Se sändningen från Premiärhalvan, lördag 20 april 10.30

Så klarar du Lidingöloppets ökända backe

Det är backarna som är Lidingöloppets utmaning. Med rätt taktik och teknik finns det mycket tid att tjäna. Träningsexperten Anders Szalkai tar sig an den ökända Abborrbacken. Häng med i text och video (ovan).

Vi ska försöka ge några råd hur man ska tackla backarna i Lidingöloppet och vi har valt ut den mest kända backen på banan nämligen Abborrbacken.

Lidingöloppet är en klassiker bland svenska lopp. Det som gör loppet unikt är dess utmanande och vackra banprofil mestadels i skogsterräng på fina stigar. Just banans profil är utmaningen för löparen och givetvis längden på loppet, om man kör den klassiska tremilen. För att klara loppet på bästa sätt gäller det verkligen att behärska både uppförs- och utförslöpningen.
En utmaning är att klara av att spara energi och ha flyt ,trots att man hela tiden måste skifta steg och rytm i de återkommande och ibland ganska branta backarna.

Så klarar du Abborrbacken
Vi ska försöka ge några råd hur man ska tackla backarna i Lidingöloppet och vi har valt ut den mest kända backen på banan nämligen Abborrbacken, som ligger strategiskt placerad med start lite drygt 5 km från målgången.

Abborrbacken startar väldigt brant och det finns även andra branta backar på Lidingöloppsspåret och här är det säkert för många en klar fördel att faktiskt gå.
Riktigt brant uppför tappar man inte speciellt mycket tid i att gå jämfört med att springa men tjänar väldigt mycket energi och kraft som man har nytta av under andra delar av loppet.

En bit upp i Aborrbacken blir dock lutningen mer löpbar och det man kan tänka på här, och i inledningen på alla andra backar, är att INTE attackera backen hårt i början utan inleda med mjuka tassande steg.

• Tänk på att rikta blicken en bit upp i backen och inte ner i marken.
Om man tittar ner i backen får man lätt en lite ”krum” kroppshållning som varken gynnar löpsteg eller syreintaget. Så håll huvud och bröstet ”lite upp” utan att på något vis luta sig bakåt. Kroppshållningen får gärna, utan att vara krum, bli något lutande fram mot backen.
Tänk på att armarna ska jobba avslappnat samtidigt som dom kan hjälpa dig som löpare att hålla igång frekvensen på benen.

• Jobba med benen uppför backen och inte ”in i backen”.
Lätt att säga när man är pigg, men svårt att utföra när man är trött.
Korta ner steget något och öka gärna frekvensen något med tassande steg och låt även armföringsfrekvensen bli snabbare för att hjälpa benens frekvens bli snabbare. En del tycker att lite ”lägre” armföring hjälper, men normal höjd men 90 graders vinkel ger bra kraft från armarna i uppförslöpningen.

• Tänk förbi backen.
När man närmar sig krönet kan man eventuellt öka på trycket något för att få med sig lite fart över krönet. Gärna att man tänker sig ”förbi” backkrönet mentalt snarare än att man bara tänker till toppen. Kan man få med sig farten över, kan övergången till plan- eller utförslöpning bli smidigare. I just Abborrbacken kan man dock luras lite att krönet är tidigare än det är, för backen fortsätter slingra sig uppför även efter att man lätt tror backen är slut.

• Tjäna tid utför.
Efter krönet i Abborrbacken kommer utförslöpningen, som är minst lika viktig som uppförslöpningen i Lidingöloppet. Kan man utnyttja gravitationskraften i utförslöpningen på ett effektivt sätt kan man tjäna mycket tid och även kraft, som kan användas till andra delar under loppet.

Vi nämnde tidigare, att man mot slutet av uppförsbacken kunde gå på något mer om man orkar för att få med sig farten över och förbi krönet. Det är ett bra tips när kraften finns för att behålla flytet.
När utförslöpningen börjar gäller att försöka att inte luta sig bakåt. Då uppstår lätt ett bromsande steg. Svagt framåtlutad över backen är det som gäller och sen att inte förlänga steget för mycket.

Försök stanna lätt på foten och landa om du orkar mer på framfot än på en bromsande häl.
I de brantaste utförsluten kan det dock vara farligt för många löpare att rulla på. Där kan det behövas en liten broms.
Om man behöver bromsa sig lite utför gäller att sjunka ner något i höften och ”bromsa mjukt”.
Men generellt vill vi slippa bromsen och då gäller det att stegisättningen även utför kommer under höften eller till och med strax bakom och inte långt framför.
Så precis som uppför gäller det utföt att:
• ta lite snabba steg och inte alltför långa även om man totalt sett med farten kan få längre steg än normalt.

Slipa på detaljerna
Hur ska man då klara att tänka på allt detta?
Det gäller att träna på detaljerna via backlöpning eller fartlek eller intervaller i kuperad terräng. Kan man få in det i träning kommer det lättare automatiskt, som det helst ska göra under loppet. Sen är det också lätt att man tränar mer på uppförs- löpningen än utförslöpningen. Så inför Lidingöloppet gäller det att ha med sig båda träningsformerna.
Det man ska ha med sig gällande att träna utförlöpning är dock att ta det i små etapper, så att man får in tekniken. Om man springer fort men bromsande är skaderisken stor för knä och rygg. Så öva mjukt i en fartlek eller lite kuperade intervallsträckor.

Mer om Guiden för att klara Lidingöloppet