gillade statistik. Numera gillar jag fortfarande statistik. Matte var väl inga större problem för min del. Så jag har genom åren samlat data lite väl mycket kan tänkas. Helt rätt. Mängder av onyttig statistik. Till råga på detta elände så har jag en massa annan dynga i mitt huvud. Till vad nytta? Ja, man kan ju ”stjärna” sig då och då. När någon säger ”Hur kan du veta det?” småler jag. Ja, men du är väl inte intresserad av ”sånt” kommer som tillägg. Då ler jag ännu mer.

Så då borde jag ju studsa av glädje över datatekniken. Jo, det gör jag och på min hemsida finns mängder av statistik. Andras. Eller kalendrar för andra. Så jag försöker så gott det går göra vad som önskas. Ibland gör jag också sådant som väldigt få är intresserade av. Man får en idé och så gör man det som dyker upp i skallen. Jag är väl flängig i huvudet.

Resultat blir ju då och då att det blir varken eller. Vad gäller min egen statistik så är den mest ”Vad ska den vara bra för?” Kom dock ihåg mina 100 första marathonlopp – alla km-tider – i huvudet. Vad var det bra för? Efter 100 så försvann det ”intresset”. Började den ena marathonlistan efter den andra. Har säkert 20 olika liggande någon stans. Det räknades på ”trettinåtti” sätt världen runt.

Jogg.se + Funbeat. Nu då. Här kunde man lägga ut vad man gjort och öppnade man hemsidorna så såg man vad man uppgivit som rörelser. Det har väl gått så där. På jogg gick jag ut hårt, men numera blir det att jag fyller på när andan faller på. Funbeat fungerar väl OK hittills, men där har jag ju upptäckt att jag gjort fel. Där också. Fel, fel, fel. Undrar om någon gör 100% rätt. Snälle nån vad med varianter på ”godkända” rörelser de har. Plus att de ändrar och lägger till.

Förstår inte varför de inte insett att det är BARA jag som får vara strulig.

Livet skulle bli så enkelt med allt nytt som dyker upp. Varje liten pryl förbättrar ditt liv K-G – Försök att förstå det.

Min åsikt är att 99% av det som dykt upp senaste 30 åren borde bort. Definitivt i en dator. Min har uppdaterats på ett område, så något gammalt hänger inte med. Den stänger av sig själv. Kom på att om jag avinstallerade ett program och sedan återinstallerade det så fungerar det. Så varje gång jag startar datorn får jag göra detta. Jag tycker inte om uppdateringar.

2010.01.02. Vi Som Springer, hellre än bra.

Ovanstående nämnda förening, klubb, sammanslutning etc. startade jag i april 1994 då det fanns ett antal ”marathonsamlare” med lite lika idéer. Vi började i enlighet med alla regler, men ganska snart så blev det en one-mans show. ”Min”. Tack och lov så har jag genom åren fått mängder av hjälp, annars går det inte. Men allt det officiella fick jag ta hand om på mitt sätt. Mitt sätt? Ja, det följer ju inte alltid normala enkla sunda nödvändiga – annars går allt åt värmen ( vågar inte skriva ordet som börjar på h för då får jag på pälsen ) – REGLER ( jag chansar stort och skriker ).

Allt gick lugnt i 14 år. Officiellt från de däruppe var det lugnt. Jag hade samtliga poster ( olagligt ) – ja, ibland var Bugs Bunny (Snurre Sprätt ) och liknande ( typ Albert Einstein ) med på diverse poster. Det var dödstyst uppifrån.

2006 bildades en ultrakommitté. I den fanns några som skulle sätta dit mig, därför att jag var kass. Enligt dem. De skrev att jag aldrig gjort något bra, att jag gnällde på allt och alla, 100% negativ +++. De lyckades med att få föreningen utesluten 2008, om än bara för 2 veckor. Hade kontakt ända upp i RF med Karin Mattson och chefsjuristen.

2009 fanns en förening med en regelmässig styrelse. Det gick åt ”värmen”. Så nu 2010 finns en ”målvaktsstyrelse” . Det häftigaste med det är att de däruppe accepterar detta. Hade det inte varit för några i ultrakommittén som inte tycker om mig hade detta totalt onödiga med ett uruselt negativt resultat aldrig hänt. Heja bokstavstrogna talibanbyråkrater – eller var det avundsjuka?

2010 har vi nu. Som väl är, är jag numera ultralångsam ultradeltagare så min envishet är det inget fel på. Tror på ett väldigt bra år för de som är intresserade av att ta sig fram till fots på ett eller annat sätt på sitt egna sätt. Vi skall få vara olika.

Trots motstånd uppifrån så finns ”Vi Som Springer” kvar och lär nog så finnas framgent. När jag lägger av finns det någon som tar över. Någon som är villig redan nu? Jag tänker inte lägga av att deltaga i långa lopp samt vara obstinat , men jag har aldrig hållit på med något specifikt ”arbete” i 15 – nu snart 16 år.

