Sindre Buraas i Spring Snyggt om det norska förhållningssättet till långdistans

Sindre Buraas

Det norska löparundret har varit svårt att undgå på senare år. Ett flertal duktiga löpare har hotat den övriga världseliten. En av dessa är Sindre Buraas som gjorde 13.11 på 5000 meter och tog sig till VM-final på sträckan. Efter att ha lagt tävlingsskorna på hyllan 2016 så började man i somras se Sindre på löparbanorna igen, och väldigt fort började han göra snabba tider. Spring Snyggt - med Jesus och Manne fick en lång intervju med den snabba norrmannen som berättade om det norska förhållningssättet till långdistans och hur man på bästa sätt kan använda sig av löpband under vintermånaderna.

Du har sprungit 5000 meter 6 sekunder snabbare än någon svensk någonsin med 13.11.96, hur kommer det sig att det blev din bästa distans? 

 - Jag var aktiv längdskidåkare och orienterare när jag var yngre, sen började jag köra lite terränglopp i uppbyggnaden för skidsäsongen. Jag kom alltså aldrig från friidrottshållet och hade således inte prövat att springa 200 meter och de andra kortare distanserna som man ofta gör som barn. Jag sprang mitt första banlopp som 14-åring vilket då var 2000 meter. Jag kom alltså in i löpningen från andra änden och började springa kortare ju äldre jag blev. Jag är inte så snabb, men hade en okej spurt. Så 5000 meter blev en gyllene medelväg för mig. Jag tror att min bästa distans hade varit 5000 meter i 3 procent motlut. 

Jag hade syreupptag (V02Max) över 90 och var väldigt lätt i kroppen, 183 cm lång och 60 kg tung. En muskulatur som passade att löpa långt med. 

Du säger att du inte var så snabb, för att sätta det i perspektiv, vad innebär att inte vara så snabb som 13.11-löpare? 

 - Jag har inga resultat på 400 meter, jag blev lite snabbare med tiden men har inte gjort bättre än 1.53 på 800 meter och 3.42 på 1500 meter. Jag är ganska säker på att jag hade klarat att gå under 3.40 om jag satsat. På en fyrahundring kanske jag hade klarat 49.5-51 med flygande start. I kontexten av att vara i VM-final så var jag inte så snabb jämfört med konkurrenterna som exempelvis Mo Farah och Galen Rupp. Jag hade till exempel aldrig klarat att haka Filip Ingebrigtsen på tvåhundringar 

Kalle Berglund var med i podden och pratade om hur viktigt det är att ha personbästan som representerar kapaciteten. Vilken tid skulle du helst förbättra? 

 - 1500 meter skulle jag gärna ha gjort bättre, jag började satsa 2009 och då hade jag som mål att slå alla de norska rekorden från 1500 till maraton. Vid tidpunkten var rekorden lite snällare än vad de är nu men hade jag grejat 13.06 på 5000 meter så hade jag nog haft förutsättningarna att fixa 3.36 på 1500 meter upp till under 2.10 på maraton. Jag tror att man som 5000-meterslöpare kan ha hela räckvidden. Jag tror en löpare som Jakob Ingebrigtsen skulle kunna klara det nu under sin karriär.  

Du la av ganska tidigt, hur kommer det sig? 

 - Livet kom emellan, jag var bara 27 år hösten 2016 när jag la skorna på hyllan. Antagligen hade jag ganska många år kvar och är nog tillräckligt ung för att göra comeback, framförallt mot maraton. Jag har funderat lite på att eventuellt göra en satsning ner mot 2.10. Sommaren 2018 var jag i riktigt dålig form, så då började jag att göra lite intervaller och arrangera gemensamma pass. 2019 la jag om kosthållningen och började att träna lite mer när jag fyllde 30. Ganska snabbt upplevde jag att jag kom tillbaka vilket antagligen är ett testamente till all den träning jag gjort tidigare i livet. 

Försvann gnistan när du la av och har den nu börjat komma tillbaka igen? 

 - Många tror att löpning på heltid är det härligaste som finns, att kunna göra sin hobby jämt. Och givetvis är det fantastiskt, men jag brukar säga att när du gör någonting på heltid så är det inte en hobby längre utan ett jobb. Och då försvinner en del av det där kravlösa. Nu känner jag att jag har fått tillbaka längtan av att springa igen, och kan nog göra det ganska fort. När jag harade Sondre Norstad Moen i sommras på Bislett när han skulle springa en timme, så sprang jag 8200m snabbare än min persfart på milen. Så det finns kvar där. Men jag tror inte jag kommer kunna göra en helhjärtad satsning på samma sätt som jag gjorde tidigare. 

