Gaël De Coninck – med världen för sina fötter

Hon är en komet inom svensk löpning, helt klart en talang utöver det vanliga. 17-åringen som tävlar för Sävedalens AIK drömmer om OS men har också lite oväntade planer för framtiden.
Läs intervjun med Gaël De Coninck signerad Sara Holmgren.

Jag möter tjejen från Sävedalens AIK, en vecka efter att hon slagit det svenska juniorrekordet på 800 meter inomhus. Vi pratar om hennes utveckling fram till nu, om en annorlunda bakgrund och en oviss men intressant framtid. Men först, tar vi allt från början. Vem är Gaël De Coninck?

»Vi lever som expats«
Expat, egentligen en förkortning av expatriate, är en person som för en tid eller för alltid lever i ett annat land än där personen är uppväxt. Precis som man hör på ordet som har sitt ursprung i latin, ex betyder utanför och patria som betyder fosterland

Gaël de Coninck är född 2001 i Liege, Belgien där även hennes föräldrar kommer ifrån.
Vid tre års ålder flyttade hela familjen till Spanien. Genom hennes pappas roll och arbete på Volvo lever de som så kallade expats. Att vara expats innebär att de har utvandrat till olika länder under långa perioder, på grund av arbete. Gaël berättar att det liv de lever har tagit dem från Belgien till Spanien, via Portugal och nu sedan sex år tillbaka befinner de sig i Sverige.

Du har redan hunnit bo i flera olika länder, kan du berätta lite om din uppväxt?
- Vi bodde i Spanien fram tills jag var åtta år och där föddes även min lillasyster Maud.
Jag började skolan i Madrid och gick i en internationell klass med all undervisning på engelska och så har det varit hela tiden. Under alla år har vi fått skolan finansierad av min pappas arbetsgivare.

Gaël minns tillbaka till det bästa av den spanska skolan, de långa lunchrasterna. De var till för ”physical activities” som Gaël själv uttrycker det på sin svengelska med lite fransk accent om än väldigt tydliga svenska.
– Jag tyckte om många sporter för jag kände att jag var bra på det. Jag simmade, tränade judo, red, dansade flamenco och balett, spelade tennis och padel.

Oj, Flamenco! Det låter spännande. Kommer du ihåg rörelserna?
– Nej, inte allt. Men vi har många härliga bilder.

När de flyttade till Porto i Portugal så berättar hon att hon tog med sig simningen, karate och började sen även med basket. Det enda som inte finns med på listan är löpning. Vi pratar om skillnaden mellan individuell sport och lagsport. Gaël menar att hon nu i Sverige har valt friidrott för att hon då bara behöver tänka på sig själv och inte alla andra i ett lag.
Det är inte alls samma sak att tävla i en individuell sport som att vara med i ett lag. Träningen kan vara ungefär densamma då vi tränar i grupp även nu, men när du skall tävla i friidrott så har du bara fokus på dig själv och din egna prestation. I basket var jag bra på att springa, och göra ”lay-ups” men jag var också tvungen att ha fokus på alla de andra i laget och då tycker jag inte att jag får ut lika mycket av mig själv.

Vad fick dig att börja springa?
-  Jag började med friidrott direkt när vi kom till Sverige för sex år sedan. Jag testade längdhopp, tresteg och även höjdhopp. Jag var van att träna flera olika sporter så det kändes naturligt. Innan jag bytte till Sävedalens AIK som jag tävlar för nu var jag med i IFK Göteborg. En dag under Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg kom Jimmy Nielsen fram till mig. Han var tränare i IFK då och hade även två döttrar som sprang 400 meter. Han tyckte att jag skulle börja träna medeldistans med dem. Det lät roligt och så blev det, även om jag var dålig på att springa när jag kom till Sverige. Jag kommer ihåg en gång inomhus när jag tävlade på 600 meter. Jag visste inte hur jag skulle springa och fortsatte hela tiden på bana fyra. Min tid blev 2.17, vilket jag inte tyckte var bra. Jimmy lärde mig att tycka om medeldistans och vi sprang mycket terräng med honom. Efter några år slutade Jimmy att jobba som tränare. Då tog jag kontakt med Per Skoog och började träna med hans grupp i Sävedalen.

