Löpartalangen Suldan Hassan om vinterträningen i Kenya: "Jag har tvingats utmana mig själv"

Suldan Hassan är den 22-årige killen som förra året var mindre än sekunden från Anders Gärderuds legendariska svenska rekord på 5000 meter. Suldan som redan tillhör Europa-eliten på sträckor från 3000 meter upp till 10 000 har under vintern spenderat mycket tid i Kenya för att få så bra träningssällskap som möjligt. I senaste avsnittet av Spring Snyggt – med Jesus och Manne resonerar löparstjärnan om värdet av att träna med bättre löpare.

Du har tillbringat en stor del av vintern i Kenya? 

- Det stämmer, jag har varit i Iten, som brukar kallas "home of champions”. Jag åkte i slutet av december, var där hela januari och kom tillbaka i början av februari. Väldigt inspirerande miljö där det finns många löpare i yttersta världseliten. Ett OS-år som detta vill man göra allt det där lilla extra. Det innebär att vara borta från hemmet och köra tuffa pass och grisa ned sig. Uthållighetsmässigt har jag utvecklats väldigt mycket under lägret. Tyvärr fick jag inte ut det inomhus med en liten småskada. Men tror detta kommer vara extremt givande för sommaren. 

Hur kommer det sig att du väljer att förlägga läger just i Iten? 

- Dels är det den höga höjden, Iten ligger på 2400 meter över havet vilket ger bra effekt. Men sen är det perfekt väder, mellan 15-20 grader, något kallare på morgonen. Ideala förutsättningar för att springa fort. Det är väldigt bra i Sverige också, det ska man inte glömma. Förra året var jag hemma från januari tills att jag slog pers i augusti. Men jag saknade sparringen och det schyssta vädret. När jag kom hem från Kenya har jag tvingats vara på asfalten. För mig som är lite känslig är det skönt att springa fler mil på mjuka jordvägar som finns nere i Iten. Så för mig är det väldigt bra att ha möjligheten att springa på grus för att hålla mig skadefri. Hela januari var jag helt skadefri och direkt när jag kom hem drog jag på mig en skada. 

Det här med sparring, du är löpare på absolut högsta Europa-nivå, i Iten finns det löpare som springer ännu snabbare än du. Hur påverkar det träningen? 

- Om man är i en miljö där man är bäst hela tiden är det lätt att slappna av och bara suga åt sig uppmärksamheten. Är man i en miljö där man får jaga så gör det något för psyket. Jag har tränat mycket med killar som gör 58-59 minuter på halvmaraton. Det ger perspektiv. Man får ingen cred för att man är duktig, det ger mig motivation "du måste steppa upp Suldan, du är inget här". Det gillar jag. För mig har det betytt att jag tvingats utmana mig själv, pusha mig själv mer och se hur man suddar bort begränsningar. När jag var där första gången, hösten 2019, fick jag mycket stryk, men nu märkte jag hur jag var närmare. Man ska inte romantisera eller förstora tider, man får köra på utan att tänka så mycket. 

Vad tycker du är en riktigt bra 5000-meterstid nu? 

- Från 13.05 och nedåt tycker jag är en ruskigt bra tid. Kvalar man till OS är man riktigt bra, där är tiden 13.13,5, men jag tror att man måste göra under 13.10 i alla fall. Det finns så många duktiga i Östafrika. Då räcker inte 13.18 som jag gjort. Då måste man springa en bit under 13.10. 

Hur utkristalliserar sig passen där nere? Blir det bara hänga på eller måste du också vara med och dra intervaller? 

- När man är i en miljö med väldigt mycket duktiga löpare så får man inte bli för hypad. För mig är det en stor inspiration men samtidigt måste jag ha is i magen. Min tränare Ulf Friberg skickade fortfarande program till mig som jag försökte följa. Det innebar att jag hoppade mellan grupper för att så bra som möjligt pricka in Ulfs program. Man kan inte blint följa ett upplägg där nere om man själv har en tränare. Ibland sa Ulf att jag måste köra själv, då gick jag till några kenyaner och betalade dem lite för harning. Andra dagar hittade jag en grupp som körde något liknande. 
 

