Se sändningen från Premiärhalvan, lördag 20 april 10.30

Tre löpare gör attack mot drömgräns

Svenska rekordhållaren Kjell-Erik Ståhl sprang 1983 maraton på 2.10.38. En tid som är svenskt rekord och som gav en fjärde plats i VM. Är det verkligen möjligt att springa under två timmar?

Går det verkligen att springa maraton under två timmar. Det är en fart som är lite snabbare än 18 sekunder på varje hundra meter, 2.50 på varje kilometer, milen på 28.25. Nike skapar stora rubriker genom att ge tre löpare resurser för att klara drömgränsen som är nästan tre minuter bättre än det gällande världsrekordet på 2.02.57.
Svenska rekordhållaren Kjell-Erik Ståhl är väl insatt i svårigheterna och vad som krävs för att klara drömgränsen. Läs Anders Szalkais samtal med Ståhl om möjligheterna att springa under två timmar.

Man måste springa drygt en halvminut snabbare på varje mil-parti. Om man bryter ner det i 5 km avsnitt, på strax över 14 minuter låter det kanske inte så tufft för löpare som klarar 5 km på 13 minuter eller snabbare. Men att hålla det åtta gånger utan att vila – Ja det kommer inte vara lätt.
Kjell-Erik Ståhl

 

Nike tillkännagav nyligen sitt stora och verkligen utmanande projekt inom löpning, att få någon maratonlöpare att bryta den magiska 2 timmars barriären över 42195 meter. Och det är inte tal om att det får ta tid, utan det ska ske inom ett år! 

Nike kallar projektet Breaking2, och det har föregåtts av mer än två års forskning och förberedelser. Nike har nu tagit ut tre manliga toppmaratonlöpare som kommer ingå i projektet, Eliud Kipchoge från Kenya, Etiopiens Lelisa Desisa, och Zersenay Tadesse från Eritrea. Löpare med fantastiska meriter och med fartresurser för att verkligen kunna utmana den magiska tvåtimmarsgränsen. Men klarar man, med hjälp av Nikes uppbackning, hålla den farten som krävs i 2 timmar? Det krävs i snitt runt 2 minuter och 50 sekunder per kilometer, och nedbrutet i mil-passeringar blir det 28:24 på varje mil, i drygt 4 mil. Valet av lopp eller plats är ännu inte klart, men det talas alltså om att löparna ska vara redo utmana tidsutmaningen redan i vår. 

Runt 20 personer är involverade i Breaking 2 teamet, vilket inkluderar experter i biomekanik, coaching, design, konstruktion, materialutveckling, kost och idrottspsykologi och fysiologi. Så det är en stor stasning Nike gör, där man givetvis räknar med mycket publicitet. Kommer det att gå? Marathon.se frågade Sveriges genom tiderna snabbaste maratonlöpare Kjell-Erik Ståhl. Ståhls svenska rekord på 2:10:38 från 1983 har nu stått sig i 33 år, och som kuriosa sattes rekordet i Nike skor.

Vad tror du, är det möjligt att någon maratonlöpare bryter tvåtimmarsgränsen inom ett år?
– Det låter intressant och spännande givetvis, men hur har dom lagt upp det? De är fan inte lätt, jag har hela tiden fått frågan, när tror du dom går under 2 timmar? Redan 1983 när jag satte mitt svenska rekord kom frågan, och jag har alltid svarat att jag inte tror jag får uppleva det under min livstid.

Vad tror du nu med massiv uppbackning från din gamla sponsor Nike?
– Visst, man vet inte om det kommer fram något fenomen så som Usian Bolt på sprint. Någon som är skräddarsydd för maratondistansen, som har dom rätta generna och man har haft ett levnadssätt som byggt en grund som man kan bygga vidare på.

– Det är så många faktorer som måste stämma. Att hålla för den träning som krävs och sen få allt att stämma just den dagen då loppet avgörs. Så även om jag nu inte känner till projektet eller löparna, känns det som en väldigt kort tid att förbättra sig så mycket som behövs. Det är ju inte lite tid det handlar om i förbättring, utan de dryga 2 minuter som återstår är väldigt tuffa. Man måste springa drygt en halvminut snabbare på varje mil-parti. Om man bryter ner det i 5 km avsnitt, på strax över 14 minuter låter det kanske inte så tufft för löpare som klarar 5 km på 13 minuter eller snabbare. Men att hålla det åtta gånger utan att vila –  Ja det kommer inte vara lätt.
Inte ens med det som jag kallar arrangörsdoping, det vill säga att man har harar. Det hade man inte på min tid, utan vi fick slåss man mot man i loppen och stimuleras av det. Men harar har man ju haft på alla dom snabba loppen nuförtiden också. Så jag vet inte riktigt hur dom skulle kunna göra det lättare för löparna, utan allt hänger nog på att man kan plocka ur dom här minuterna ur löparna som ingår i projektet. Men att dom skulle bli så mycket bättre inom ett år det gör mig tveksam.

Hur menar du med att dom inte kan göra det så mycket lättare för löparna?
– Arrangörsdopingen med harar har dom ju redan i dom snabba loppen, och som jag ser det är det svårt skapa så mycket snabbare banor. Visst kanske man kan ta bort något litet motlut, men om banan ska vara godkänd kan man ju inte springa på ett håll med medvind eller så och dagens snabbaste banor är nog ganska optimala redan. Sedan gäller det ju om man kan styra dag så man får den perfekta temperaturen, men då måste man vara flexibel i när loppet går. Väder och vind är svårt att styra och samtidigt tror jag löparna måste ha ett mål att inrikta sig mot för att skapa den bästa formen.