2010.01.01. Tvåtusentio.

Tillhör ju dem som reser runt och hör aldrig någon säga tjugo hundra på landets modersmål . Twenty hundred, zwanzig hundert, vingt cent, etc.. Det låter nästan lika töntigt som tjugo hundra.

De enda som hårdnackat håller fast vid tjugo hundra är svenska politiker, svenska byråkrater och svensk media. Media har ju fått order uppifrån. Så pass vet jag.

Gott nytt tvåtusentio.

2009.12.31. Nyårslöften?

Mitt liv har väl mest präglats av att ta dagen som den kommer. Förhoppningar – massor – men specifika löften för ett nytt år? Har kanske skojat om det tillsammans med andra, men vad jag minns har jag ej avgivit något nyårslöfte – någonsin.

För att ta till något vanligt – rökning. Slutade röka nog 10 ggr innan det blev av 14:e augusti 1984. Den sista cigaretten i det sista paketet tog då slut. Vikten då. 1982 när jag började deltaga i marathonlopp började vikten ( då 72 kg ) öka, men jag behövde ej byta upp mig i klädesstorlek, inte förrän jag nådde nästan 80. Kött väger mer än fett. Så då blev 80 ett max. tal. Numera är det 85. Jag vägde 82.8 nu på morgonen = BMI 25.3 = överviktig ( svagt ).

Mina långlopp. Från början var det 2 marathonlopp, nu har jag över 600. Ultralopp var länge liksom exotiska besök. Senaste 3 åren har ultra blivit kvar. 2008 blev det 1 marathonlopp. 2009 0. I stället har det blivit en hel del ultralopp. 2008 – 13 st. 2009 – 16 st. Totala tillryggalagda K senaste året 3.000. Det duger. Så nu för 2010 har jag fått för mig följande:

03.29 10D Sydafrika, 04.19 10D New York, 06.06 6D Antibes

06.13 6D Bornholm 07.04 6D Holland 11.13 8D Monaco

Mellan de 2 10D blir det 10 dagars ”vila”.

6D Antibes slutar 16:00 lördag 12:e. 6D Bornholm startar söndag 13:e 12:00. Resan blir jobbig.

Om jag är ”galen”. Har fått frågan i TV och svarade: ”Tack för komplimangen.”

2009.12.30. Vågar jag, bör jag.

Nu sitter jag här igen och undrar om jag vågar skriva vad jag tänker. Oftast blir det bäst så. Man slipper försöka komma ihåg vad man sa eller inte sa. Det är ju så mycket lättare att vara uppriktig men tyvärr då ibland kanske förstöra vissa chanser för en själv och såra någon annan.

Vad gäller nu då? Ja, för er få som vet så är jag ju uppriktigt sagt illa omtyckt av Ultrakommittén officiellt. Privat har jag ett väldigt gott förhållande till några. Andra absolut inte. Snarare tvärsom. Senast uteslöt de mig för ett ½-år. Största anledningen var att jag talade negativ sanning om en höjdare på SFIF ( Svenska Friidrottsförbundet ).

Sanning. Där är vi på 100% kollisionskurs. Jag anser att sanning är ett måste. De anser icke så. Speciellt inte när det gäller deras chefer.

Jag började denna blogg med vissa tankar hur skriva, men märker att allt eftersom jag skriver så ändrar jag mig. En häftig sak med detta om att godkänna ultra eller inte, så är jag ju den som har bäst kontakt med IAU ( Internationella Ultraförbundet ). Ultrakommittén är- tror jag - livrädda för IAU. De är ej farliga. Ej heller SFIF’s ”bossar”. De behöver inte fjäska så in i ”värmen”. Man får inte skriva det andra ordet. Då blir man utesluten. I går blev jag uppringd av Mats Åkerlind – en toppboss hos SFIF. Vi hade GIVETVIS ( håll truten Ultrakommitté – man får inte!!! använda stora bokstäver, för då blir man utesluten – också ) ett positivt samtal.

Ultrakommittén välkomnar mig endast om jag lyder dem och går i ledband.

”No way”.

P.S. Jag gick upp runt 6. Nu är klockan över 8, så jag har tänkt. Åtminstone försökt. Jag är 71 år och stortrivs med mitt liv. Varför skall jag ändra mig? De, som känner mig vet att jag ”brinner” för detta med långa lopp. Tyvärr på fel sätt enligt de där uppe.

2009.12.29. En roddmaskin.

Tillhör dem som har haft svårt för GYM. På något sätt har jag känt mig trött innan jag ens kommit in. Använde GYM efter knäoperation i maj 2001. Prövade ditten och datten, men fann ut att det enda som gjorde verklig nytta var en roddmaskin. Det fanns bara 3, men kom jag på f.m. så var de lediga. I oktober samma år rodde jag minst 4 timmar/gång – 3-5 ggr/veckan. Som längst rodde jag 50K – givetvis utan viktspålastning. Farten då var 5min/K.