Sedan 2015 har Gaël tränat tillsammans med Per Skoog och en stor grupp ungdomar från Sävedalens AIK. Hon tränar med gruppen tre gånger i veckan och Per planerar all träning hon gör. Förtroendet för Per är stort. Gaël berättar att hon känner att han tror på henne, vilket höjer hennes självförtroende. Samarbetet har visat sig fungera väldigt bra då Gaël redan har gjort många fantastiska prestationer.

Berätta om din utveckling mot 2.05 på 800 meter?
- Jag trodde inte att jag kunde springa så fort. Jag ville gärna sänka mitt personliga rekord från utomhus som är på 2.07.91. Det kändes rimligt eftersom jag sprang på 2.10.01 under mitt första lopp i år på 800 meter inomhus. Veckan efter gjorde jag 2.09.01.

I november och december var jag skadad i höften vilket en läkare trodde berodde på mina fötter. Jag fick inlägg för det men fick tyvärr ont i ryggen då istället. Han tittade bara på mina fötter och inte på hela kroppen. Jag kunde inte springa på fem veckor, men två veckor innan mitt träningsläger i Sydafrika kom jag igång igen.
Under lägret var mitt fokus att komma tillbaka till full träning vilket jag gjorde väldigt bra. När jag var hemma igen satte vi igång med förberedande träning inför 800 meter och tävlingssäsongen. Jag har tränat mycket mer snabbhet och intervaller nu vilket gör att jag känner mig snabbare och har en annan styrka i kroppen. Tidigare har jag fokuserat mer på 1500 meter och terräng men jag tycker 800 meter passar bättre och vi har börjat träna mycket mer mot det.

Vad innebär det träningsmässigt?
- Tidigare körde jag längre intervaller och trösklar, ofta med mina träningskompisar Malin och Lisa som tävlar på 5-10.000 meter och halvmarathon. Men nu tränar jag mer med Madeleine som tävlar på både 400 och 800 meter. Det är den stora skillnaden. Eftersom vi detta året har fokuserat mer på korta snabba intervaller specifikt för 800 meter känns det fel att tävla på 1500 meter. Jag har förbättrat min styrka och toppfart mycket under hösten och det gynnar de kortare distanserna, kanske var det också därför det gick så bra på Junior-SM på 400m.
På Junior-SM blev Gaël tvåa i F17 på 56.39. Då var hon precis efter Tilde Johansson, en annan framgångsrik 01:a som blev tvåa på senior-SM veckan innan.

Slutspurten på 800-metersfinalen i inomhus-SM med Sofia Öberg, Hanna Hermansson och Gaël De Coninck.

Berätta om ditt 800-meterslopp på senior-SM och det svenska juniorrekordet?
– Jag är inte så bra på att lägga upp en taktik, jag behöver bli bättre på det. Min enda taktik var att följa efter den som drar. Om det skulle bli jag eller inte, det hade jag ingen aning om. Jag visste att det skulle gå fort eftersom flera 800 meters-specialister var med: Anna Silvander, Hanna Hermansson och Sofia Öberg för att nämna några.
– Hanna tog ledning och började snabbt första varvet. Jag tror vi passerade 200 meter på 28-29 sekunder och halvvägs på 59 sekunder ungefär, men jag upplevde inte att det gick så fort. Redan från start hamnade jag precis bakom Hanna och därefter kunde jag bara hänga med. Jag visste att min chans att få medalj var stor om jag hakade på Hanna så länge som möjligt.
– De sista 300 meterna  kom Sofia förbi och gick in framför mig. På upploppet så spreds vi ut och jag fick en lucka mellan Hanna och Sofia. Jag lyckades ta mig förbi Sofia igen och tog silvret. Jag funderar på om jag kanske till och med hade tagit guld om jag agerat själv lite tidigare i loppet? Efter loppet var jag väldigt chockad och glad över tiden 2.05.43. Jag hade aldrig tänkt att jag kunde ta en silvermedalj på den tiden med bara två tiondelars marginal upp till guldet. Det jag visste, var att de senaste två veckornas förberedande träning hade gått väldigt bra, att jag var i bra form och att medalj var rimligt.

Medaljörerna på 800 i inomhus-SM i Gävle: Gaël De Coninck Sävedalens AIK, Hanna Hermansson, Turebergs FK och Sofia Öberg, IFK Lidingö.