Du och många andra norska löpare, bland annat Marius Bakken, har använt er mycket av löpband i träningen. Vad är din syn på löpbandsträning? 

 - Oslo har ganska ofta den snöslaskiga typ av vinter som ni upplever i Stockholm just nu. Och tidigare har Norge också varit lite av ett U-land vad gäller att kunna tillhandahålla inomhushallar för löpning. Detta har inneburit att löpband blivit en ganska naturlig resurs att ta till på vinterhalvåret. Jag använde löpbandet som ett verktyg. 2015 körde jag alla kvalitetspass på band mellan december och april. De lugna passen sprang jag ute. Jag bodde uppe vid toppidrottscentret i Oslo, där är det ofta är väldigt mycket snö. Jag tränade mycket själv och ville vara så effektiv som möjligt, då är band jättebra. Ofta värmde jag upp 10 minuter på bandet, körde 10 x 1000 meter och joggade ner 10 minuter. Ett sånt pass klarade jag på 80 minuter och fick då mer tid till återhämtning. Ur ett träningsfilosofiskt perspektiv är löpband ett väldigt bra verktyg för att ha översikt och precision på tröskeln, vilket var det centrala i min träning. 

Marius Bakken, har sagt att han tagit över 5000 laktat-tester på löpbandet, var det han som la grunden för den "norska modellen"? 

 - Ja det skulle jag vilja påstå, Marius och min tränare Frank Evertsen har samma filosofi vad gäller att utveckla sig som löpare. Grunden är att intensitetsstyra träningen, att ligga på rätt laktat beroende på pass. Det är en mix av italiensk, kenyansk och traditionell norsk träning. Just att styra intensiteten är det viktigaste i modellen. Marius var en stor inspiration och visade också att man kunde styra intensitet även på hög höjd. Ska du bli en internationell löpare så är det en kapacitetsfråga, det kräver en oerhörd grundkondition. Då är den bakgrund som jag hade väldigt positiv för vad jag senare kunde göra. Det faktum att vi på många sätt var ett "U-land" vad gäller inomhushallar kan nog ha medfört något positivt i att vi undvek många av de fällor som finns med att köra snabba intervaller på vintern och istället bygga styrkan. 

Finns det något dåligt med löpband? 

 - Det kan vara svårt att köra riktigt snabba intervaller på löpband, steget blir inte helt likt och du kan inte få riktigt samma tillämpning av musklerna. Sen så blir det ju lätt väldigt monotont för musklerna kontra att springa ute. Jag sprang allt som oftast på platt lutning, jag prövade att konstruera passen så att de hade olika farter i samma pass. Olika farter ger olika belastning. Det är också det som är det positiva med dubbeltröskeln, det kombinerar olika intensiteter men men med rätt ansamling av laktat. På morgonen kunde det vara maratonfart och kvällen närmare 10k-fart, det ger olika belastningar. 

Du har sagt att du försökte ha så mycket volym som möjligt under 3.20, vad innebar det för din resterande träning? 

 - Jag är känd för att ha sprungit väldigt långsamt mellan kvalitetspassen, oftast försökte jag hamna under 125 slag i puls. Samtidigt fick jag lära mig från Sondre att lugnt är en känsla, inte en fart. Så det kunde variera lite. Men ambitionen var alltid att komma till passen så fräsch som möjligt. 

Vad är tröskel för dig? 

 - För mig var grundläget alltid den fart du klarade att hålla i en timme. Ska man träna tröskelträning så kan man ha en differens på 30 sekunder per kilometer och styra vila och distans så att belastningen blir rätt. Jag tror det är viktigt att inte köra två likadana pass efter varandra utan att alltid variera.

Slutligen, kan du ge ett av dina favoritpass för löpband? 

- Det skulle nog vara 2 x 3,2,1km där du går från maratonfart, till halvmaratonfart till 10k-fart. Då får du med den progressionen som jag tycker är viktig för band och du jobbar samtidigt på flera olika intensitetsnivåer. 90 sekunders ståvila. 

Vill du höra hela intervjun med Sindre så finns den i senaste avsnittet av Spring Snyggt - med Jesus och Manne.

Mer om Träning