Suldan Hassan, SM-guld på 5000 meter under Friidrotts-SM i Uppsala, augusti 2020.

Hur funkar det att hitta grupper? 

- Man måste vara social, många av de jag tränade med var européer som jag snackade med hela tiden. Man får kompromissa lite. Det är lättare med kenyanerna, man säger några dagar i förväg och ger en peng som betalning. Jag körde också en hel del med Julien Wanders som redan har en stor grupp. Där måste man inte dra så mycket för de är 15-20 killar på väldigt hög nivå. Man måste vara social och visa framfötterna lite. Bli vän med alla för att hitta folk. 

Den höga höjden kan ju göra en lite trött, hur förhåller ni er till höjden i träningsprogrammet? 

- Förut hade jag svårt för höjden, men nu har jag vant mig mer. Givetvis blir det inte samma tider, man får dryga ut vilan något. Är det 60 sekunder hemma kanske det måste vara 90 sekunder i Iten. Jag har legat på samma volym som hemma, om inte mer faktiskt. Tiderna på återhämtningspassen har varit lika snabba, ibland till och med snabbare. Det är främst banintervallerna som går långsammare. Man får ta en tupplur mitt på dagen, och verkligen jobba med energin. 

Springer du distanserna med grupper också? 

- Jag bodde med en brittisk kille som jag körde mycket med. Oftast körde jag med honom i en fart som vi hade bestämt innan. 

Vi har sett filmer från dessa stora grupper där farten verkar styras av hur fort den snabbaste vill köra. Ibland kan någon sticka, fick du uppleva det? 

- Jag var med någon gång med en jättestor grupp, kanske 60 personer. Första kilometern sprang vi i 6.40-fart, jag fick nästan ont i knäna. Men sen gick andra kilometern i 4.00 och sen helt plötsligt var den tredje kilometern i 3.30. Fattar inte riktigt det, kanske är de bara lata i början. 

Var du med i något pass där ni låg i en enda stor rad med superlöpare? Hur funkar det? 

- Man bestämmer inte innan utan det brukar ge sig under passet var man ska ligga. Tappar man blir det pinsamt. De flesta vet ungefär vilken kapacitet de har så man lägger sig rätt naturligt. Det finns alltid några som väggar lite i andra halvan och då får man gå förbi och täppa till. Julien Wanders grupp har ofta det där fina ledet där alla tuggar sargen och man får fina ryggar och det är underbart att bara följa med. 

Vad är det bästa pass du gjort nu under vintern? 

- Jag gjorde ett platt asfaltspass på 25 kilometer där vi hade 3.11 i snitt, 67 blankt på halvmaran. För uthållighetsdelen så var det väldigt bra. Jag körde fyrahundringar med några harar där vi avslutade på 58-sekundersvarv. De flesta passen har bara flutit på. Min inställning har varit att klara varje vecka. Någon gång körde vi 17 kilometer fartlek där vi körde 5 km i 3.00, 1 km i 3.30 och sen 4 km i 2.58 där jag ramlade riktigt illa och slog i som bara den, men jag kom tillbaka. Vi snittade 17 km i 3.08/km. Det kan ha varit mitt bästa pass.

Hur ska man tänka för att få ut det bästa av en löpare som är bättre? 

- De kan ha mer erfarenhet, prata med dem och lär dig. Se hur de gör och anpassa. Många i Kenya har ett långsiktigt perspektiv, de tränar smart. De kör det snabbaste på slutet. Lär dig där, ha is i magen och stressa inte fram. Kör progressivt i passen. Att få ut detta och lära dig är väldigt viktigt. Det är en balans att lära sig. 

Vad är näst för dig nu Suldan? 

- Jag åker förmodligen till Kenya igen om två veckor. Är troligtvis borta hela april. Sen är det Folksam GP i Göteborg den 2 juni. Det är mitt nästa mål att springa riktigt fort på 5000 meter där, 13.13,5 för att kvala och det tycker jag känns realistiskt. 

Vi håller alla tummar och tår! Håll dig frisk och hel så ser vi fram emot säsongen! 

Hör hela intervjun med Suldan i podcasten Spring Snyggt - med Jesus och Manne.

Mer om Träning