 |
AT-tröskel
| Copyright © 1997 Eoin Fahy, Ph.D./Marathon.se |
|
Vid lätt löpning räcker syret och den aerobiska energiomsättningen ser till att de arbetande musklerna får den energi de behöver. Du andas lätt, benen känns bra och allt flyter!
Men om du ökar takten räcker inte syret längre för kroppens energibehov och en då startar en annan process, den anaerobiska energiomsättningen (anaerob=utan syre) som bryter ner glykogen och glukos till mjölksyra.
Om man ökar takten ännu mer, blir koncentrationen av mjölksyra i de arbetande musklerna snabbt högre och då kommer man till en punkt som kallas den Anaerobiska Tröskeln (AT) eller mjölksyretrösklen. Det är då man börjar andas tyngre, känner blodsmak i munnen och den fruktade tunga känslan i benen uppstår.
Vältränade idrottsmän uppnår för det mesta sin AT vid cirka 85-90% av sin VO2-Max puls, men för otränade personer ligger tröskeln mycket lägre (50-70% av VO2-Max puls). Omsatt i hastighet ligger AT för vältränade löpare på ungefär halv marathonfart och är 15-30 sekunder/kilometer långsammare än VO2-Max fart.
Träningspass i AT-fart innebär oftast att man springer intervaller mellan 800 och 3200 meter eller springer enstaka lopp (kallas för snabbdistans) på mellan 3 och 15 km (även kallat snabbdistans), beroende på kondition och erfarenhet.
Att springa i AT-fart ökar den anaerobiska tröskeln (löparen kan uppnå högre VO2-Max puls innan han kommer in i den anaerobiska fasen). Det inverkar också postivt på förmågan att hålla farten under längre lopp som halvmara och mara, utan att påfresta kroppen lika mycket som VO2-Max träningen gör.
Interaktiv träningslära:
1
2
3
4
5
6
7
|
|
|
|
|
