Vi ska längre ner i den här artikeln berätta om lördagens lopp i Växjö, hur Fred Grönwall på allvar sprang in i den svenska maratoneliten. Men för att sätta prestationen i perspektiv så måste vi skruva tillbaka klockan till onsdagen 24 maj. 
En kraftig storband utbryter på cementfabriken i Slite på Gotland. Brandförloppet i ett lager är dramatiskt och hotar både samhälle och fabriksbyggnader vilket också får stor uppmärksamhet i riksmedia.

– Jag hade inte på tio år haft en sjukdag men just den dagen var jag tvungen att  stanna hemma på morgonen med feber och huvudvärk. Men så ringde de och sade att det brann. Eftersom inte ordinarie platschefen var på ön kände jag att jag som biträdande behövde vara på plats och leda krisgruppen.
Hela natten kämpade Räddningstjänstent tillsammans med Cementas personal och Fred Grönwall för att få branden i en lagerlokal under kontroll. 

– Efteråt fick jag fruktansvärt ont i huvudet, jag hade 40 graders feber och var till slut tvungen att åka till akuten.
På sjukhuset konstaterades det ganska snart att Fred hade hjärnhinneinflammation. Istället för att som planerat springa ASICS Stockholm Marathon fick han ligga blickstilla på Visby lasarett i nästan en vecka.

– Jag fick inte springa på en månad och när jag försiktigt tog upp löpningen igen fick jag ont i en hälsena. Det var som att kroppen skrek och sade ifrån så fort jag rörde mig.
Men i juli kunde Fred börja träna försiktigt.

– Jag började med en kilometer, och ökade sedan en kilometer för var dag men jag missade alla sommarens viktiga tävlingar, Island Games på Gotland och SM. 
I augusti började träningen att flyta på som normalt och i Stocholm Halvmarathon var han elva på 1.11.58.
Ytterligare två veckor senare satte han personbästa i Lidingöloppet med 1.47.30, sjuttonde man i mål före bland andra årets svenska mästare i maraton, Martin Öhman. 

– På träning har mina pulsvärden varit bra och jag känner att jag har kapaciteten att kunna springa  på en tid ner mot 2.24 så jag tänkte att jag gör ett försök i Växjö, berättar Fred om tankarna inför lördagens Växjö Marathon.
Fred satte sitt förra personbästa, 2.29.36 i Växjö Maraton 2016. Då sprang han solo alla de åtta varven på den flacka banan runt Växjösjön. 
– Nu fick jag hjälp av farthållare. Anton Rehn och Andreas Davidsson från Högby hade av arrangörerna till och med fått speciella nummerlappar som harar, de gav mig verkligen all hjälp för att även matcha banrekordet.

Planen var att göra första halvan på 1.12. Men med första milen på 33.45 gick det ännu snabbare och halvmaran passerades på 1.11.30.
– Det kändes väldigt lätt och jag kunde till och med springa och småsnacka med Anton.

När Anton klev av efter fyra varv fortsatte Fred i samma 3.25-fart ytterligare en mil innan klubban kom. 
– Helt plötsligt blev jag andfådd och fick börja kämpa, men farten sjönk ändå och ut på sista varvet tappade jag mer och mer och de sista två kilometerna kändes som en halv oändlighet.
– Jag fick verkligen ge allt.
Och det blev banrekord, nytt personbästa med tre minuter. 
– Sedan fick jag ett mail från landslagsledaren Lorenzo Nesi som grautlerade till ett bra lopp och och önskade hålla kontakt framöver!

Det är en fantastisk prestation Fred, att med så kort träning och med en svår sjukdom så nära vara bättre än någonsin, kan du själv förklara hur det är möjligt?
– Jag har inte tränat löpning rationellt förrän 2015 och 2016, och det är nog den träningen som ger utdelning nu även om jag missade mycket träning i somras. 

Hur mycket är du beredd att satsa på löpningen?
– Jag tillträder som platschef på Cementa i Slite 1 januari 2018 med 430 anställda och underleverantörer, men förra hösten träffade jag Kjell-Erik Ståhl (svenska rekordhållaren) och han berättade att han under sin löparkarriär samtidigt var chef på Telia med 900 anställda, så det ska vara möjligt att kombinera arbete och löpning. Jag är beredd att göra ett försök.