I september i år råkade jag falla p.g.a. att en person ej gjort i ordning en säng. Stukade vänster hand + att jag vred mitt dåliga knä. Det säger klunk när jag går i nedförsbackar. Har inga problem med plan mark. U-röret av titan har förmodligen flyttat på sig en bit. Läkare respekterar jag, men tror de har viktigare saker för sig än ett knä som tar sig 532K på 8 dygn. Så nu testar jag roddmaskinen igen. Har sedan 2001 en egen – samma typ som Rune Larsson.

Söndag 20:e kom jag hem. Jag rodde 1+2+3=6 minuter med minst en timmes mellanrum. Dag 2 2+3+4= 9 min., i går 9:e dagen var jag uppe i 9+10+11+12+13+14=69 minuter. Knät håller så jag fortsätter. I dag går jag ner på 5 pass 10+12+14+16+18=70 min. Farten är 6 min/K

Träningsvärk har jag ju fått i axlarna, men mina axlar är ju lite kvaddade – de också – så det är bara nyttigt. I går började jag känna av ljumskarna = träningsvärk, så därför går jag ner på 5 pass. Det blir mer vila mellan passen. Jag som lufsar dygn kör nu pass räknat i minuter, ej ens många minuter. Undrar hur länge jag håller ut. Nästa ultralopp är ju 24H i Espoo – förort till Helsinki. Det blir skitkul.

2009.12.28. Rättvisa?

Detta med kalendrar och när, var, hur lopp skall få vara med är tydligen ett jätteproblem för vissa. Jag och alla ( över 20 ) andra enskilda som försöker göra kalendrar gör det så gott vi kan. Det innebär att det förekommer fel. Oftast numera är det web-side-adressen som är felaktig, därför att den byts väl ofta.

Vi som håller på med dem trivs med det och 99% respons är positiv. Nu har vi detta med ordning och reda som våra Myndigheter eftersträvar. Svenska Friidrottsförbundet ( SFIF ) har klara tydliga regler som innebär att ett lopp måste vara godkänt för att få komma med i deras kalendrar. Om ett lopp bara söker distriktssanktion kommer det inte med i Sverige-kalendern. Rättvist? Tycker de kunde ange om loppet enbart har distriktssanktion men få vara med.

Då SFIF ej hjälper till speciellt mycket med lopp utanför arenan så är ett stort antal långlopp – över 50% - osanktionerade av SFIF. På Funbeat finns gruppen ULTRA med ett ämne Ultra 2010. Här har nu en höjdare skrivit ett inlägg. Klarläggande? Knappast. Jo, kanske = De gör som de vill och skyller ifrån sig så det skriker om det.

6H Karlstad har de 17:e April i stället för 6:e Februari. Loppet i Februari har ej sökt central sanktion ( får alltså ej vara med ), däremot det i April. Fast nu skriver Mats Åkerlind – troligen. Plus att han påstår att loppet i Februari finns med i deras kalender, men ej det i April. Hänger ni med? Inte jag.

50K Lidingö har de 9:e maj. Rätt datum 8:e maj. Varför? Jo 50K Lidingö sökte för den 9:e maj, och har ej meddelat att de ändrat datum. OBS. Inget officiellt här heller.

24H Trollhättan har ansökt för över en månad sedan om central sanktion. Det loppet finns ej i deras kalender. Rättvist?

OBS! Inget lopp har ännu ej godkänts, vilket enligt SFIF’s är ett måste. Ordning och reda skall det vara. Ja, men det betyder ju att 24H Trollhättan behandlas rättvist, men ej de, som finns med.Ha, ha, ha.

2009.12.27. Skadeglädje.

Det påstås med viss rätt att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Ibland är jag villig att hålla med. Är ju illa omtyckt av Svenska Friidrottsförbundets ( SFIF’s ) Ultrakommitté. Det behöver vi inte hymla om. På Funbeat under grupp ULTRA finns ett ämne ”Ultra 2010” med en hel del pajkastning. Jag föreslog att vi skulle sköta pajkastningen utanför Forumet, men si det ville inte höjdarna.

Så nu gäller finna fel och ”ge igen”. Eftersom de styrs uppifrån har de ju regler och påståenden de måste följa. Ett underbart påstående är att de däruppe bara går ut med fakta, när det är 100% rätt. Jag påstås chansa hej vilt med datum +++. Visst gör jag fel, men vilken människa begår ej fel. Alltnog så har de ( SFIF ) just nu 50K Lidingö på fel majdag + att 6H Karlstad har de placerat 17:e april i stället för 6:e februari.

Man pratar om att ställa ut en ”hink”. Ovanstående liknar väl mer en cistern. Så jag kunde ju inte låta bli att vara ironisk. De kallar det gliring. Jag skrattade gott när jag skrev inlägget och jag skrattar nu också. Skadeglad. Ja, det erkänner jag. Barnslig. Ja, det är jag också. Om jag gör bort mig? Jo men visst, det händer. Försök få de där uppe att erkänna att de är barnsliga eller har fel. Omöjligt. De blir griniga och tycker att jag skall fjäska i stället. Har de fel så är det inte deras fel. Och hör sen.

http://www.youtube.com/watch?v=zW3AHNXL4XQ

Jag har fel, jag har fel. Jag kan till och med skriva det. Denna rad får användas som bevis mot mig.

