Two Weeks

Jag snackade med Lars Södergård förra veckan som tyckte min blogg var ointressant eftersom jag bara skrev om löpning. För Lars skull väljer jag därför att ändra mitt skrivande i viss mån för att det ska passa just Lars bättre. Denna text kommer därmed delas in i fjorton stycken som i tur och ordning behandlar de fjorton senaste dagarna, där endast tretton av fjorton handlar om löpning och där ett helt stycke lämnas åt annat.

Då känner jag trots allt att den delen av mitt liv får större plats än i de andra texterna och så kan Lars lämna alla andra stycken åt historien, tillsammans med mina tidigare tretton kapitel/blogginlägg. Stycket för Lars kommer för enkelhetens skull först.

kapitel 14. stycke 1
Lördagen (1/9) denna helg spenderades i Malmö eftersom en nystartad inomhusmusikfestival, Brooklyn Festival, ägde rum fredag och lördag kväll. Speciellt lördagen var väldigt givande med spelningar av band som DIIV, Phosphorescent och Blonde Redhead.

DIIV (hette tidigare Dive) drivs av Zachary Cole Smith, gitarrist i Beach Fossils, och var en ytterst trivsam bekantskap. DIIVs album Oshin bärs upp av låten Earthboy, en melodi bra nog att ge namn åt en löpares blogg, men Zachary hade inte hjärta nog att spela detta oupptäckta smutskorn live denna kväll. Trots det var spelningen en befrielse på många sätt och vis.

14.2
På söndagen skulle jag och Jonas Leandersson till Göteborg för att på måndagen testa ett undervattenslöpband, men eftersom jag ville få in lite Finnkampstittande i resan hade jag sagt åt Jonas att vi skulle ta första möjliga tåg mot Göteborg på söndagsmorgonen. Det var inget toppenbeslut eftersom det skulle innebära mindre än tre timmars sömn för min del.

När vi kom in på Ullevi kände jag att det började bli en vana att komma halvt utslagen till stora friidrottstävlingar. Inför min första dag i Helsingfors under sommarens EM hade jag lyckats sova ännu mindre, men om man inte själv tävlar spelar det ju ingen större roll ändå.

Dagen innan (hamnade här för Lars skull) hade jag sprungit mitt första löppass efter förkylningen. Jag kom upp i 20min i 4.30/km och på söndagen fick jag med Micke Ekvall på 30min i 5.00/km. Han hade sprungit 10000m på lördagen samt ett långpass på 2,5 mil några timmar tidigare, så det blev lagom träning även för honom.

14.3
Sedan var tanken att jag skulle öka till 40min dagen efter, och så gjorde jag också, men då sjönk farten ytterligare en halvminut till 5.30/km. Jag började nästan undra om det verkligen var värt att gå upp till 50min kommande dag om nu farten skulle fortsätta att minska så drastiskt med längden.

Eftersom nästa pass skulle löpas i vatten skulle jag dock få slippa det orosmomentet för ett tag. 20min vardera för mig och Jonas var det som gällde och peppen inför passet var större än inför en viktig tävling! Sen dök Musse upp och det var givande att höra hur denna löpare ser på sin vattenträning. Ett videoklipp då Musse springer på HydroWorx finns här: http://www.facebook.com/pages/David-Nilsson-löpare/218922548194305

14.4
Efter det unika träningspasset i Göteborg bar det av med tåg till Stockholm och senare Bosön. Ett miniläger hemma hos Olle Walleräng med flera träningspass ute på Lidingöspåret stod på veckoschemat. Tisdagen bjöd på två distanspass om en timme där jag det första passet fick sällskap av Olle. Det kändes lyxigt att gå från en Finnkampssegrare i Musse, till en annan genom Olle, och dessa dagar fungerade som motivationsinjektioner i mig.

14.5
Under onsdagskvällen bytte jag för en stund ut Lidingö mot ännu tuffare terräng då Sundbyberg anordnade Ursviksjoggen, finalen i deras löpserie Extreme Running.

