Skorna som användes av löparna i OS-maran var handgjorda och tillverkades i läder som var det material som fortsatte att användas även i spikskor under första halvan av 1900-talet. Enkla konstruktioner men med möjlighet till anpassning enligt dåtidens hantverkstradition.

– Löparskornas utveckling stod i princip stilla från åren 1900-1950. Det var först när fabrikstillverkningen kom igång under joggingboomen på 70-talet som utvecklingen av den moderna löparskon tog sin början, säger Tommie Nord, produktexpert på Löplabbet.

På 1970-talet kom utvecklingen igång ordentligt och man började använda sig av material som nylon i skotillverkningen. Under 70-talet började även skotillverkare att hyra in fotspecialister för att utforma nya modeller. Det ledde i sin tur till ett större intresse för hur vi människor springer och rör oss och hur fotens kontakt med underlaget fortplantar sig genom kroppen. Under denna period hamnade även plastmaterialet ethylene vinyl acetate (EVA) i fokus.

Under 1990-talet testade tillverkarna många olika innovationer för löparskor, som till exempel Puma Disc Blaze, som ersatte skosnöret, och Nike Shox dämpande sula med väldigt speciell design. I dag handlar det mindre om att uppfinna nya funktioner för löparskor och mer om att utveckla befintliga tekniker för att hitta en perfekt kombination av dämpning och stabilitet. Olika metoder och material som skum, silikon, luft, gel och kuddar används. Även alternativa skor, till exempel ”barfotaskor” som Fivefingers, har tagit plats vid sidan av de mer traditionella löparskorna.

– I framtiden kommer vi förmodligen att se en ännu större mångfald av skotyper för att passa olika kroppstyper, löparstilar och underlag. Vi räknar också med att många löpare kommer att låta specialsy sina skor, säger Tommie Nord.