2009.12.26. Strömavbrott.

Det kom blötsnö i natt, så 06:40 i morse gick strömmen. Var på väg upp men vände om efter att ha kollat vädret utanför. +0.5 och ett lätt snöfall. Inomhus 19.7. Hade ju varit uppe i natt ca. 2 timmar, så jag kunde gott ligga och dra mig.

Kvart i 9 gick jag upp på nytt. Fortsatt lätt snöfall, men nu -0.4. Det blir jobbigt att få bort den tunga snön – ca. 15 cm. Normalt när det är minus krattar jag bort snö i stället för att skotta. Den här gången blir det till att skotta.

Har ju lite problem med det högra knät så jag använder roddmaskin. Började i söndags med 1 + 2 + 3 minuter med över en timmes mellanrum. Hastighet 6:00/km – ingen belastning givetvis. I går blev det 6+7+8+9+10+11 = 51 minuter. Knät hänger med så jag fortsätter. Har gjort 7 minuter nu på morgonen.

Känner att jag har träningsvärk i axlarna, och undanröjande av snö lägger ju till. Blötsnö nu betyder nog lite mer träningsvärk. Men det lär ju vara nyttigt.

18.3 grader i vardagsrummet, så jag tände en brasa. Kan ju tända brasa i källaren också om strömavbrottet håller i sig. Hela området Gröndal är svart. Det är bara att vänta. Datorns batteri lär vara slut ca. 11:00. Då blir det snöskottning.

2009.12.25. Min julafton.

Den blev nästan totalt i ensamhet. Min son ( fick ju bara ett barn, hade önskat fler ) har funnit ny tjej/kvinna och nu var det dags för besiktning hos hennes släkt. Så han var och är lite uppbokad. Undrar om han måste visa tänderna också? Han lär ju likna mig fysiskt förutom att han ej som jag överviktig ( 83.0 nu på morgonen – Niclas väger 60 ). Hoppas hans julafton var trevlig och att han ej utsattes för svåra prov. Man har ju själv tidigare varit med. Undrar nu – väl sent – hur föräldrarna till mina bekanta bedömde mig?

Alltnog lever jag ju ensam. Varit gift 2 gånger utan tur. Båda tjejerna/quinnorna passade mig perfekt, men ödet ville annorlunda. Livet flyter inte alltid som man vill. Har vant mig och stortrivs nog 95% av tiden. Har ju sedan födseln varit annorlunda tydligen och med åren lagt på mig vanor som gjort att jag blivit ”värre”.

Borde ju för några vara ett kap, men jag är nog väl jobbig. Det finns för mycket som jag vill göra. Borde det inte då bli lättare med hjälp? Borde är helt rätt, men fasiken så svårt att leva upp till. För att göra det ännu krångligare så har jag krav. När jag dessutom har en minoritetsuppfattning om hur en quinna skall se ut då blir det inte lättare. Tycker ej om stora bröst, ej heller stor ända.” Kramgoa” = för mig väl kraftiga kvinnor är ju i ropet. Har alltid så varit. Även där befinner jag mig utanför systemet.

I am not http://www.youtube.com/watch?v=qXIR2AH9zng

2009.12.24. En för mig perfekt julklapp.

Satt och spånade på 24H + längre för 2010. 1 x 10D + 2 x 6D är inplanerade. Det borde komma upp ytterligare en på 10D. Hittade den ej bland 6D + hos DUV ( ett fantastiskt tyskt ultraförbund ). Men på 24H hittade jag ett nytt datum för 24H Marseille. Tyvärr samma dag som 24H Bislett. Aj, aj.

Men det är samma organisation bakom 24H Marseille och 10D New York, så jag gick över på deras första-sida och Bingo nu fanns det ett 10D. Start 19:e april.

10D Hekpoort i Sydafrika startar 29:e mars, så nu finns chans att klara 2 x 10D på 31 dagar. Det är tillåtet att ha tur – eller hur?

Pust och stön tänker väl några, men jag klarar det med 95% sannolikhet. I år har jag avverkat 2 st. 6D + 1 st. 7D och senast 8D i Monaco. Endast på 7D i Aten fick jag problem, som jag ej klarade av då jag gett bort alla mina Compeed och ingen annan hade några kvar heller. Normalt använder jag noll smörjmedel, noll tape, noll av det mesta. Jag dricker och äter dock allt som smakar gott.

Det blev en xtra blogg.

2009.12.24. Julklappar.

Detta med presenter växte jag ifrån för länge sedan. När jag fyllde 21 sa jag att det var min sista födelsedag. Det var myndighetsålder förr och vuxen var inget eftersträvansvärt tyckte jag då. Har fortfarande ej ändrat uppfattning därvidlag. ( Myndighetsåldern borde förresten höjas till 25 – minst. ) Sedan finns ju ”klokt” folk som anser att jag ej nått ens en 21-årings stadie.