Jag ville springa 15km-banan eftersom jag tänkte ingjuta ett gott men falskt självförtroende efter förkylningen. Detta för att jag sprang loppet även ifjol, men då i ett par skor som inte alls passade den leriga terrängen. Nu hade jag istället införskaffat ett par nya Fuji Racer bara timmar före start och jag var övertygad om att det skulle gå ett par minuter snabbare bara av den orsaken. Nu blev dock tiden två minuter långsammare än 2011 och det var svårt att luras längre.

15.6
Men än ville jag inte ge upp om att ge mig själv en dos falsk formkänsla. Dagen efter befann jag mig i Linköping för att träna på ett antigravitationslöpband som finns att använda på Health Care.

Jag kommer återvända till detta löpband flera gånger i framtiden eftersom jag tror en marathonlöpare har oerhört mycket att vinna genom denna träningsform. Det var hur som helst grymt häftigt och jag var lyrisk efteråt då jag insåg hur stor potential som finns då man utöver att behärska fart och kupering även kan justera kroppsvikten under ett träningspass. Då blir G-trainern till en tredimensionell workout!

14.7
Då jag sprang trekvart på G-trainern nära dess maxfart på 3.07/km, kände jag dagen efter att min hamstring hade tagit ordentligt med stryk. Det gäller alltså att vara lite försiktig i början eftersom det konditionsmässigt inte känns så jobbigt med 10 procents kroppsvikt borta. Jag gjorde ett litet försök att springa även denna dag men det funkade inte alls, istället fick 100 min avverkas på Cross Trainer.

14.8
Eftersom flera i klubben skulle iväg och tävla den här morgonen och jag hade så ont i baklåret att jag omöjligt skulle kunna träna bestämde jag mig för att hänga med dem till Hultsfred. Där skulle DM i halvmarathon avgöras och efter 1 km jogg och 20 min intensiv hamstringstretch, samt ett par lager insmord salva kom jag också till start. Större delen av banan sprang jag ihop med skidåkaren Anton Elmström i behaglig 3.30-fart men sista biten ökade jag något och sluttiden blev 1.13.43.

På lördagkvällen sprang jag sedan det nystartade Nattloppet i Kalmar. Sträckan var 5,6 km med start på Stortorget och banan skulle sedan slingra sig runt två varv i innerstan med upplysta marschaller längs hela banan. Som arrangör stod min egen klubb Högby IF och loppet blev en förstaårssuccé med 900 anmälda.

Då förstapris i Hultsfred hade varit en såg samt ett presentkort på Intersport i Vimmerby fick jag nu en halvårsprenumeration på lokaltidningen Östran och en hårklippning på Baronen i Kalmar. Många priser på en och samma dag alltså!

14.9
Jag var dum nog att inte lägga mig direkt efter Nattloppet utan låg uppe och läste om elektromagnetiska fält. Förhoppningsvis somnade jag ändå runt två vilket var bra för kl. 09.00 var det dags för Kalmars första söndagspass sedan 80-talet.

Cyklisten(?) Mikael Larsson hade varnat mig för att alla i Kalmar Running Club på den tiden dök upp uppvärmda i lättviktsskor, för att kunna dra upp tempot till tröskelfart så snabbt det bara gick. Nu kom som tur var ingen uppvärmd (förutom jag själv) men annars levde traditionen vidare då Adam Nilsfors från Kalmar RC hade på sig ett par Asics Piranha och Energikakan/Vitargo-grundaren Tomas Gustavsson kom i läckra kompressionstights, som gav mjölksyra bara man tittade på dem.

På eftermiddagen åkte familjen till Öland och jag fick sällskap av brorsan Marcus på ett vattenpass i Östersjön. Rundan bestod av att vi sprang en dryg kilometer längs kusten för att sen dra ner i vattnet så att det nådde till midjan och löpa tillbaka genom vattnet till ursprungspunkten för att där ta trätrapporna upp från vattnet och ut på ännu ett varv. Det var tufft och ordentlig träning gavs för höftböjaren i vattenpulsningen.

