Ståhl fyller 60 och siktar på världsrekord

Det är 22 år sedan han noterade den ännu gällande Sverige-bästa-tiden på maraton och det är sju år sedan han senast sprang 42195 meter. Den 17 februari 2006 fyller Kjell-Erik Ståhl 60 år och tränar nu med sikte på att sätta världsrekord i Stockholm Marathon den 3 juni.

Kjell-Erik Ståhl debuterade på maratonsträckan som 33-åring 1979 och blev svensk mästare direkt. Sedan dess har han sprungit 101 maror varav 70 under 2.20. Främsta meriten är fjärdeplatsen i Helsingfors-VM 1983 då han med Sverige-bästa-tiden 2.10.38 bara var 35 sekunder från guldet. Skador har stört träningen de senaste åren men nu har han hittat en nivå som han hoppas ska bära fram till en tid under 2.40 i Stockholm Marathon.

Hur mycket tränar du idag?
– Sex mil i veckan fördelat på fem pass. Ett av dem är på minst två mil och så blir det intervaller. Planen är att stegra träningen till 8–9 mil i veckan inom kort. Jag behöver ligga på den volymen i 2–3 månader för att kunna genomföra Stockholm Marathon på ett bra sätt.

Vad har du för mål för 2006?
– Jag kom igång med regelbunden träning i våras och målet är att nästa år slå världsrekordet i klassen för män över 60 som är 2.38.15. Eventuellt kommer jag att göra ett test på sträckan i början av april för att känna på distansen. Jag har inte sprungit ett maraton sedan Stockholm 1998 så jag vet inte riktigt hur kroppen reagerar.

Hur är det att träna som 59-åring kontra som 37-åring?
– Den stora skillnaden är att återhämtningen tar så mycket längre tid. På 80-talet kunde jag köra hårda pass flera dagar i rad utan att bli sliten. Idag går allt trögare. Det tar tre gånger så lång tid att återhämta sig. Det var efter att jag fyllt 45 som jag märkte att jag behövde längre vila mellan passen.

Vilka fler förändringar märker du?
– Man tappar snabbheten. 1991–92 hade jag ett träningsuppehåll på grund av skada. Snabbheten jag tappade då gick aldrig att träna upp igen. Elasticiteten i musklerna försvinner. Läkningsförmågan går också mycket långsammare. När jag blir förkyld idag så kan det ta två veckor att bli frisk. För 20 år sedan räckte det ofta med fyra dagar.

Hur kompenserar du detta?
– Det gäller att ha tålamod och inte gå på för hårt med träningen. De senaste 3–4 åren har jag drabbats av flera skador för att jag stegrat träningen för snabbt. Det handlar om att lyssna på kroppen och vila när man är alltför sliten.

Om du analyserar din egen träning när du var som bäst – vad var det som gjorde dig så bra?
– Jag hade ju en bra grund från orientering och banlöpning när jag började med maraton. Som maratonlöpare sprang jag 17–19 mil i veckan och nästan uteslutande på skogsstigar och grusvägar. Distanspassen gick i fyraminutersfart på morgonpassen och i 3.45-fart på kvällen. Oftast kring en mil på morgonen och mellan 10 och 20 km på kvällen. Förutom mitt Brösarpspass på 30–31 km i tuff terräng som jag sprang fem gånger med tio dagars mellanrum inför viktiga lopp så blev de sällan långpass. Däremot kunde de till exempel bli 14 + 21 km på en dag fördelat på två pass. Jag sprang ju många maror och det är ju den bästa formen av långpass! Den här träningsmixen passade mig bra.

Hur såg kvalitetsträningen ut?
– Jag körde 1–2 intervallpass i veckan som kunde vara till exempel 1000:ingar, 700:ingar eller 400:ingar på cykelväg. Jag hade en 430 m-sträcka som jag kunde springa 10 gånger med ett snitt på 72 sekunder. Då startade jag var 90:e sekund så vilan blev knappt 20 sekunder. Jag körde alltid kvalitetspassen på asfalt. Det var det logiska eftersom jag tävlade på det underlaget. Bana tränade jag nästan aldrig på under maratonkarriären.

Har du några träningsråd till dagens svenska elitlöpare?
– Det är svårt att ge några eftersom det är så många komponenter som gör helhetsbilden. Jag har heller ingen detaljinsyn i hur de tränar. Det är uppenbart att många har talang eftersom de gjort bra tider på 5000 och 10 000 meter på bana. Det handlar nog mycket om att fokusera på distansen och inte splittra sig för mycket genom att tävla på andra sträckor.

Du har sprungit maratonlopp i alla världsdelar utom Afrika. Vilka vill du rekommendera?
– När jag håller föredrag så brukar jag prata om en trestegsraket. Börja med Stockholm Marathon, fortsätt med New York City Marathon och testa sedan Honolulu Marathon på Hawaii. Alla tre är unika upplevelser på olika sätt. Organisationen runt Stockholm Marathon är väldigt bra. Det är helt rätt koncept – en tvåvarvsbana i de centrala delarna som drar mycket publik. Loppet innehåller så mycket – Djurgården, Kungsträdgården, Västerbron, Gamla Stan och inte minst Stockholms Stadion! Det är hela tiden omväxling och blir aldrig tråkigt. Många internationella maror kan innehålla till synes oändliga raksträckor vilket inte alltid är så kul.
New York City är världen i miniatyr. Där finns i stort sett alla nationaliteter, där finns centrum för världens ekonomi, FN, kända byggnader och platser. New York är maratonlöpningens vagga. Det var NYC-grundaren Fred Lebow som förde in maraton i storstaden.
Jag har sprungit Honolulu Marathon åtta gånger och det är en upplevelse varje gång. Hawaii är som en sagoplats i exotisk miljö. Många har bara hört talas om ön så det är speciellt att bara få komma dit. Det är 28 grader varmt i vattnet och mycket japaner. Det är faktiskt det maratonlopp som lockar flest japaner!
Jag måste också nämna Boston Marathon som är det moderna ursprunget. Det är annorlunda eftersom det inte går inne i en storstad utan enbart har målgång inne i Boston. De har lyckats hålla en hög nivå på loppet i över 100 år. Det har alltid varit ett av de attraktivaste loppen.

Maraton.se tackar för intervjun och önskar lycka till under 2006!

Fakta Kjell-Erik Ståhl
Född: 17 februari 1946 i skånska Killeberg
Längd/vikt: 188 cm/71 kg
Förening: Enhörna IF
Tränare: Sin egen
Meriter som löpare: VM-fyra i maraton 1983, två segrar i Stockholm Marathon (1982 och 1986), sex SM-guld i maraton. 101 maratonlopp varav 70 under 2.20 åren 1979–1998.

Personliga rekord
5000 m: 14.13,98 (1979)
10 000 m: 29.48,0 (1979)
Halvmaraton: 1.04.45 (1985)
Maraton: 2.10.38 (1983)
3000 m hinder: 8.46,70 (1974)

Mer om Intervjuer 2003-2006