Julklappar till mig. Försöker spåna, vilket jag lär vara hyfsad på ( med blandade resultat ) och vad kommer jag på:

Jag anser att jag borde få ett antal nya kroppsdelar ( dock ej ny hjärna – är nöjd med mina 2 hjärnceller ) så jag kunde ”börja” springa runt på fler ultralopp. Ynka 16 stycken 2009. Jag borde tilldelas ett dygn på minst 48 timmar, borde få kurser i hur att klara av min hemsida ( det är mycket som kunde förbättras ) och inte minst ett ”Hur lära sig allt man vill.”

Mina vänner tycker nog att det mesta är bra och håller väl tummarna för att jag skall bli mina 105 år som jag ”lovat”. De vill att ”Vi Som Springer, hellre än bra” fortlever på sitt speciella sätt och det lär den göra tack vare alla speciella människor som tycker att den fyller en funktion. Att vissa gärna skulle vilja ha en julklapp tillbaks typ ”Hur våga gå emot de, som vet bäst.” kan jag tyvärr ej uppfylla. Ett tips: Chansa.

Mina fiender vill väl gärna ge mig ett munlås, eller åtminstone en kurs i att fjäska, gå i ledband, inrätta sig i systemet, sluta tala sanning ( om den går emot de där uppe ) etc.. Det blir bäst så K-G, försök att förstå det. Det bara är så.

2009.12.23. IKEA.

Vem har inte satt ihop en möbel från IKEA. Har ni tänkt på så lätt det ser ut att vara. I alla fall innan man startat. Man lägger alla skruvar ++ i prydliga småhögar. Därefter tittar man på bild 1. Skitenkelt. En säng är ju en 4-kant liksom sängbottnen. 2 + 2 att sätta ihop, det är ju en dubbelsäng. Började med bottnarna runt 2-tiden på natten. Skruvade ihop en ram. Nästan klar kom jag på att det fanns 3 stödribbor som borde vara med. Så det blev att lossa på 6 skruvar till en del på ena sidan så jag fick dit dessa 3 ribbor. När jag hade skruvat dit 3 av dessa ända ner såg jag bandet som också medföljde. Hur skulle det komma in i bilden? Det blev att totallossa ena sidan och trä bandet över båda kortsidorna och lägga över mittribban. Varför inte tänka till först och ej sedan. Sängbotten 2 gick nu lätt och fort.

Så var det undersängen. Nu lite varm i kläderna ordnade sig denna ganska så lätt. Kvar var nu själva huvudsängen – Otto. 1½ timme hade gått, så jag gick och la mig. Vaknade runt 7 och fixade huvudsängen. Mer eller mindre. Där var några stabiliseringsdetaljer jag hoppade. Det häftiga var att nu hade jag 12 kraftiga ribbor över. Tror ( hoppas ) att de kom med av misstag. De fanns inte på fakturan i alla fall.

Städerskan kom med man klockan 9, såg att jag inte hade plockat bort allt som skulle bort. Tippen öppnade 10, så dit skulle jag först. Så städerskan kom tillbaks vid 1-tiden. Fixade tippen, körde in till Chateau D’oex, köpte 2 kaffekoppar + 2 kastruller + en snöskyffel ( min gamla var givetvis väck – den också ). Har ju anmält familjen som bodde i huset tidigare på året för stöld. Av en hel del saker. Plus all förstörelse de orsakat.

Nu skall en familj vara där en vecka, sedan en ny i 2 veckor, därefter en australiensiskt byggentreprenr i 3 månader. De ”övervakas” av en agentur.

Klockan är runt 2, och jag ger mig iväg hemåt till mitt riktiga hem. Återkommer om resan i morgon.

Hav en mysig jul.

2009.12.22. Nya tider, nya kvastar.

Jag är hemma utan problem - tycker ju jag. Andra skulle nog säga tvärsom. Har liksom inte förstått mig på varför man skall måla den onde på väggen. Det ordnar sig har jag fått lära mig. Bra visdom.

Förra veckan så fick jag problem med kylaren. Vattnet bara rann rätt igenom. 5 mil > 1 liter vatten. Det blir ”änna” kallt om det inte finns vatten att värma upp. Har ju fått kanonkontakt med en Subaru-verkstad i Chateau d’Oex ( en ort alla känner till !!!! ). Chefen pratar gärna engelska med mig, 2 portugiser uppskattar min ”spanska” och den schweiziske reparatören känner väl 2 svenskar födda i Rougemont. En jobbade i många år på verkstad i Lausanne – nu på totalt annat jobb – den andre har flyttat till Tyskland, Nr. 2. har klarat triathlon och även Stockholm Marathon 2 gånger.

Just onsdagen hade de inte tid, men torsdag fixade de kylaren på så vis att de gav mig ett tätningsmedel ( det gick inte att få tag på en ny SAAB-kylare på 24 timmar. ) Detta fungerar ju sämre med glykol i vattnet, men med väntande minus på 10 eller lägre så chansade vi lite.

Åkte till Zweisimmen 35 km från Rossinière för att köpa en dubbelsäng. Då hade de sålt den dagen innan. Vad göra?