14.10
En av de stora fördelarna som heltidslöpare är att man varje dag kan träna med i princip vem man vill. Denna måndag var Johan Larsson den utvalda och 12.00 satte jag mig på tåget mot Lund. Väl framme släckte jag törsten med en lättöl i väntan på att Larsson skulle möta upp mig efter jobbet. Vi gick hem till honom och bytte om, och först när Johan frågade mig om jag skulle springa i ett par lätta skor insåg jag att det skulle bli ett tufft pass.

Jag gjorde dock allt jag kunde för att få till en lugn träning och bestämde att vi skulle springa en improviserad fartlek men med vissa ramar. T.ex. skulle intervallerna vara mellan 2 till 8 minuter i 3.20/km och joggvilan bli halva intervalltiden i en fart strax över 4.00/km. Vi turades om att bestämma hur lång varje intervall skulle bli genom att varna den andra när man ville att det bara skulle återstå en minuts snabb löpning.

Johan skrämde upp mig med att säga att han bara skulle välja åttaminutare och tyvärr stämde det ganska bra. Mitt taktiska misstag var att själv välja en lång intervall och då Johan sprang ifrån mig på sin nästföljande långa löpte han sicksack framför mig för att få längre löpväg. Jag hoppas för Johans skull att han väljer den snabbaste vägen på Lidingöloppet och lämnar mig åt mitt välförtjänta öde. Men jag var ändå positiv till att ha fullföljt den 60 min långa fartleken.

14.11
Jag vaknade upp denna morgon med fruktansvärd nackspärr. Kan inte komma på att jag känt något liknande någonsin tidigare. Efter en brutalt stel löprunda på en kvart sänkte jag en öl för att stå ut med eländet. Begav mig sedan till naprapat (som jag turligt nog redan hade inbokad p.g.a. en överansträngd fot från lördagen, men nu var denna fot mer eller mindre bortglömd av detta nya tillstånd!) och fick ryggen och nacken rejält uppknådad innan ett par djupa justeringar i nacken tog vid.

Det värsta släppte men några timmar senare tog jag ändå smärtstillande. På kvällen såg jag en urusel match på Swedband Stadion. Enda anledningen till att svenskarnas slöa spel ändå passade mig denna kväll var att jag slapp vrida så häftigt på nacken efter fotbollen.

14.12
På torsdagen fick jag ytterligare en justering i nacken och nu började kroppen funka bättre igen. Sprang en knapp mil i Malmö innan mina föräldrar kom och plockade upp mig på deras väg tillbaka till Kalmar. De hade skjutsat ner Marcus för att han dagen efter skulle flyga till Los Angeles. Marcus är tiokampare och tävlar för universitetslaget UCLA Bruins i USA.

14.13
Träningsmässigt denna dag blev det 5 km löpband och en timmes bodypump. Bodypumpen var ett extremt spontanbeslut av mig och ganska riskabelt att prova för första gången två dagar innan en halvmara. Jag vet inte vad jag ska skylla på här... Möjligtvis min manlighet då det var trevligt med kvinnligt sällskap på passet. Det lockade mer än min ensamstretch på 45 min som jag hade inplanerat!

14.14
Började denna dag med en timmes yoga och följde upp det med 6 km löpning på grus. Mitt på dagen blev det flyg till Stockholm och sedan tunnelbana till Globen och hotellet. Middagsmat blev starkt thailändskt och munnen var sedan tvungen att kylas ned med en mild mjukglass. Jag har den senaste tiden känt ett äckligt stort kalorisug och var tvungen att avsluta med fyra energikakor till kvällsmat.

0.0
Detta blogginlägg är döpt efter Grizzly Bears magnifika låt Two Weeks, det andra spåret på albumet Veckatimest. Kl. är nu 00.30 natten till lördag, vilket för mig kommer innebära Stockholm Halvmarathon.