Den där ön

Packat och klart igen - för visst blir det en svängom på Lidingö i år igen. Jag tänkte länge hoppa över årets upplaga, jag har känt mig lite sliten efter en lång säsong och de två ganska långa triathlontävlingarna i augusti lämnade en ganska schleten kropp lealöst skvalpande i kölvattnet. Men de senaste veckorna har det börjat kännas en liten aning uppåt igen - åtminstone ibland, törhända genomrivningen i Risveden vad precis det som behövdes.

Jag siktar inte på några tider utan ska springa på känn och utan klocka för löpglädjens skull - men dock så hårt det går såklart. Får se vad det kan leda till.

Bilderna för dagen kommer från ett mysigt morgonpass i Danmark under helgen som gick - en lyckad men ruskigt tung kick-off med nya jobbet som kom att bli ytterligare en anledning att inte sätta några tidsmål på Lidingö. Fanns där någon gryende formtopp som var på väg punkterades den säkerligen effektivt där och då. Likväl - lördagens stillsamma löppass i soluppgång på Skagen strand, med kilometer på monoton kilometer av sandlöpning, var en klart minnesvärd tur. Ensamheten, vågorna, sjöfågeln som irriterat lämnar den lugna vilan på stranden när jag med lätta barfotasteg trummar förbi i strandbrynets hårdpackade sandbädd - sådant kan nära ett löparhjärta under de mörka höstregnspass som kommer.