Träsklöpning

Ibland tar det emot att gå ut och springa. Andra gånger blir det för mycket rutin i att köra samma runda igen och igen och igen. Vad gör jag då?

Mitt råd är alltid – gör något galet! Det som är så fascinerande med löpning är att det kan göras på så många olika sätt.

Leta upp en mosse till exempel. Den ska vara lagom svampig och blöt så att det riktigt suger i benen, men inte så att du går ner dig i något hål. Spring lite innan du kommer dit, spring sen ut i mossen och kör 10, 15, 20 eller valfritt antal minuter. Det behövs inte så många för min del för att bli slut. Eller bestäm dig för att köra intervaller. Förmodligen går musten ur dig, du kommer trilla och snava och garanterat blir du blöt. Ett lagom blötpass stärker skrattmusklerna.

Eller leta upp en reflexbana, googla och se om du hittar någon. I Stockholm finns de bland annat på Lidingö, vid Östermalms IP, i Ågesta och i Älvsjö. Spring ut i skogen när det är kolmörkt och följ reflexerna. Ju rotigare underlag, desto bättre! Eller skapa en reflexbana själv. Dra den rakt genom skogen, följ inte stigar, så blir upplevelsen roligare.

Har du inte provat förr, spring till ett café eller ett utflyktsmål och ta en fika i de svettiga löparkläderna. Det känns kanske ovant i början, men fika under löpturen är himla trevligt.

Vill du göra något enkelt – spring din vanliga runda baklänges, det vill säga andra hållet. Den blir annorlunda så. Det är också annorlunda, roligt och stärkande att faktiskt springa baklänges. Se till att ha ögon i nacken så du inte snubblar på något. Eller bege dig till en backe, gå med stora steg uppför, det stärker musklerna, eller spring upp och spring för all del neråt. Min favoritbacke är Högdalstippen i Stockholm, den har tre olika toppar så jag hittar alla möjliga lutningar på backarna där.

Ta med kompisar eller spring med någon du inte känner så väl. Då lär ni känna varandra. Följ med någon på den personens vanliga löprunda, som förmodligen är en runda du inte sett förut. Ta bussen någonstans och spring hem. Lagom vilse höjer humöret. Spring obanad skog i dagsljus. Spring på isen då det är vinter. Är det lite snö på isen är det inte halkigt, eller sätt på broddar om det är blankis. Springa på isen ger nya vyer av kända landskap. Stig upp snortidigt och spring in den nya dagen. Upplev hundägarnas tid på dygnet. Eller bjud in till en löpdejt, om du är singel. Det är ett opretentiöst sätt att spana in den tilltänkte på och även att se hur den hanterar löpingen.

Det går ju också att hasa runt på sina vanliga rundor, precis som jag gör nu. I morse såg jag morgondimman lätta över åkrarna medan jag travade på. En bäver (tror jag, jag är inte expert på djur) simmade omkring i det spegelblanka vattnet medan solen gick upp. Löven börjar få färg, några singlade till marken.  Jag åt några senmogna blåbär. Frukosten smakar himmelskt efter en löptur! Idag hade jag lyxen att jobba hemifrån, det blir väldigt intensivt när det bara är jag hemma. Efter lunch drog jag ut på löptur nummer två. Jag sprang längs Värmdöleden, hörde barn skratta, kollade på hygget mitt i skogen, pratade med en kvinna med hund, speglade omgivningen i vattnet och bara existerade. Vara med i naturens skiftningar och allt som händer är en stor gåva som löpningen ger. Ibland behöver jag inte hitta på tokerier, det går så bra att bara njuta av löpningen som den är.

 

Bilden är från en mosselöpning i Åre som blev väldigt blöt - och skrattrolig!  Fotograf: Jan-Erik Ramström