Stort grattis, fantastisk start på 2017 tävlingsmässigt. Kan du berätta om loppet?
– Ja, det var riktigt tufft idag. Jim Walmsley stack iväg direkt som förväntat, jag kände redan efter 1 km att det här går frukansvärt fort för att köra på i 101 km till. Så jag backade ner och lät honom sticka iväg.
- Sen blev vi en grupp på 4-5 löpare en bit bakom Jim, där bland annat David Burns som var tvåa förra året fanns med. Efter 12 km splittrades gruppen och det blev några kilometrar själv innan jag kom ifatt Burns igen. Efter det sprang vi tillsammans hela vägen fram till 55 km, men jag hade redan vid 30 km börjat få lite krampkänningar i framsidorna på låren. Det är ganska många korta men branta nerförsbackar i på den delen av banan, och det slet verkligen på mina framsidor. Då tänkte jag att det här inte alls var bra, att vara så trött muskulärt så tidigt i loppet.

Men du körde på ändå, hur gick det att springa med krampande lår?
– Jag lyckades ändå köra på genom att jag tog det riktigt lugnt i utförslöpningarna och sen sprang jag på lite mer på platten. Så i varje utförslöpa gick Burn ifrån mig, men sen jobbade jag mig ikapp efter utförslöpning om det var platt eller uppför. Så, så höll vi på fram till 55 km. Mentalt var det givetvis tufft att inte känna sig helt i toppslag, och sättet att springa på blev ju inte optimalt. Men sen efter 55 km öppnar loppet upp sig och det blir mycket mer grusväg och då kunde jag gå ifrån. Vi var tillsammans fram till 55 km förra året också, innan jag gick ifrån, men i år trodde jag inte riktigt på att jag skulle vara starkare där även i år med tanke på hur mina lår kändes.

Flöt det på bra efter 55 km?
– Ja, men jag hade ju fortfarande frukansvärt ont i framsidorna, och varje nerförlöpning var en plåga. Så jag trodde verkligen att någon skulle komma upp bakifrån, men det kom aldrig någon konstigt nog. Jag hade ju elva minuter sämre tid i år än ifjol när jag vann trots att jag tyckte underlag och de yttre förutsättningarna var bättre i år. Men tydligen var det tufft för många. Just sista två milen trodde jag verkligen att det skulle komma någon, med tanke på hur starkt startfältet var i år.

Hur tänkte du rent mentalt, när varje nerförsbacke var en sådan plåga och det ändå från 55 km och in var mer än ett vanligt maraton att avverka?
– Ja det var lite tufft. I en lite längre nerförsbacke som var relativt brant höll jag 6 minuters fart, och där borde jag ju kunnat flyta på. Men det gick inte. Nere på platten efter nerförbacken kunde jag öka upp till 4.20 min/km i tempo, men utför funkade det inte alls.
Ett tag funderade jag på om det skulle gå fortare utför om jag sprang baklänges istället. Men mentalt var det att se fram mot partier utan utförslöpning, och försöka koppla bort hur ont det gjorde.

Vad tror du det berodde på att du så tidigt tog slut i framsidorna?
– Jag har inte tränat alls lika mycket backar i min träning nu under vintern hittills som inför loppet förra året. Jag sprang ju även mycket mer löpkilometer under en längre period inför loppet, och även om det kompenserats av mer alternativ träning kan man konstatera att det inte riktigt ger samma styrka rent muskulärt. Farten, ansträngningsgraden och flåset i övrigt var inga som helt problem, utan där kändes det riktigt bra och det var bara framsidorna på låren så inte ville idag.

Imponerande att härda ut och ta en mycket meriterande andra plats. Hur var känslan när du gick i mål?
– Det var givetvis en jätteskön känsla. Att få bli två med det här startfältet är för mig jättebra. Jag visste ju att vinnaren Jim skulle vara svår utifrån hans fantastiska höst, men att sen lyckas hålla de andra bakom mig var en skön känsla. Det var inga dåliga löpare som faktiskt var klart efter mig i mål. Så känslan var faktiskt nästan skönare än när jag vann ifjol, för nu kom jag in i det här med mycket kortare period med bra träning och startfältet var så mycket starkare i år.

Hur firar du ditt fantastiska lopp och andra platsen?
– Ja, vi stannande och käkade en rejäl hamburgare på vägen hem nu efter loppet. Så det blir nog inte så mycket mer än det idag. Prisutdelningen är imorgon, så det blir det lite firande till innan jag startar 27 timmars flyg resan hem till Sverige.

Hur lång tid tror du det tar att återhämta sig efter den här muskulära prövningen?
– Ja, det blir nog riktigt lugn träning närmasta veckan. När jag kommer hem blir det skidåkning som uppstart. Jag kommer faktiskt åka Nattvasan tillsammans med Jonas Larm (tidigare elitlöpare). Det är det inte så många som vet om, men det blir ett bra mål att starta upp träningen mot, får då kan låren vila lite från löpningen.

Marathon.se och Anders Szalkai tackar för intervjun och grattar återigen Jonas till en suverän insats!

Alla resultat