Fredag morgon drog jag till IKEA i Aubonne 100 km bort i snökaos – med väl slitna däck. Kom dit tack vare ej för mycket halt. Hem kom jag nästan. 500 meter kvar då lyckades jag ej hålla bilen rullande. Gick upp till huset och kollade snökedjorna. Då var en av dessa förstörd. Åt lunch och funderade. Jag måste ju nu nedför, och nedför med däck utan grepp är inte kul. Jag chansade. Tack och lov att de i hårnålskurvorna fanns grässluttningar, så de utnyttjade jag. Masade mig ner till huvudvägen. Sedan in till Chateau d’Oex. Nu var det glashalt. I en kurva i Les Moulins ville jag svänga vänster. Bilen svängde höger. Studsade lite lätt på en trottoarkant och hur det nu begav sig så lyckades jag genom att dra handbroms + fullt rattutslag bilen att vända 180 grader. Det var svagt uppför och glashalt, så det underlättade ju helomvändningen. Sista prövningen var en rondell som lutade åt höger. Jag skulle vänster. Hamnade uppe i gräs, men bilen bakom vinkade fördel mig. Kom ut på vägen och upp tillgaraget där jag fick 4 väldigt bra begagnade vinterdäck. Det var de enda som passade min 9-3:a.

Upp till huset. Förresten tänk er bilden av att köra 100 km + ytterligare 10 med 220 cm låda ( bottensängen ) hängandes över huvudet. Förarstolen fick jag köra fram till max. , jag som har den max. bakåt. Jag var något trött och klockan var runt 6. Åt en mängd av det som fanns kvar, kollade Internet och beslöt mig för att fixa dubbelsängen under natten. En dubbelsäng jag hämtat i en massa bitar med ännu fler skruvar + ditten och datten. Hade en trevlig natt framför mig.

Nu räcker det. Återkommer. Gillar ej för långa bloggar.

2009.12.18. Hemfärd (?)

Vad är hemma för mig? Har ju 3 krypinstälen, men nog är Gröndal i Sjuntorp tillhörande Trollhättan kommun mest hemma. Född inne i sta’n, uppväxt på en halvö i Vänern och boendes i området mer än 50 år av mitt liv. 7 år i skola i Värmland, 6 år i skola i Göteborg + 3 års ytterligare boende känns definitivt inte som hemma. Mina 2 övriga ställen då.

I Schweiz har jag väl varit sammanlagt 5 år kanske. Längsta period – runt 3 månader . I USA sammanlagt kanske 4 år – som enskilt längst runt 6 månader. Schweiz = alperna har de senaste åren varit en magnet. Inte så mycket för skidor faktiskt. Mina knän är nog inte i så speciellt gott skick för utförsåkning, och skidspåren här är för bra, dvs. det blir lätt is i dem. Pulsa utanför är nog nyttigt men inte så lockande.

Så nu åker jag hem. I morgon. Hoppas på blankis så jag kan glida fram på någon sjö i solsken. Runt Trollhättan har ju hittills inte varit tillräckligt med minus och nu snöar det. Kanske blir en vinter utan blankis. Det vore tråkigt. Avser ju att vara i Orsa och än en gång försöka starta på deras 200K på max. 14 timmar. Det klarar jag inte, men det kunde vara kul att se hur långt man kommer. Det krävs perfekt is och det var det inte 2007, ej heller 2008.

2009.12.17. Fisk bättre än kött?

Ärligt talat så bryr jag mig inte. Inte ett smack. Däremot smak och då är det lättare att göra en god kötträtt än en god av fisk. Åtminstone vad gäller varianter. Sedan är man kanske lite slö av sig och har ej rätta ingredienser hemma för att tillaga fisk på en massa olika sätt.

I går gjorde jag något jag aldrig gjort förr. Jag åt fisk till lunch och middag. Jag – K-G – lagar till fisk, och 2 gånger samma dag. Otroligt men sant. På tiden när man hade sjöbod på L:a Kornö utanför Lysekil på Bästkusten så hände ju att det kunde bli räkor + makrill en och samma dag.

Vad blev det då? Lunchen bestod av gravad lax + dillstuvad potatis + hovmästarsås. Middag stekt lax + dillstuvad potatis än en gång. Om det var gott. Jättegott.

Har ju ett ämne på Funbeat som handlar om ”bra mat - kanske” eller liknande. Fått en del tips, däremot ej om fisk. Så jag äter pyttelite mer frukt, borde äta mycket mer frukt, pyttelite mer grönsaker ( råa för jösse namn ), borde äta mycket mer grönsaker.

Jag äter nog inte speciellt nyttig mat, men det jag äter smakar förbaskat bra. Det nöjer jag mig med, sedan får kostexperter säga vad de vill. Pyttelite mer frukt + grönsaker. Jag tror de är stolta för att jag bättrat mig. Om än pyttelite.

Jag har ju dessutom från välunderrättat håll hört att man blir intelligentare av att äta fisk. Nu är jag ju inte ens intelligent ( 2 hjärnceller – max. ) så det är nog lönlöst vad det gäller mig.

