Kauko trivs på den varierande banan

De som ställde sig på startlinjen på Gärdet den 4 augusti 1979 var i de allra flesta fall debutanter på sträckan. Så var det inte för Kauko Kaikkonen från IF Göta i Karlstad som sprungit alla 24 Stockholm Marathon.

- Trots att jag gjorde mitt första lopp tio år tidigare var det ändå lite av en slump att jag ställde upp i Stockholm 1979. Jag var för dåligt förberedd, men i ungdomligt oförstånd tog jag mig runt på 3.35, konstaterar han så här långt i efterhand.
Vägen till maraton var inte spikrak för Kauko Kaikkonen. Som så många andra 40-talister höll han på med många olika idrotter och tyckte att det mesta var kul. Han fångades ändå mest av friidrotten och han har ett aktivt förflutet som höjdhoppare och häcklöpare, företrädesvis lång häck.
Löpningen har blivit en livsstil för Kauko. Han tränar själv, ansvarar sedan många år för en långlöpargrupp i Göta och ordnar gemensam bussresa till Stockholm Marathon.
- Jag brukar säga att jag ser träningsgruppen som en reträttplats för de som tröttnat på banlöpning. Liz Hjalmarsson kom tillbaka och tog två SM-guld i maraton långt efter att hon slutat som landslagslöpare på medeldistans, berättar han.
För att komma upp i 25 raka Stockholm Marathon krävs träning och att vara frisk just den dagen loppet avgörs.
- Det var ett år jag gick på kryckor fram till en månad före loppet, men sedan fick jag ihop 20 mil och det räckte, minns han.
- Jag får tacka ett bra immunförsvar. Jag är sällan förkyld och om jag är det så är det tidigare på våren.
Kaikkonen gillar bansträckningen i Stockholm:
- Det är lite upp och ner och ganska varierat. Det gör att jag ändrar
steglängd då och då och det känns bra.
Västerbron är för Kauko - och de flesta - banans tyngsta avsnitt.
- Det är framförallt den första branta knixen upp till brofästet. Sedan är det inte så farligt, tycker han.
Förra året var det hittills tyngsta för Kauko då han hade för få mil i kroppen.
- Efter tre mil fick jag inte ner en droppe vätska. Jag fick gå och jogga om vartannat den sista biten.
Inför årets lopp är han bättre förberedd med ett snitt på fem mil i veckan.
- Det enda jag saknar är de riktiga långpassen men jag har en ischias-nerv som krånglar och därför blir det inga sådana.
Kauko är född i Finland men kom hit redan som sjuåring. Av finskan hörs inte ett dugg när han talar.
På dagarna jobbar Kauko på Gravaskolan i Karlstad.
- Först gymnastik, sen har jag hand om lunchen för att avsluta på fritis. Jag brukar säga att jag har tre jobb men bara en lön!
Till sist, hur länge tänker du hålla på?
- Så länge jag får vara frisk ska det mycket till för att jag inte ska stå på startlinjen.

Mer om Stockholm Marathon 2003