Arrangörsvinkeln

Det är bara mitten på januari och livet drämmer in en skruvad forehand som skulle fått en livspusslets Jan-Ove Waldner att vackla. Onsdag och torsdag kväll hade jag tänkt använda för att skylta och snitsla lite inför W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon, andra upplagan av det skogsroliga lopp löparklubben arrar på vinterstigarna mellan Kungsbacka och Götet. Istället befinner jag mig på diverse flygplatser och däremellan vankas långa energikrävande (ehuru intressanta) arbetspass i mörkaste Tyskland.

Och eftersom banan är mitt eget skötebarn och eftersom jag är så usel på att delegera spenderar jag precis hela natten mellan fredag och lördag i Sandsjöbackaskogarna och i Änggårdsbergen och i Safjället. Hängandes upp snitslar och små eleganta pilar som ska hjälpa löparna rätt. I huvudsak är tanken att man följer några olika vandringsleder men den sista milen från Sisjön och in i mål är längs en rutt som inte finns på några ledkartor, så där behöver snitslas nogsamt. Loppet som helhet har en grymt skön bansträckning och jag är särskilt stolt över den där sista milen där man just som man anar utkanterna av Göteborg kastas in i en bergochdalbana av riktigt krävande terränglöpning och några ordentliga motlut. Men lite lurig att snitsla i kompakt mörker, det är den.

Hur som helst lyckas jag få upp hela banan utom de första fyra kilometrarna på halvmarasträckningen innan det är dags för pre-race-briefing och starter. Jag får en halvtimmes försprång på löparna och hinner precis drämma upp mellantidskontrollen som skulle ut innan jag hinns upp av de första, ruggigt snabba, killarna i korta klassen. I efterhand kan jag konstatera att jag snitsellöpt rätt exakt 42 kilometer vilket är rätt ok med tanke på att vi har närmare fem mil bana. Några kilometer fixade hustrun och några brottsstycken av banan fick förbli oskyltade - ledmarkeringarna räcker egentligen ganska bra för att hitta vägen, särskilt på biten från Årekärr till Sisjön där löparna ska hålla sig på Sandsjöbackaleden och det inte finns så jättemånge ställen att springa fel.

Vädret är sådär lite lagom utmanande, ett par minus och uppehåll vid starten och så ett tilltagande snöfall som möter löparna någonstans vid sista milen. Depåstationerna rapporterar om glada löpare som passerar i en lagom strid ström och snart nog börjar de droppa in vid målet. Lite krångel med tidtagningssystemet men annars fungerar allt bra under dagen. Det är riktigt skoj att sitta på andra sidan skranket för en dag och vara med och faktiskt anordna ett lopp istället för att bara springa. Sömnbristen är emelleritd total och framåt eftermiddagen är det lite tunnelseende innan de sista löparna är i mål och installationen så småningom kan brytas. Nästa år blir det ännu bättre!