Pappalediga Anders Karlsson

Anders Karlsson är orienteraren som blev löpare och som hittills i år är Sveriges snabbaste maratonlöpare med
<a href="http://www.marathon.se/aktuellt/start/article.cfm?article_ID=1302"> 2.25 från maran i Sevilla.</a>


Vem är löparen och privatpersonen Anders Karlsson?

Jag började egentligen min idrottsliga karriär som orienterare med hyggliga resultat, vann SM som junior och var med om stora kavleframgångar i Linköpings OK i slutet av 80-talet med bla. SM silver och brons i stafett. Vi hade även glädjen att vara 2:a och 3:a på 10-mila. Att jag började springa en del långlopp -90 berodde på att jag inte fick ut riktigt de individuella resultat som jag önskade och tröttnade på tävlingar i 90 minuter helt själv. Min första kontakt med friidrotten var under min tid på orienteringsgymnasiet i Olofström då en mycket bekant man till dig, Alf Nilsson, besökte Olofström. Där körde han ett 1500m lopp och plockade med de han ville till IS Göta, så vi har ju faktiskt varit klubbkamrater en tid.
Jag arbetar på Östgöta Enskilda bank och har gjort det de senaste fyra åren, de två första åren pendlade jag till Tranås dvs. 15 mil per dag och tränade väl inte speciellt mycket ca 4-5 ggr/vecka och sprang under tiden bara en del orientering. Numer arbetar jag på kontoret i Mjölby.
Jag är sambo med Marie Svensk (orienterare) och september -00 fick vi vårt första barn, Matilda.
Personbästa:
5.000 m 14.13
10.000 m 30.18
½-maraton 1.05.38
maraton 2.22.45
Lidingöloppet 1.40.59 (5:a -91)

Kan du berätta lite om loppet i Sevilla?
Loppet startade kl 9.00, temperaturen var förträffliga 8 grader. Loppet öppnades väldigt försiktigt 3,20 å första km. Efter ett litet tag bildades 2 klungor 6 i den första och 5 i den andra (som jag låg med i). Jag hade bestämt mig för att springa ett jämnt lopp, ha möjligheten att öka under andra halvan. Klungan jag sprang i drogs av Fedor Ryzhov (8:a i Boston -01 på 2.13, pb 2.12) fann ingen anledning att göra någonting annat än att testa mitt tålamod och bara ligga kvar där. Vid vätskan vid 15 km drack ryssen ingenting och gjorde ett litet ryck så han fick 15 meter, jag valde att snabbt gå ikapp honom och det var där det första gången drog till i muskeln vid hälsenan. Strax innan halva loppet som jag passerade på 1.09.40 var jag tvungen att stanna till en första gång för att stretcha till vadmuskeln som jag hade haft lite småproblem med veckorna innan. Därefter var det bara att dra ned på farten och stanna och stretcha ett antal gånger. Kändes tråkigt att bara springa igenom andra halvan i maklig fart, var oerhört pigg i kroppen och benen (förutom vaden) efter målgång.

Resan ner till Sevilla var inte heller helt bekymmersfri?
Resan började inte bra, tåget var försenat i Linköping med 50 minuter men det fanns ju marginal till. Meningen var att vi skulle lyfta från Arlanda 16.40 och vara framme i Sevilla efter mellanlandning i Madrid kl 22.40. Istället kom vi iväg från Arlanda 21.15, landade i Madrid 01.15 där det blev dags att boka om biljetter till nästa morgon flight till Sevilla och sedan fixa hotellrum, kom i säng vid 02.30 och sedan upp kl 06.15. Väl framme på hotellet i Sevilla vid 11 så var vi tvungna att följa med och hämta nummerlapparna vid stadion kl 12, tillbaks till hotellet 14.30 då det till slut var dags att fixa lunch. Detta till trots så kändes kroppen fantastiskt fräsch under loppet så det är inget att skylla på utan det var andra problem som stökade till det.