2009.12.16. 42 är bättre än 44.

Visst är 42 bättre än 44. Inte alltid, men den här gången på det sätt jag ser det. Nu har jag ju inte alltid ( jag gillar inte ord som alltid och aldrig ) rätt, men den här gången som fader anser jag mig hava rätten att ha rätt. Tyst på er.

Vad gäller det? Har en son – Niclas – som idag fyller 42 år. Hoppas han har det bra hemma i Trollhättan och att han får en bra dag. Som son skall man lyda sin far eller hur? Har han gjort det? Icke sa Nicke, men det har ju när så inträffat att jag fått kommentaren :”Kommer ihåg en gång när du sa till mig hur det borde vara. Då tyckte jag det var knäpp. Nu förstår jag.” Ett antal år senare. Tror de flesta föräldrar har hört liknande.

Idrott? Själv anses jag väl vara idrottsfanatiker, men hellre det än TV-fanatiker eller annat mindre rörligt intresse. Niclas då? Tja, kommer ihåg när vi skottade ren en liten tjärn där vi bodde så ungarna kunde ”spela” bandy, fixade fotbollsplan på husets gräsmatta, spelade pingis i källaren ( det tog inte så länge innan han spelade skjortan av farsgubben – rundpingisen med ibland >10 startande var häftig. Vad strumpor det gick åt + brädlappar +++ ). Men löpning då?

Niclas har allt rört sig. Mer än 95% av svenska folket. Tyvärr rör sig alltför få. Göteborgsvarvet en gång på 2:16 eller så. Knatar rundan som en gång användes för mitt första maratonlopp jag arrangerade i minus 8 + 3 dm nysnö + solsken. Den rundan är nästan exakt 1/8 mara. Så han har rört på sig.

Från en halvmara direkt till ett 8D. Ni förstår att han brås på sin ”galne” fader. Var nog lite tveksam till att han skulle fixa det, men så han gjorde. Med bravur. Det värsta är att han tänker försöka på nytt nästa år. Ischhhhhh, han kan ju slå mig.

Han finns på Funbeat. Resten fattar ni. Inget tvång, men en vill ju gärna att ättelägget är om inte lika galen som far sin, så nästan.

42 bättre än 44 ? Jag var 44 när jag fullföljde mitt första marathonlopp. Inte ens en ultra.

2009.12.15. Humor?

Humor, den är väl som röven klöven. Vad var det nu för en ”rolig” början? Typiskt K-G, han tror han kan uttrycka sig hur som helst. Ja, kan jag inte det? Får jag inte det? Jag lär ha för mycket humor kanske, i alla fall är den rätt så ofta grumlig eller åtminstone åt det råa hållet.

Hade ju en gång en skivaffär där min ibland något burdusa humor fick sitt utlopp. Några betecknade den som rå men hjärtlig. Tyckte jag lät bra.

Så har vi våra förmyndare som ju snällt påpekar att K-G – alla känner dig inte – så du måste lära dig att lugna ner dig. Så som du håller på kommer du snart inte ha en enda vän kvar. Ironisk fick man vara förr. Det får man inte nu längre!!!!! Det tänker jag fortsätta med. Bara för att retas. Vissa ”byråkrater” har till och med hotat med att dra mig inför domstol. Hur jag tar det? Skitkul – jag asgarvar. I ärlighetens namn bör ju påpekas att jag när jag har en otrevlig sanning att tala om försöker lägga till något humoristiskt. Det är givetvis lite ironiskt, men de där uppe tolkar det som sarkasmer. Tolkningsfråga? Givetvis. Vissa anser att det är mottagaren som har tolkningsrätten, andra att det är skribentens andemening som är det viktiga. Svårt? Ja, det är det tydligen.

Tror att jag i dag skall fundera på det där med ”God Ton”. Också svårt. Väldigt svårt.

2009.12.14. Gästbok.

Jag har en gästbok på Funbeat www.funbeat.se.. Sedan några dagar. Den är tom??? Är det ingen människa i världen som bryr sig om mig. Nu la jag ju in detta med att jag var inofficiell ”världsmästare” i går. Om det hjälpte? Icke. Skall jag gå och hänga mig. Några skulle säkert bli glada, men alla ni andra. Tycker att jag borde finnas till trots alla brister. Men vem har inte brister?

OK då. De däruppe anser sig ju felfria och om de gör fel, så är det ju ALDRIG deras fel. Någon otrevlig vanlig simpel människa typ mig har talat sanning. ( Nu hängde ni nog inte med? Inte nu heller. Erkänn det. ) Alltnog så hoppas jag att vän som fiende hör av sig. Mina belackare har ju klagat på att de ej kan kommentera min blogg, men den finns ju sedan en vecka också den på Funbeat. Mina belackare läser ju Funbeat, så varför har de ännu ej gripit tillfället i flykten?

Hur man hittar mig på Funbeat? Ni vet ju vad jag är intresserad av så gå in på något sådant ämne, ni finner mitt namn, tryck på detta. Eller gå på sökfunktionen uppe till höger. Ni måste inte vara medlem för att läsa, däremot om ni vill kommentera, göra inlägg, etc.