Gaël berättar om sin familj under intervjun, hon menar att de var minst lika chockade som hon själv efter rekordloppet på SM.
Vad tänker du på när du tänker på din familj?
- Kärlek. De är med mig överallt; på träningar, tävlingar och de stöttar mig när jag tvivlar på mig själv. Min skola och träning tar upp väldigt mycket tid och pappa jobbar till klockan åtta varje kväll. När jag, mamma och Maud kommer hem från träningen umgås vi allihop och då vill jag inte göra något annat än att äta middag och titta på tv med dem. Jag tror att jag behöver den balansen för att orka med allting.

Hon berättar att hon märker skillnad mellan sina vänner i Göteborg som har möjlighet att gå på friidrottsgymnasiet. Hon känner att hon har svårt att hinna med både träningen och skolan och berättar om hur hon likt många andra löpare på hög nivå, försöker få vardagen att gå ihop. Gaël har möjlighet att hoppa över vissa spanskalektioner i skolan eftersom hon redan kan spanska, och för att hon inte hinner till träningen annars.

Per Skoog, din tränare, vad betyder han för dig?
- Enormt mycket. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom.
– Jimmy i IFK fick mig att gilla löpningen, men utan Per Skoog hade jag inte varit där jag är i idag. Han har visat mig att jag kan prestera. Det ger mig motivation att vilja bli ännu bättre. Jag tycker att han planerar säsongen bra. Vi har en träningsdagbok där jag skriver kommentarer efter passen och jag tror att de kommentarerna hjälper honom att planera framåt. Jag tror att han just nu kanske sitter på Café Doppio på Linnégatan i Göteborg, där han brukar jobba och planerar hur vi skall fortsätta mot sommaren. Han tar hand om mycket saker, jag kan fråga det mesta, som till exempel om vilka tävlingar jag skall vara med på. Därefter tittar han på helheten så att jag kan vara i form på de tävlingarna. Jag kan lita på honom. Om jag har ett problem så kan jag verkligen prata med honom och han lyssnar. Jag upplever det som att han engagerar sig på det sättet mot alla hans aktiva.

Vilka erfarenheter har du fått av att bo i så många länder under hela din uppväxt?
- Eftersom vi har flyttat runt mycket, så tycker jag att jag har lätt för att anpassa mig. Jag känner mig äldre och starkare än mina vänner i vissa situationer. Det händer att jag tar mer ansvar, antagligen för att jag kan engelska mer och är van när det uppstår förändringar.  Egentligen är jag ganska blyg, och flyttar helst inte runt så som vi har gjort. Jag är öppen och stark när jag umgås med de jag känner mig trygg med.

Tar du med dig något av dina erfarenheter till träning och tävling?
– På tävlingar vill jag mest ha kul och inte tänka så mycket. Jag vet andra, där föräldrarna pushar för mycket, på ett negativt sätt. Jag skulle inte vilja göra något som jag inte tyckte var roligt. Det händer såklart att jag inte tycker att löpningen är så kul, men min mamma är alltid med och stöttar mig på ett bra sätt. För att nå mina mål behöver jag genomföra träningen och tänka på mig själv. Det jag tycker är jobbigt är saker jag inte kan påverka, till exempel när jag får astmaattacker. Då mår jag dåligt. Det finns tillfällen när jag har fått det på tävling och då kan jag känna frustration, men innan tävling tänker jag aldrig på det - för då tror jag att det skulle göra mig sämre bara av att tro att jag skall få problem med andningen.

Hur ser du på din fortsatta satsning. Hur tänker du med skola, jobb och löpningen?
- Jag drömmer om OS. Jag var med på ungdoms-OS, 2017 men det är ju inte samma sak eftersom det är enklare att ta sig dit. Stora OS är mitt största mål. För tillfället har jag fått lite förfrågningar från skolor i USA, det kan bli så att jag flyttar dit nästa år för att träna och läsa vidare efter att jag har tagit min examen på IGR, International School of Gothenburg Region. Det hade varit riktigt roligt att träna där och leva ihop med andra löpare. När jag slutar springa vill jag arbeta som veterinär. Jag går vissa kurser redan nu och hemma i Belgien finns det också bra utbildningar, men jag måste klara av vissa obligatoriska steg först så det är ganska mycket jobb att göra innan jag kan jobba som det. Min familj bor nu i Sverige som expats ett år i taget och efter sommaren så vet jag inte hur mitt liv kommer se ut. Det är jobbigt att inte veta var vi skall bo framöver, och det kommer nog bli tufft till en början om jag flyttar till USA, framförallt om mina föräldrar och min syster bor kvar här.

