Grundaren av London Marathon är en duktig före detta landslagslöpare som vunnit OS-guld på 3 000 m hinder och som var en av farthållarna när hans studiekamrat Roger Bannister i ett historiskt lopp den 6 maj 1954 blev först i världen att springa en mile (1 609 meter) under drömgränsen fyra minuter – den första drömmilen.

Efter avslutad friidrottskarriär blev Brasher välkänd friidrottsskribent för den brittiska söndagstidningen The Observer. Han åkte i slutet av 1970-talet till New York för att studera varför tusentals löpare sprang friidrottens tuffaste distans maraton (42 195 meter). Efter att ha genomfört NYC Marathon skrev Brasher en artikel i Observer där han jämförde känslan av att springa maratonloppet i New York tillsammans med tusentals löpare från hela världen med den känsla han själv hade som deltagare i OS i Helsingfors 1952 där för första gången efter andra världskriget idrottare från hela världen, alltså även från de besegrade nationerna i kriget, hade samlats.

Brasher avslutade artikeln i The Observer med att konstatera att London var en stad som skulle fungera bra för ett internationellt maratonlopp i klass med det i New York.

Det var inte någon som nappade på Brashers idé, därför slog Chris Brasher sig ihop med sin kompanjon John Disley, även han f.d. OS-medaljör i hinderlöpning. De två hade tidigare bildat Storbritanniens orienteringsförbund.

Brasher och Disley startade London Marathon som genomfördes för första gången 1981, och blev direkt en succé.. Hela 20 000 löpare ansökte om en startplats. 6 747 anmälningar accepterades och 6 255 genomförde det första London Marathon.

Sedan dess har intresset ökat rejält.

Hela 840 318 löpare – fler än någonsin tidigare – ansökte om en startplats i 2025 års lopp. Drygt 56 000 anmälningar har accepterats via lottdragning och via att de deltar i insamling av pengar till någon välgörenhetsorganisation. 

Idag är Chris Brashers son Hugh tävlingsledare för världens största maratonlopp. 

Text: ANDERS OLSSON