Uppvärmning

Jag är den där löparen som älskar att springa, så som de flesta gör. Men sen är jag också, eller har varit, den där slarviga löparen när det gäller noggrann uppvärmning och nedvarvning/stretching. Är ni duktiga på det?

Kanske beror det på min förkärlek till långa distanser. Man startar ju sällan med ryck, utan drar igång i samtalstempo. Kroppen hinner värmas upp lite i taget kilometer efter kilometer, mil efter mil. När jag nu dragit ned på just distanspassen och lyfter fram ett antal mer kvalitativa pass med intervaller, fartlekar med mera så inser jag, eller rättare sagt så säger min kropp ifrån, att jag måste värma upp. Dagen efter med träningsvärken bultande i benen och en stelhet som får min omgivning att ifrågasätta åldern gör också att stretching och rörlighets träning läggs till mina träningspass och dagliga rutin. Sedan en vecka sedan har jag fått in rutinen att lägga till ett extra rörlighets pass innan läggdax. Inget märkvärdigt. Jag jobbar igenom rörligheten led för led och avslutar med stretching. Det känns förvånansvärt mycket bättre i kroppen på bara denna korta tiden.

Lustigt det här med saker som man kanske innerst inne vet är bra, men som man ändå inte gör när man är yngre. Rätt som det är blir man efterklok eller inser att man gått över gränsen med ett beteende för vad som är nyttigt och justerar i efterhand. precis så har det varit med min rörlighets träning och stretching. Men vad är det man brukar säga? Bättre sent än aldrig!

Hur ser det då ut med framtida mål?

2015 känns som året då jag ska genomföra minst ett Ö-lopp. Passar bra med tanke på att vi bor vid kusten, så träningsmöjligheterna är många. Träffade i helgen en kompis som har erfarenhet från Ö-lopp som gärna deltar med mig så nu är det bara att definiera lopp som återstår. Förslag?

... En annan sorts uppvärmning. Staplade ved som värmer flera gånger. Både när man hugger, staplar, bär in och slutligen eldar med den... Märks att hösten är här mina vänner.