Min gästbok och även min blogg är ju öppen för alla. Givetvis. Ni, en otrolig majoritet av svenska folket har ju aldrig i livet hört talas om mig. Varning, jag är inte normal, passar inte in i en enda norm, etc…. Det var att ta i, men vill tilägga till alla dessa som läser just denna blogg – ta mig inte på allvar. Då skulle där uppe gå och hänga sig. Ironisk lär jag också vara. Vilket de däruppe anser att man ej längre får vara. De bestämmer tonläget. Numera.

2009.12.13. Världsmästare ?

Råkade läsa igenom reportaget från Monaco där jag är plåtad med Prins Albert och Else Bayer. Där står ju faktiskt att hon kan kallas inofficiell världsmästare vad gäller 8D. Skulle det då betyda att jag också kan kalla mig inofficiell världsmästare vad gäller 8D? Nja, jag tycker inte så.

A. Jag tror vi var totalt 26 ( skall kolla upp ) i min åldersklass, men bara 2 var där hela tiden.

B. Det finns ju inget officiellt inom ultrasporten ännu ur svensk synpunkt.

C. Internationellt finnes officiella EM + VM på 24H och 100K.

D. Ur svensk synvinkel är jag dessutom en patetisk gammal gubbe.

Skämt åsido, jag tycker givetvis att det låter som en liten mysig plojgrej, på samma sätt som att jag GENOM ALLA TIDER är Sveriges bäste på 8D. Tidigare var jag också Sveriges SÄMSTE, vilket väl passar bättre in. Nu har ju min son också fullföljt ett 8D, så jag säger som ryssarna sa när de hade friidrottslandskamp mot USA och förlorade: ”I en tävling mellan världens ledande friidrottsnationer ( bara de 2 stora ) kom Sovjetunionen på en hedrande andraplats, medan USA kom näst sist.

Så min son Niclas är näst bäst och jag näst sämst. Det är kul att vrida på resultat och statistik och en hel del annat.

2009.12.12. En svensk superbyråkrat,

har jag blivit kallad i Tyskland av alla länder där alla går i Givakt – Links, Recht. Jag som tidigt fick epitetet av de däruppe att jag sket i allt vad regler sa. Lite rätt måste jag medge. Då jag är en av de, som drabbats av den värsta olycka man kan tänka sig och dessutom på grund av ett byråkratiskt beslut kan ju tänka er fortsättningen. Jag har dock tyckt om våra lagars syften, men opponerat mig både lågt och högt om omänskliga bokstavstolkningar.

Alltnog började jag ju deltaga på marathonlopp, började samla, sprang hyfsat fort ( pers 3:07:43 ) så jag träffade många bättre än mig. Det diskuterades när, var hur lopp skulle räknas. Var inne ett tag på att > 4 timmar var väl lite tveksamt. Har 420 under 4 om jag får räkna halvsnällt. Så åkte jag till det byråkratiska Tyskland och sprang maror härsan tvärsan. Där räknade de lite hur som helst tyckte jag, så jag fick epitet ” Den svenske superbyråkraten”.

Det fick jag höra senast i november av en tysk samlare. Han räknar väl snällt. Jag har själv börjat räkna lite snällare, så jag letar gamla lopp jag gjort men ej av olika orsaker räknat. Ja, ibland har jag räknat dem, ibland har de åkt bort. När jag närmade mig dåvarande värstingen vad gäller marathonlopp började jag plocka bort en hel del. Det var kul att flåsa honom i ändan så jag förlängde denna tid. När jag väl var ikapp låg vi lika ganska länge. Varför jag gjorde så? Infall. Dessutom var det ju knappt någon som brydde sig, så jag spetsade väl till det lite.

Nu har jag en som börjar flåsa MIG där bak. Han vill nu att jag skall redovisa samtliga lopp och varför. Jag vet inte ens om jag kan. Mina första 100 var jag noga med. Kunde alla km-tider i huvudet. Från samtliga lopp. Hur dumt som helst kan tyckas, men jag är ju inte normal- sägs det.

Megalistan på min hemsida är mastodontstor numera, men jag undrar om 50% är 100% riktigt. De flesta av oss tar det som en lek. Hoppas jag.

2009.12.11. Alternativa träningsmetoder.

Har studerat ett antal redovisade träningsprotokoll på Funbeat. De har en cirkel, där det blir tårtbitar av alla varianter man kan hitta på. Nu är det detta med att hitta på. Verkar som att min cirkel är dötrist. Fel är ju också att jag har en tårtbit + en stor rest. Detta beroende på att jag gett samma typ av rörelse 2 olika benämningar.

Där gav jag ju mig själv ett tips. Funbeat har ca. 7 eller fler miljarder olika benämningar på rörelser. Borde kunna hitta något där som kan appliceras på mig. Annars får jag väl hitta på egna.

Mina direkta förslag till mig själv åtminstone skulle kunna vara:

1. Antal minuter käften går på mig.

2. Antal skrattminuter.