Huddinges Ebba Tulu Chala, som väntar på svenskt medborgarskap, och Strömstads Mikael Ekvall var till slut 18 respektive 37 sekunder från den svenska OS-kvalgränsen på 2:11. Den internationella är 2.11.30 och underskreds alltså av den förstnämnde, precis som Hanna Lindholm, som med 2:28:59 var halvminuten under den internationella men en minut från den svenska. Hanna befäste också sin position som Sveriges nästbästa maratonlöpare genom tiderna, nu drygt fem minuter från Isabellah Andersson. Hennes gamla personliga rekord var 2:29:34. Hanna, som också tävlar för Huddinge AIS, var inbäddad i en tät klunga som höll idealisk fart på 3:30/km och hade 1:13;53 halvvägs.

– Det kändes bra fram till 32, men sen fick jag slita för mycket själv i motvinden, säger Hanna efter loppet.

Under den sista milen rann det iväg en förtretlig minut.

Mikael Ekvall ligger i fosterställning i hotellrummet, skämtar han, när Marathon.se når honom efter loppet. Han släpper in rumskamraten Malcolm Hicks, en nyazeeländare som var med i samma klunga och lyckades ta sig i mål på 2:10:04, sekunden bakom Musse.

– Jag var rätt fräsch första 20. Men sen gick det väldigt fort, 30:20 på den tredje milen. Vi var fortfarande en stor klunga efter tre mil. Sen tog krafterna slut, jag tappade vid 34.
 
– Jag blev riktigt trött, försökte öka, men det svarade inte. Jag var helt fuck*d från 35 in i mål, berättar Micke, som helt inne i sin bubbla inte märkte att han passerade Adhanom Abraha längs med banan, runt fem kilometer från målet.. Eskilstunalöparen var nästan tre minuter före vid halvmaran och fortfarande ett par minuter framför efter tre mil. Ebba Tulu Chala låg några enstaka sekunder före Ekvall trots att han drabbades av en stukning efter 31 kilometer. På den sista biten in i mål växte avståndet dem emellan till 19 sekunder.

Temperaturen steg en del på slutet, tillsammans med solen och det kan ha lett till en del vätskebrist och energikris.

– Det strulade en del med flaskorna. Jag fick tag på min första vid 15, säger Ekvall.

–  Men jag är ändå rätt nöjd med omständigheterna, även om jag hade gärna gått under 2:11. 

–  Det är perfekt att bygga vidare på. Jag ska försöka bli den förste svensk under 2:10 till hösten!

Text: Lorenzo Nesi