Ändå har de två jämtpojkarna fjällvana och ork att göra maran under tre timmar. Men när ovädret slår till med snö och blåst blir man rätt liten.
Det var efter andra dagens första kontroll som ovädret kom över löparna i F.E.M. 30 och 50. På platsen som även i vackert väder är så ogästvänligt att det fått namnet Måndalen fick Fredrik Eliasson en kuslig känsla:
- Ja, man försöker ju ha så lite kläder med sig som möjligt för att ha en lätt ryggsäck. Det gäller verkligen att man orkar springa hela tiden.
I vinden och snögloppet är det heller inte helt lätt att orientera. När man springer på skala 1:100000 kan en på kartan liten miss bli flera hundra meter.
Fredrik och Karl-Henrik sprang till fel sjö och ropade efter funktionärer, men när bara tystnaden svarade förstod de att de gjort den enda bommen under två dagar.
Försprånget till förföljarna var dock så betryggande att det aldrig var någon fara att tappa ledningen. Laget var först hela vägen, från första kontroll till sista.
- Jag är snabb och stark uppför, Fredrik är uthålligare och bra utför, förklarar Karl-Henrik hur man kompletterar varandra.
- Sedan är det en fördel att man har fjällvana. Jag är inte säker på att Gebreselassie och Koech skulle vinna här uppe.
Seger på korta banan 1998, mellanbanan 1999, blir det seger på långa nästa år?
- Njae, var inte det här tillräckligt tufft. Ska vi ta steget upp vill vi nog träna lite mer.

Resultat F.E.M 50