Peeping Tomboy - Ett märkligt långpass

Ett märkligt långpass

2013-01-30 11:16 | Kommentarer

I söndags var jag anmäld till ett lopp i Madrids förort Getafe. Vädret skulle bli perfekt, åtta grader och mulet med risk för någon duggskur. Jag hade tagit det lugnt hela veckan och vaknade utvilad efter mycket sömn.

Min färdplan var att gå 1,5 km till Puerta del Sol och därifrån ta pendeltåget fyra hållplatser till El Casar. Från den platsen skulle jag enkelt hitta till starten eftersom banan gick förbi där. Men för att spara benen ytterligare byter jag på morgonen plan och går istället till en närbelägen tunnelbanestation. Där ser jag att man faktiskt kan åka tunnelbana hela vägen till El Casar, fast med två byten. Det andra bytet är Puerta del Sur - inte Sol, och när jag tittar på min anteckning igen för att fundera på vilket färdmedel jag ska välja står det nu helt plötsligt Sur och inte Sol där (fastän jag vet att det var Sol jag hade i åtanke!?).

Redan här är jag lite förvirrad och jag ser på kartan att jag har 26 tunnelbanestationer till El Casar. Men då 2h återstår till start anser jag att det inte ska bli några problem. Men tiden rinner iväg och vid 20:e hållplatsen bestämmer jag mig för att byta till tävlingskorna eftersom det bara återstår 40min till skottet går. Jag är sedan ivrig att komma av vagnen och inser inte att det är, märk nu, El Carrascal jag går av vid (eller också tänker jag att det är två namn för samma plats).

Startområdet ska ligga i närheten men då jag inte springer på det frågar jag om vägen. Efter en stund kommer jag bort till en arena, men där är tomt på löpare (detta är ett lopp med 4000 startande!). Jag frågar om vägen igen och kommer till slut bort till en ny arena som ligger uppe på en höjd. Men inte heller här händer det grejer och jag får på nytt fråga om vägen. Nu är det typ 10min kvar så att loppet är kört har jag ju börjat inse. Gubben jag frågar tittar ut över det vidsträckta landskapet och jag märker att det nog är en "liten" bit till den där startplatsen.

Kanske en kvart senare inser jag vad jag gjort för misstag och beger mig tillbaka till tunnelbanestationen. Jag åker vidare tre stationer och går upp för trapporna till El Casar. Det första som slår mig när jag kommer ut i det fria är att det var bra att jag missade loppet, för det blåser något fruktansvärt. Sedan slänger jag en blick på gatan och får se ledarbilen köra förbi. Två löpare är strax där bakom och min impuls blir att spänna åt ryggsäcken och kubba med!

Vi passerar en skylt med siffran 14 och jag ser på klockan att det gått 43 min sedan starten. Friidrottsarenan dyker upp efter en sväng och jag drar in där för att lämna min väska på läktaren och besöka toaletten. Overallen behåller jag på för att inte frysa. När jag kommer ut på vägen igen väntar jag till nästa stycke löpare uppenbarar sig och tar sedan sikte på dem när de passerat med 20-30 meter. Min tanke är tröskel men då och då gör jag en gångpaus på några sekunder för att göra det svårare för mig. Någon gång släpper jag även förbi några nya löpare, annars håller jag min plats fram till 20 km.

Här tar jag det lugnt och tar en genväg till arenan och ser att löparna jag gjorde följe med går in på 1.13. Jag går runt ett tag och kollar in topplöparna som pustar ut, men känner mig inte helt tillfreds så jag byter till en torr tröja och springer ett varv till mothålls. Då får jag ihop ytterligare 6 km och får möta alla kvarvarande motionärer i sin svettiga kamp mot mål.

När jag kommer in på arenan för tredje gången denna dag känner jag ett kraftigt sug efter kalorier och funderar starkt på att försöka få tag på en goodiebag. Men det känns lite dumt att löpa i mål på 2h och 30min i en halvmara med startnr 10, så jag gjorde bäst i att låta bli.

Totalt tror jag det blev 25 km, för i El Carrascal fick jag ihop 11 km i hopp om att jag snart skulle stå på startlinjen.