Allsidig träning har tagit Buud tillbaka
Ultralöpar-stjärnan Jonas Buud är tillbaka i terrängen och miljön där han upplevelsemässigt körde ett av 2016 års bästa pass – och sedan dessutom vann det 102 kilometer långa trailloppet Tarawera Ultramarathon. Även i år är Jonas tidigt på plats i Nya Zeeland för att acklimatisera sig och ladda upp inför 2017 års upplag. Marathon.se fick en pratstund med den svenska ultrastjärnan inför loppet som avgörs natten mellan fredag och lördag svensk tid
Hur har du det borta på Nya Zeeland i din uppladdning mot Tarawera Ultramarathon?
– Jo då, jag har det väldigt bra. Varmt och skönt med fint väder och fantastiska miljöer att springa i.
Hur har vintern hittills varig träningsmässigt för dig?
– Ja det var ju mycket strul under 2016 fram till VM som gick i mitten av november. Det var det ena med det andra, ont i ryggen, ont i vaden och annat. Men efter VM fick jag ordning på det ganska snabbt. Jag fick lite nålar i ryggen, och nästan från ena dagen till den andra blev det bra. Jag kände att ”nu släppte alla spänningar i ryggen” och då försvann vadproblemen också. Så sedan dess har träningen rullat på väldigt bra, och jag har sprungit de mil jag velat, kört de gym-pass jag behöver kompletterat med cykelpassen.
När du säger att du fått köra det du vill, vad innebär det lite mer konkret i träningsväg?
– Jag fuskade tyvärr med gympassen efter det att jag var i Nya Zeeelands för ett år sedan. Efter det att jag blivit av med problemen har jag lagt in gympass och styrka mer konsekvent igen och haft med det i min träning två gånger varje vecka från slutet av november förra året. Sen har jag kört minst två cykelpass i veckan och även ett skidpass i veckan. Så har det sett ut alla veckor jag varit hemma. Det innebär att det har blivit mer allsidig träning än tidigare, men löpmilen har blivit något mindre. Jag har helt enkelt gått tillbaka till den träning jag startade upp med efter min stressfraktur. Då tvingades jag till mer allsidig träning, och det verkar bäst för min kropp nu också.
Hur kör du dina cykelpass, jag vet ju att du oftast kör relativt snabb och jämn fart på dina löppass. Standard på 4 minuter per kilometer. Kör du likande upplägg översatt till cykelpassen?
– Ja, de passen är ganska lika. Jag kör med en jämn belastning och fart som ger motsvarande ansträngningsgrad som på ett löppass. Det som skiljer är att jag har svårt att få upp pulsen lika högt på cykel som på löpning. Jag får slita mycket mer för att nå 135 puls på cykel än vad jag behöver när jag springer för att nå samma puls. Precis som på mina vanliga löppass kör jag mellan 1,5 till 2 timmar på cykelpassen.
Du sa att du ligger på lite mindre volym i löpningen, vet du ungefär hur mycket det blir i löpmil utöver dina cykel- och skidpass?
– Jag skulle kunna tänka mig det är mellan 12 och 15 mil i veckan. Oftast blir det ett riktigt långpass varannan vecka på 5 mil, och sen ligger de flesta andra löp-passen på mellan 1,5 till 2 timmar.
Jag har lagt in gympass och styrka mer konsekvent igen och haft med det i min träning två gånger varje vecka från slutet av november förra året. Sen har jag kört minst två cykelpass i veckan och även ett skidpass i veckan. Så har det sett ut alla veckor jag varit hemma. Det innebär att det har blivit mer allsidig träning än tidigare,
Nu är du på plats i nya Nya Zeeland, hur ser du på din form i år jämfört med förra året då du vann en klar seger?
– Nu har jag bara haft december och januari med kontinuitet i träningen. Innan dess har det varit ganska bedrövligt ända sedan mars förra året. Jag har inte haft någon längre period med bra träning, så det är först nu allt funkar igen. Förra året hade jag en klart längre period med sammanhängande bra träning inför loppet. Men jag tycker det känns bra även efter långpassen på 5 mil som jag kört. Jag har inte känt mig alltför sliten varken under eller efter. Jag hoppas det ska räcka.
Nu känner du till banan, vad är svårigheterna, eller vi kanske ska säga utmaningarna, med Tarawera Ultramarathon?
– Förra året regnade det fruktansvärt mycket dagen innan och även vid starten. Så det var väldigt lerigt och slirigt under första halvan. Sen blir det mer grusväg och snabblöpt oavsett väder sista 4 milen. Men i år verkar det bli torrt, utan regn men i gengäld ganska varmt, så det är en utmaning att fixa värmen. Det är ju en lite omställning jämfört med hemifrån.
Som jag förstått är det ett starkt startfält och det finns några som uttalat siktar på att utmana om segern. Har du kollat in dina konkurrenter?
– Ja, det finns gott om utmanare i år. Förra året var vi kanske 3–4 stycken som på förhand ansågs kunna vinna loppet. I år är det många fler som jag tror har kapacitet till en seger. Den som sticker ut mest är USA:s Jim Walmsley. Han har vunnit i stort sett allt han kört senaste året och dessutom slagit många banrekord. Så jag ser honom som den stora favoriten trots att jag är regerande mästare.
Kommer du springa med honom eller någon annan av topplöparna, eller kommer du lägga upp loppet utan att anpassa till hur konkurrenterna springer inledningsvis?
– Ja, jag har ju mött Walmsley en gång tidigare och det var när jag vann VM på 100 km. Så jag har 1–0 på honom, men alla säger att han kommer gå för rekordet här också. Förra året hade jag ganska precis 8 timmar, men tappade en hel del i den leriga inledningen. Rekordet är 7 timmar och 45 minuter, och ryktet säger att Walmsley siktar på 10 minuter snabbare än gällande rekord. Öppnar han så hårt får han nog springa själv i början i alla fall. Så taktiken är som vanligt att köra mitt eget race.
(I förhandstipsen på “I Run Far” står det; “The combination of Jonas Buud’s patient racing style and Walmsley’s go-from-the-gun aggressiveness should make for excellent spectating.)
Även om ditt fokus ligger mot lördagens lopp, vill jag givetvis veta hur planen ser ut resten av året. Har du någon tydlig planering än?
– Jag har kommit med till Western States i USA som går vid midsommar.
– Western States 100-Mile Endurance Run är världens äldsta 100 miles (cirka 160 km) lopp och kallas ofta för världens mest ultimata uthållighetstest. Det krävs både kvallopp och tur i lotteriet för att komma med. Så det är nästa stora mål, för dit har jag köpt biljett och ordnat med boende och allt. Innan jag fick beskedet att jag kommit med i loppet, hann jag anmäla mig till Comrades Marathon.
– Men eftersom det går bara några veckor innan tror jag det blir för tufft att köra båda. Jag har inte avskrivit Comrades helt, eftersom det är ”up run” (loppet går mer uppför än utför) vilket jag gillar mest, så jag vill ju springa även det.
– Så det är ett litet dilemma och jag lämnar det lite öppet. Efter det blir det Ultravasan i augusti. Sen får vi se vad jag hittar på under hösten. Jag vill inte boka in för mycket, utan jag måste ta lite lärdom av fjolåret då det blev för mycket av allt och allt bara blev en pannkaka tillslut.
Marathon.se och Anders Szalkai tackar för intervjun och önskar Jonas lycka till med att närmst försvara sin titel i Tarawera Ultramarathon 2017
