Summarisk frukost och överantvardande av tösorna till farmor och farfar och sedan en morgoncykling de knappa tre milen till Kärradal med hustrun och not-Anna. Korta regnskurar avlöser varandra men SMHI och YR har gemensamt och i samstämmighet lovat uppehåll och uppsprickande molntäcke ungefär i samband med starten, så vi väljer att inte oroa oss för mycket. Själv njuter jag mest av att äntligen ha en cykel som fungerar bra.

Väl framme har det som utlovat slutat regna, vi plockar ut nummerlappar och pysslar i ordning i växlingsområdet. Lite uppvärmningsjogg, ett sista toabesök och värmningssimning hinns med innan det är dags för start. Kärra triathlon är ett motionssprint vilket betyder att simningsdelen är 400 meter kort, så det finns inget krut att spara på här utan det är bara att trycka på från start. Fast jag är inte helt bekväm med att ligga jättehögt i ansträngningsnivå på öppet vatten utan benar på i halvhårt tempo, mestadels med tretaktsandning. Vattnet är varmt och det känns helt oproblematiskt att köra på det vinnande konceptet från i fjor med klubbdressen som en improviserad tri-suit. Ingen våtdräkt alltså. Två bojar att runda och så in mot stranden igen. Det är långgrunt och en gansaka lång hoppsalöpning innan jag får stämpla SI-brickan på vad som visar sig vara 7:21, 40 sekunder snabbare än förra året och en helt ok tid.

Lite trassel vid transitionen, som tar lite för lång tid. Det är uppförsstart och inte läge att starta med iklickade skor utan det blir till att ta på cykelskorna på mer reguljärt vis. Medvind ut på Ginstleden mot Varberg. Pressar på skapligt från start även om jag tar det lite försiktigt i de tvära svängarna vi passerar med jämna mellanrum. Runt en vändpunkt invid Getteröns naturum och så är det bara att bomba på tillbaka igen. Jag ligger elva-tolva någonstans noterar jag och det är långt fram till täten - konkurrensen är avsevärt tuffare än förra året då jag faktiskt vann det här eventet. Tampas lite med en för dagen ganska jämnstark cyklist, vi kör om varandra ett antal gånger på den smala cykelbanan innan han tar täten tio meter före mig in i Kärradal igen.

Ned mot växlingen efter en knapp mil i motvind från vändpunkten och det ligger en hel del syra och pyr i benmusklerna. Inget att lipa över utan bara att köra på. Styggt nog går löpslingan ut över en sandstrand efter bara ett par hundra meter och den redan stolpiga löpningen känns än värre. Samma för alla tänker jag och tar mig igenom sandpartiet med hedern i behåll. Jag har nästan-rygg på en rätt snabb tjej som passerade mig just innan T2. Försöker bita i för att om möjligt ta ikapp och plocka en placering men hon verkar långsamt långsamt dryga ut försprånget. Den andra, jämnstarka cyklisten, passerar jag dock ganska obehindrat tidigt under första varvet. In mot varvningen är det mestadels nedförslöpning och så passerar vi det kompakta växlingsområdet innan vi drar ut på ett andra tvåochenhalvkilometervarv. Känns ganska tungt att hålla tempot nu och ryggen framför segar sig undan så sakteliga. Första varvet i drygt fyraminuterstempo och andra i 4:10-nånstans skulle jag tippa. Krockar med en löpare på väg ut på första varvet och hojtar lite på hustrun som just kommer in från cyklingen. På andra varvet passerar jag en del långsammare löpare, varav de flesta är varvade men någon placering plockar jag ändå upp här och det känns lite stärkande. På sista kilometern kommer en solviking förbidundrande i alldeles för högt tempo och fastställer min placering till en elfteplats.

Sluttiden om 62:10 är en aning långsammare än förra året, mestadels ligger skillanden i långsammare löpning och långsammare transitioner. Simningen var å andra sidan snabbare i år - kanhända hjälpt av det tämligen vågfria vattnet. Att löptiden är långsammare än sist skulle kunna bekymra mig men det är ingen jätteskillnad. Jag är dessutom ganska nedtränad just nu och har inte kört så mycket fart under säsongen så jag väljer ändå att vara rimligt nöjd med min insats - har jag bara lite tålamod nu kommer alla bitar att falla på plats lagom till augusti. Dessutom blev det än en gång en fantastiskt trevlig familjeutflykt till Kärradal där både föräldrar och svärföräldrar samt en av mina döttrar dök upp som gedigen hejaklack. Arrangemanget är mysigt och avslappnat och jag hoppas hoppas hoppas att de orkar köra det nästa år igen för det är en galet rolig begivenhet alldeles om knuten hemifrån.