Hur känns det i benen och vaden nu några dagar efteråt?

Tack bara bra, vilade på måndagen då jag reste hem, sprang 35 min på tisdagen och en timme onsdag & torsdag. Benen känns väldigt fräscha men muskeln är stel, kör stretching och lätt massage på den än så länge.

Du är en rutinerad löpare, men det var bara ditt 4:e maratonlopp, varför har det inte blivit fler maratonlopp?

Ska sanningen fram så har jag faktiskt även startat i Lissabon Maraton -93 och ett lopp i Holland -95 , bröt båda. Egentligen har jag inget bra svar på frågan varför det inte har blivit fler maratonlopp, vad jag tror kan ha orsakat det är att jag har gjort för stor/märkvärdig sak av att springa maraton och har varit otålig med resultat. Det jag kan konstatera efter Sevilla är att det inte finns några genvägar till bra resultat utan det är bara ut och köra tävlingarna för att skapa sig vana att springa maraton.

Hur har din träning (som hemmapappa) sett ut inför Sevilla?

Jag har som sagt varit pappaledig från 1/10 -01 till imorgon då jag ska börja jobba lite igen (75 procent).
I princip har alla veckor sett likadana ut under den här perioden, testade att köra modellen förra vintern och det fungerade mycket bra.
Måndag
morgon 06.15 Distans 10 km/45 min
kväll Distans + 10 st 30 x 30 s 10 km/45 min
Tisdag
morgon 06.15 Distans 10 km/45 min
kväll Distans 60 min + intervall typ 5-04-03-02-1 min + 5 x 3 min tot 22-25km/90 - 110
Onsdag
fm Distans på småstigar 30km/2.15
Torsdag
morgon 06.15 Distans 10 km/45 min
kväll Distans + 10 st 30 x 30 s 10 km/45 min
Fredag
morgon 06.15 Distans 10 km/45 min
kväll Tröskel 12 km/39 min + Distans tot 18 km /1.10
Lördag
Distans 15 km/1,05
Söndag
Långpass 35 km/2,30

Pendlar således mellan 15,5 - 17,5 mil/vecka, snitt under perioden ligger på 16,5 mil/vecka. Jag har valt att inte pulsera mellan olika veckor utan pulserar i veckorna, tycker jag kör lugnt på måndagar, torsdagar och lördagar.

Du tränar en hel del obanat i skogen, vad är fördelen gentemot "vanlig löpträning"?

Jag håller som sagt fast vid att springa en del orienteringstävlingar, perfekta långpass, börjar med 30 min distans + tävling 90 min + distans 30 min. Jag tränar även en del i skogen eftersom jag tycker mig bygga upp styrka genom skogslöpning och även få in ett visst mått av spänst, dessutom sliter det inte alls lika hårt på senor, muskler osv.

Inför Stockholm Marathon ifjol visade du stor form, men tvingades bryta loppet, vad hände?

Egentligen var ju Stockholm min "comeback" efter att ha hållit en väldigt låg profil under en tid. Kände att jag ville göra den i lugn och ro utan att tävla speciellt mycket. Sprang två lopp innan Stockholm, grabbhalvan i Norrköping 5 km på 14,56 och sedan Eksjö Stadslopp där jag sprang ifrån Julius Mtbani den sista km. När Stockholm avgjordes kände jag mig inte alls fräsch i kroppen, oerhört tung redan efter 2 - 3 km men tänkte att det släpper allteftersom men det gjorde det inte så jag valde att kliva av vid 28 km, var förmodligen inte frisk.

Jag antar att siktet nu är inställt på Stockholm Marathon, hur ser din "satsning" ut framöver?

Du har helt rätt att Stockholm är mitt stora mål det här året. På vägen dit kommer jag att springa bla. Terräng-SM och Broloppet.

Mer om Ur arkivet: Szalkai intervjuar