Tjejmilen

Vilken fest det är! Redan på fredagen när jag var på tjejmilenmässan och jobbade slog det mig vilken häftig "grej"Tjejmilen är, i princip alla tjejer/kvinnor/damer kan vara en Tjejmilenlöpare. Så mycket glädje och girlpower på en och samma gång. Allas medverkan är lika viktig för att det ska bli en sådan fest! Något vi skulle kunna göra för att göra det ännu bättre för varandra är att vara lite "ärligare" i valet av startgrupp.
Själv ställde jag mig snett bakom Isabellah och tänkte att det är det närmsta henne jag kommer idag. Starten gick och det bar av i en för mig hiskelig fart. Vid 2 km tänkte jag att det här kommer bli en tung resa, samtidigt låg jag bra sist i en klunga och när den sprack upp fick jag rygg på Malin Liljestedt. Jag tyckte fortfarande att det gick fort men bestämde mig för att hänga i en km i taget. Vi kom i kapp Isabellah och sedan vi 5km lossnade det för mig, antagligen för att farten sjunkit. Tog då upp jakten på tjejerna framför men jag orkade inte ikapp duon framför. Jag kände mig väldigt stark uppför men hade svårt att hålla farten uppe på de flacka partierna. Jag slutade 7:a på 36.31 min sämsta tid och placering på några år, men va tusan jag hade 5 EM-löpare framför mig, inget dåligt motstånd. Det krävs lite mer än 4 mils löpning i veckan för att jag ska vara i närheten av mina gamla tider. Bara titta på Isabellah hon har också varit skadad sedan Asics Stockholm marathon och var inte i samma löpform som vanligt. Stort av henne att starta trots att hon inte är tillbaka efter sin skada. Ingen vill missa Tjejmilen. I mål bjöds det traditionsenligt på ostkaka, älskar det. Ännu bättre varm med hemlagad hjortronsylt.
Tack alla Tjejmilenlöpare för ännu en fantastisk Tjejmilen-upplevelse!