Det känns som att du redan nu vet att du behöver en bra struktur i ditt liv, vad tror du kommer krävas av dig för att fortsätta utvecklas och nå dina mål ?
– Förra sommaren var jag snabbast av alla i världen i min ålder (U18) på 1500 meter, och nu är jag det även på 800 meter inomhus. I U20-klassen ligger jag just nu fyra inomhus på 800 meter, och bland seniorerna är jag 94:a i världen. Det gäller att fortsätta träna mycket och mer snabbhet mot rätt distans. Jag vill alltid ha min familj nära, men jag behöver också mina “alone moments” då jag gör saker bara för mig själv. Träningen tar tid, och blir mer och mer viktigt. Det är skönt att vara med likasinnade människor.
– Jag har alltid fått vara den som inte kan vara med när mina kompisar träffas för jag är alltid upptagen med träningen. Om jag skulle flytta till USA kommer jag inte kunna ha min familj nära, men då tror jag att mina vänner i löpningen kommer att bli min “second family”. Först och främst är det snart sommar och mitt fokus just nu är Ungdoms-EM som går i Győr, Ungern i början på juli.

Hur ser planen ut fram till ungdoms-EM?
– Jag har klarat kvalgränsen på 800 meter, men jag vill försöka klara kvalgränsen på 1500 meter också eftersom den bara är en sekund från mitt personliga rekord. Jag kommer antagligen göra två lopp på 1500m. Det finns flera bra lopp i Belgien, och vi har kollat på tre olika tävlingar: Nivelles, Lockeron och Oordegem. Det brukar bli bra lopp och det är många bra tjejer med där. I det närmaste är det grundträning och när det närmar sig tävlingssäsong väljer vi distans och tränar mer specifikt för den. Nu har jag vila och så lägger vi upp periodiseringen efter det. Det är skönt att jag redan har klarat kvalgränsen på 800 meter och det blir roligt att springa flera lopp i Belgien. Då skall jag också passa på att träffa min familj där.

Tror du att du kommer att vilja bo i Sverige i framtiden?
– Nej. Jag vill nog flytta tillbaka till Belgien där hela släkten bor, även om jag bara bodde där tills jag var tre år, är det Belgien som känns mest som hemma. Det allra bästa hade varit att bo i Bryssel, för där finns det en bra veterinärskola och då är jag också bara en timmes resväg ifrån min morfar. Det är där vill jag vara.


Fakta // Gaël De Coninck

Född: 2001-01-19 i Liege, Belgien.
Bor: Göteborg
Meriter
Silver 1500 meter EYOF (ungdoms-OS) 2017
Silver 800 meter 2.05.43 ISM 2018
Silver 400 meter 56.39 JSM 2018
Tränare: Per Skoog
Klubb: Sävedalens AIK


En träningsvecka

En generell träningsvecka under grundträningsperioden.

Måndag: Intervaller. Ex: 90/30 alternativt olika antal av 2-3 minuter + Bål 15-20 minuter.
Tisdag: Vila
Onsdagar: Tröskel i Skatås: 20 minuter uppvärmning sedan 30 minuter tröskel.
Jag brukar börja uppvärmningen runt 4.20min/km men allt beror på dagsform och laktatnivåer.
Torsdagar: Distans 50 minuter, häckgång och lyftning.
Fredag: Vila
Lördag: Sprintpass: 2x4x60m – bra fart.
Söndag: 60 minuter distans, smidighet och styrka från ett program som heter NOP. Det innebär övningar med kettlebell, medicinboll och pilatesboll.

Vid tävlingsperiod har jag alltid en dag vila innan tävling. Tävlar jag på lördagar så blir det även lite mindre av lyftningen på torsdagen.


5 snabba frågor

Göteborg eller Liege? – Båda. Min släkt och vänner är i Liege.
I Göteborg har jag också kompisar, men även löpningen.
Svenska eller Franska?
Croissant
eller Kanelbulle?
Tröskel eller Snabba intervaller?
Träningsläger eller Hemma? Båda
Bakom kameran eller framför kameran?