Häng med Szalkai till Paris Marathon
Det var i Paris som maratongurun Anders Szalkai upptäckte maratonlöpningens tjusning. I april 2018 finns chansen att hänga med Anders och Springtime Travels resa till Paris Marathon.
– Vi kommer att ha träningsträffar innan resan, du får ett träningsprogram för att kunna förbereda dig, säger Anders Szalkai som sedan i april är chefredaktör på Runner's World.
Loppet är perfekt som första maraton och det går det lika bra att åka själv som med sällskap av en löpare eller supporter. En weekendresa som inte tar många semesterdagar men som bjuder in till många upplevelser.
– Väl på plats kommer vi att ha morgonjogg, peppmiddag och tillsammans gå på en av världens bästa löparmässa för nummerlappsutdelning.
Paris Marathon är ett av Europas största maratonlopp med 40671 fullföljande löpare 2017.
Med start på paradgatan Champs-Elysées finns det ändå gott om utrymme och det är inga långa köer eller väntetider för att komma till starten som det kan vara i andra stora lopp. Det här är ett ”riktigt” stadslopp. Se det gärna som en sightseeing-tur förbi många av Paris sevärdheter som Eiffeltornet, Louvren och Triumfbågen. Loppet löps på en förhållandevis platt och lättsprungen bana och våren i Paris brukar bjuda på skönt löparväder. SpringTime Travel har valt ut två hotell som ligger på gångavstånd till och från start och mål.
– Efter loppet har vi gemensam middag, berättar Anders Szalkai som själv ser fram emot att återvända till staden där hans eget maratonintresse väcktes.
Jag verkligen njöt av publiken och den härliga banan i ett vår-fint Paris.
Anders Szalkai har en fantastisk maratonkarriär. Han har vunnit Stockholm Marathon, sprungit i alla de stora mästerskapen, EM, VM och OS.
Sin talang upptäckte han lite av en slump just i Paris.
Anders berättar själv:
Som nybliven 19 åring åkte jag på avslutningsresa med min gymnasieklass till världsstaden Paris. Resan var lite lika delar historiskt undervisning som en nöjesresa med klasskompisarna. En perfekt stad för båda delarna. Några tankar på att springa ett lopp i staden, än mindre ett maratonlopp fanns absolut inte innan avresa.
Visserligen var jag redan friidrottare med inriktning på löpning, men just i samband med resan hade jag lite semester och återhämtning från träningen. Men så lyste då dom där inbjudande maraton-affischerna runt om i staden kring att just den här söndagen vi var på plats skulle Marathon International de Paris avgöras. En lite tanke föddes att det skulle vara kul och testa även om min tidigare längsta sammanhängande löpning låg på 17 km. Påhejade av några tjejer i klassen och i sällskap med Håkan i klassen gjorde både jag och Håkan en efteranmälan dagen innan loppet. En förväntansfull men lite pirrig känsla kom över oss. Vad väntades egentligen oss? Kvällen innan loppet blev lugnare än för många av klasskompisarna, för nu skulle vi debutera på maraton!
Väl på tävlingsmorgonen tog vi oss i ungdomligt oförstånd långt fram i startledet och när startskottet ljöd sprang vi iväg i full fart. Nya skor på fötterna bekymrade inte, utan nu var det bara kul. Jag hade bestämt mig för att bara springa på och ha kul ändra fram till väggen skulle komma. Det hade jag hört, att på maraton kommer det en vägg. När väl väggen skulle komma skulle jag kämpa mig igenom den hade jag bestämt! Det flöt på fint, och jag verkligen njöt av publiken och den härliga banan i ett vår-fint Paris.
Km för km betaldes av, och jag funderade mer och mer på när den där väggen skulle komma, men plötsligt passerades 40 km, och jag insåg att nu var det bara 2 km kvar. Givetvis trött, men mest glad och lycklig spurtade jag i mål på 2.32.48 och en 32: a plats i det runt 10.000 stora startfältet. Jag hade ingen direkt koll på maratontider då, men förstod ganska snart att det här var bra och där föddes fröet om att i framtiden kanske testa på maraton lite mer på allvar.
