Jag stöter upp rådjuret gång på gång. Det springer ifrån mig men får bara vila en kort stund innan jag är ikapp igen. Förvisso glittrar frosten i gräset och solen har ännu inte vågat sig upp över horisonten, ändå är det middagstid och solen steker över Kalahari i mitt huvud. Min andedräkt är tung och fuktig från vattnet i mina sista glykogenreserver. Och där framme väntar rådjuret för sista gången. Eller så är det busshållplatsen och transporten till jobbet jag kommer fram till. Man kan inte så noga veta; "A story is like the wind - it comes floating from a far off place", som !Nqate inleder den klart sevärda dokumentär som finns här: http://www.cultureunplugged.com/play/2419/The-Great%20Dance. Särskilt jakten mot slutet är mums för ett löparhjärta.