Lussehalvmara

Uppladdningen inför halvmaran i Bovallstrand har varit minst sagt tveksam. Nog för att träningen flutit på skapligt den sista tiden, jag har haft några veckor med ordentligt med mängd och har dessutom fått in några pass med lite fart de sista två veckorna. Planen är att jag nu ska gå in i en period där jag fokuserar på att få upp löptempot - vilket träningsmässigt innebär något intervallpass och något farthöjt pass per vecka. Och den här veckans farthöjda pass får alltså ta sin tillflykt till Bovallstrand. Det stormar och blåser ordentligt men solen är framme lite från och till och förgyller vår tillvaro.

Nej, det är varken vädret eller träningen som har stört uppladdningen utan företagsjulfesten vi bevistade på fredagkvällen - och natten. Mat i mängd och dryck i ännu mer mängd och förfärligt lite av sömn. Seg och ganska tung i huvudet står jag på startlinjen med en synnerligen summarisk uppvärmning i benen. Hur ska det här gå egentligen? Jag joggar iväg mitt i startfältet men benen frisknar till ganska snabbt i nedförsbackarna mot marinan och efter halva inledningsvarvet är jag uppe i marschfart. Vädret är lite småhysteriskt och i motvinden försöker jag hitta bra ryggar att ta lä bakom.

Löpningen på den lilla strandpromenaden är dramatisk, vågorna piskar och vattnet står nästan ända uppe på asfalten. I hamnen slår vågorna in mot trappan till ett båthus och kastar skumkaskader över oss när vi springer förbi. Vem behöver Kållerado? Genom centrum blir det lite tekniska svängar, kullersten och en eller annan kort och skarp uppförsbacke innan det bär av ut på östra sidan om samhället. Där är det uppför och in i ett parti med riktigt fin skogslöpning. Den 5.3 kilometer långa slingan är riktigt omväxlande och vacker på flera sätt. Ivar Fjeldbo gick tyvärr ur tiden förra året men hans minne lever - inte minst i den underfundigt och elegant lagda runda vi springer på idag.

Jag varvar på just under 23 minuter vilket förmodligen är en lite väl frisk öppning men det är inget att göra något åt nu - det är bara att bena på nedför igen. Löpningen känns fladdrig, jag har svårt att hitta ett tempo som är bra och jag åker jojo i fältet ett tag innan jag hittar rätt. Inne i Bovallstrand stöter jag på en gammal kollega som öppnade snabbare än mig men som har sprungit fel och ansluter till banan vid den skarpa uppförsknixen inne i byn. Det är välkommet för jag har det mentalt lite tungt med mitt tunga huvud och jag tar god hjälp av honom för att upprätthålla en bra fart. Andra varvningen blir ändå långsammare med en bit över 23 minuter som varvtid. Tredje varvet kutar vi på i jämnhöjd och pratar oss igenom plågorna. Varvar hustun nere vid hamnen - hon jobbar på bra och kommer att begå en strålande halvmaradebut på en utmanande bana under tuffa omständigheter.

Ut ur samhället bär det än en gång och när vi kommer upp i skogen igen trycker Henrik på och jag orkar inte följa. Jag ligger ändå på bra efter egen förmåga och säckar inte ihop trots att jag springer själv igen. Ut från skogen på fast underlag efter en passage genom ett lite lerkladdigt parti och jag trollar jag fram en gel ur buffen och försöker få till en farthöjning. Varvningen på 23:40 blir loppets långsammaste - mest för att vi sprungit och pratat och tillåtit fokus att glida iväg. Nu är det hårdkörning sista halvmilen, jag har en löpare tio sekunder framför mig på banan och jag beslutar mig för att det ska gå att gå ikapp. Ingen framgång i nedförsbackarna till marinan dock - jag räknar tiden och differensen ligger stadigt på 8-10 sekunder. Jag intalar mig dock att han har lite tveksamt tryck i upförsbackarna och i den långa motan upp i skogen pressar jag mig till slut ikapp. En knapp kilometer kvar och jag går förbi - nån spurt är det inte fråga om för det visar sig att han ska springa mara och har fyra varv kvar.

Några tvära svängar innan vi kommer ut på upploppet och jag ser att jag inte har någon bakom mig men jag jagar på mig själv för att komma under 1:33. Bra press hela vägen in, sista varvet på 23:25, en åttondeplats av dryga trettio startande och en totaltid på 1:32:51 får jag vara riktigt nöjd med. Jag sprang samma bana för tre år sedan på 1:34, så något slags banrekord är det åtminstone. Ganska sliten pustar jag ett tag innan jag går ut för en välbehövlig nedjogg. Nöjd!