Året var 2011 och Cia Bildt Sandgren från Vallentuna utanför Stockholm fick en startplats till Tjejmilen genom jobbet. Då, på den tiden tyckte Cia att en mil kändes oöverkomlig.

– Ja, jag beundrade alla tjejer som sprang milen. Det kändes övermäktigt och jag minns att jag tänkte – vad är det för tjejer egentligen som springer Tjejmilen? Vad är de gjorda av? Jag tog mig ändå an utmaningen och sprang ett femkilometerslopp några månader innan Tjejmilen och sedan följde jag ett träningsprogram som gjorde att jag fixade milen. Det var först när jag sprang Tjejmilen som jag kände att jag kunde definiera mig själv som löpare.

Sakta men säkert flyttade Cia fram både sina mentala och fysiska gränser. 2013 sprang hon Stockholm Halvmarathon och året efter sprang hon över mållinjen till Stockholm Marathon. Nu 16 maratonlopp senare kan hon inte tänka sig ett liv utan träning. Och framför allt inte ett liv utan löpning!

Du som gillar längre utmaningar – vad betyder Tjejmilen för dig idag?
– Tjejmilen är en del av det motionssverige som jag tycker är så fantastiskt. Tjejmilen är unikt i sitt slag och har funnits jämt, nåja, sedan 1984 i alla fall. I Tjejmilen möts alla löpare – de som sprungit Tjejmilen ända sedan start, elitlöparen, barnvagnslöparen, nybörjaren, motionären – verkligen alla typer av tjejer och i alla åldrar. Det är magiskt. Tjejmilen är nog ett av Sveriges starkaste varumärken. Har man inte sprungit Tjejmilen så förstår man inte vilken wow-faktor det loppet har.

Du sprang Tjejmilen x 2 förra året. Vill du berätta?
– Jag ville gärna springa Tjejmilen Trail som har funnits några år nu. Loppet går samma dag som vanliga Tjejmilen som jag verkligen inte ville missa. Jag älskar den banan, det är så fint och lätt att springa ute på Södra Djurgården. Så jag bestämde mig att köra båda loppen. Jag startade med Tjejmilen Trail, 10 km i skogen runt Kaknästornet. Den starten gick klockan 11. När jag kom mål bytte jag kläder och vilade lite, sedan gick jag till starten för vanliga Tjejmilen. Ett helt genialiskt upplägg faktiskt. Jag tror att Tjejmilen är det enda loppet där man kan springa både trail och asfalt på en och samma dag.  Det var dock inte jättemånga som dubblade, om jag inte minns fel så var det runt 40 personer. Jag gillade att det blev en speciell resultatlista där båda loppen slogs ihop. För mig blev sluttiden 2:01:47. Vi får se om jag slår det i år.

– Tjejmilen trailbanan tog mig lite med storm och överraskning. Jag har sprungit så väldigt mycket ute på Djurgården – ändå fick jag upptäcka nya stigar. Det var roligt.

Vad ser du fram emot med årets Tjejmilen?
– Dels att få göra en favorit i repris. Jag kommer köra båda loppen och jag hoppas att alla tjejer som läser det här hänger med mig! Men för mig blir Tjejmilen i år en del i en större utmaning. Jag ska springa Chicago Marathon i oktober så Tjejmilen x 2 passar perfekt i min träning. Det blir ett riktigt bra långpass.

Varför ska en maratonlöpare springa Tjejmilen?
– Därför att det är ett hel annat lopp med en annan känsla och en annan energi. När jag ska springa ett maratonlopp känner jag en anspänning, en nervositet. När jag ska springa Tjejmilen är det bara glädje. Det känns självklart att springa Tjejmilen. Något man ska göra helt enkelt.

Nästa år firar Tjejmilen 40 års jubileum – hänger du med då?
– Ja så klart jag är med. Att fira loppet som blev starten för kvinnligt deltagande i motionslopp, det skulle jag göra alla dagar i veckan. Jag har dessutom hört att det blir en ny och alldeles fantastisk bana som bara gäller 2024. Once in a lifetime,  och sådant missar inte jag, säger Cia med ett stort skratt.

Av Kristina A Lager

Artikeln är även publicerad i Marathonsällskapets tidning Marathonlöparen