Vad tror du är den begränsande faktorn för att lyckas?
– Energin tror jag inte är någon begränsning, utan den finns i kroppen och det går att tillföra till viss del under loppet. Men just att ligga en nivå där kroppen hela tiden klarar att transportera bort mjölksyran. Det är ju först på slutet, kanske sista 15 minuterna som man kan springa fortare. Så just den omsättningen vid så hög fart som krävs tror jag är en begränsning. Man kommer helt enkelt ansamlat lite för mycket mjölksyra för att klara hålla farten. Så man måste alltså lyfta den nivån, 30 sekunder drygt snabbare per mil, det är tuffare än vad de låter i de farterna. Det krävs ett rejält nivålyft för att lyckas.

Vad var nyckel för dig att springa på svenska rekord tiden?
– Ja, alltså vi ser ju att det är oerhört många afrikanska löpare som springer på snabba tider. Dom har de gentekniska förutsättningarna för att bli bra på just löpning och sen tror jag ofta dom har en bra allmän grundfysisk genom ett aktivt liv i unga år. Jag tror också jag hade den grunden att utgå från då vi alltid fick ta oss fram för egen maskin och sen att vi rörde oss mycket spontant utan att tänka på att det var träning. Det fanns inte så mycket som konkurrerande.  Så den grunden var en del. Sen tror jag att just maratonlöpning passade mig. Givetvis ingick det tuff träning för att nå resultaten, och att man klarar sig från skador. Du vet ju själv, att det ingår mycket för att lyckas i löpning.

Vad tycker du om satsningen?
– Det är givetvis positivt för sporten att man satsar mot ett sådant monsterrekord. Skulle dom lyckas skulle det ju få enorm uppmärksamhet. Jag skulle nog säga att det skulle vara större och mer spektakulärt än när dom jagade och sprängde 4 minuter gränsen på en engelsk mil. Det här känns både tuffare och mer exklusivt. Så jag tycker det är kul att dom satsar, och det väcker liv i frågan eller debatten i hur svårt det är. Det är bra för maratonlöpningen att visa att det inte bara är att ställa ut skorna.

Står du fast vid ditt svar du haft under drygt 30 år, att man inte kommer lyckas bryta 2 timmars gränsen under din livstid?
– Då kommer ju nästa svåra fråga till mig själv, hur länge tänker du leva? (Ståhl fyllde 70 år i år) När jag säger så, så indikerar jag att jag inte tror man gör det inom närmsta tiden och inte redan nästa år. Jag tror att det måste dyka upp någon ny löpare, som är lite halvt utomjordisk som kan flytta gränserna så mycket som det krävs. Sen när väl gränsen är bruten, då brukar det vara lättare för fler att följa efter. Så det finns ju även en stor mental aspekt i att lyckas.

Hur går det med din egen löpning nuförtiden som?
– Jag var ute och sprang en runda nyss på nästan 15 km, och även om det var sakta var den längsta på ett halvår i alla fall. Det är skönt att få lite riktigt luft och det blir runt 3 pass i veckan med lugn löpning. Jag får anpassa efter hur hjärtat uppför sig nuförtiden, men springer det gör jag även om det inte går så fort utan det ligger unt 5.30-6.00 minuters fart.

Marathon.se och Anders Szalkai tacka för Kjell-Eriks svar på frågan om att bryta 2 timmars-vallen på maran. Vi ser fram mot att följa projektet.

Lelisa Desisa, Eliud Kipchoge och Zersenay Tadesse.

De tre som utmanar tvåtimmars-gränsen


Eliud Kipchoge, Kenya


32 år gammal, föddes 5 November i Kapsisiywa, Nandi distriktet och har vunnit medaljer både i OS oh VM. Eliud började springa efter gymnasiet där han i flera år observerat sin coach och mentor, Patrick Sang, som fortfarande är hans tränaren.
Kipchoge vann 5 000 meter vid VM 2003 i Paris. Peronbästa på halvmaraton är 59.25.
Eliud vann guld vid OS i Rio 2016 i maraton. Personbästa på maraton är banrekordet som han satte i år i London Marathon på 2:03:05.


Zersenay Tadesse, Eritrea


34 år gammal, föddes 8 februari i Adi Bana, Eritrea. Hans bronsmedalj i 10.000 meter vid OS i Aten 2004 gjorde honom till den första medaljören från Eritrea någonsin. 
Zersenay vann fyra raka segrar VM i halvmaraton 2006-2009 och vann titeln igen i 2012. Han satte världsrekord 2010 i Lissabon Half Marathon. Zersenay innehar världsrekordet i halvmaraton för herrar med en tid på 58:23. men har aldrig sprungit maraton snabbare än 2:10:41


Lelisa Desisa, Etiopien


Lelisa Desisa, 26 år gammal, föddes 14 januari i Shewa, Etiopien. Tidigt i sin löparkarriär fokuserade Lelisa på landsvägslopp. Han fick sitt genombrott 2010 efter att ha löpt ett halvmaraton under 60 minuter. Lelisa gjorde sin maratondebut genom att löpa på 2:04:45 i 2013 års Dubai Marathon. Lelisa vann 2013 Boston Marathon men efter bombdådet gav han tillbaka sin medalj till staden Boston för att hedra alla bomboffer. År 2015 vann han Boston Marathon igen med en tid på 2:09:17 och knep andraplatsen 2016.